Tankar efter fullmäktige, forts.

Nu har jag funderat och kan fortfarande inte förstå varför folkpartiet var emot Fyrishovs utbyggnad, partiet är totalt ute och cyklar med sina argument.

Folkpartiet menar att Fyrishov inte kan få tillstånd att bygga ut innan kommunen har gjort en inventering av föreningslivets behov av lokaler i Uppsala, partiet menar också att även Fyrishov har efterlyst en behovsinventering.

Fyrishovs utbyggnad grundar sig på att bolaget i dag måste säga nej till flera arrangemang och bedömer att en utbyggnad kommer att bära sig ekonomiskt enbart på kommersiell uthyrning. Utbyggnaden har inte i först hand med föreningslivets behov att göra, även om föreningslivet kommer att dra nytta av anläggningen. Fyrishov efterlyste en behovsinventering ur ett besöksnäringsperspektiv för att bättre kunna matcha arenor och besökare. Folkpartiet valde att citera Fyrishov och utelämna de meningar som angav besöksnäringen. Allt för att få oss att tro att Fyrishov efterlyste en behovsinventering ur ett annat perspektiv.

Det är medvetet försök från folkpartiet att lura Uppsalaborna. När man inte kan argumentera för sin sak tar man till fuskknep och talande var väl att ingen folkpartist gick upp och försvarade eller förklarade sin sätt att citera Fyrishov när jag påpekade de fula knepen. Klippa och klista i citat så att de blir helt missvisande det får man inte göra, det lärde jag mig redan när jag skrev min första uppsats. Folkpartiets kommunalråd har inte lärt sig det än.

Tankar efter fullmäktige

Just hemkommen från fullmäktige kl 22.15 måndag kväll.

Detta fullmäktige var på pappret lite lugnare, få beslutsärenden men många gamla bordlagda interpellationer. Ett av de viktigaste ärendena var Fyrishovs hemställan (fint byråkratiskt ord för begäran/önskemål) om att få uppta (nytt fint ord som tillsammans med nästa ord betyder låna) lån för att bygga en ny multihall. Alla partier utom folkpartiet var överens om att bevilja detta. Det var intressant att debattera med folkpartiets representant. Folkpartiet brukar inte stå ensamt mot alla andra partier, det var uppenbart att det var ovanligt för folkpartisten att få debattera mot flera samtidigt. Trots att folkpartiet var uppe i talarstolen flera gånger har jag fortfarande inte förstått varför de är emot. I andra fall kan jag förstå varför de borgerliga partierna kommer till en viss ståndpunkt även om jag inte håller med.

Kanske kan jag begripa om jag får sova på saken, just nu är det enda jag begriper att folkpartiet inte ville bevilja Fyrishov lån till en multihall, och att partiet inte ens klarade av att förklara varför.


Idrottsstaden Uppsala

Idag har jag varit på ett möte med företrädare för Storvreta Innebandyklubb, mötet avslutades med matchen Storvreta-Råsunda. Jag träffar ganska många företrädare för olika sporter och olika lag. I stort sett kan man säga att det finns tre sorters företrädare: de som är nöjda med hur allting är, de som enbart kräver och de som vill föra en diskussion om vad de kan erbjuda, vad kommunen kan erbjuda och hur vi kan samarbeta.

Det är klart mer konstruktivt att föra ett samtal med företrädare för klubbar som har en idé och som vill diskutera hur kommunen kan vara en del av denna idé och en sådan klubb är Storvreta. Ett annat bra exempel är Almtuna IK men det finns många fler. Mindre konstruktivt är det att föra samtal när företrädarna enbart är intresserade av att ställa krav, i stil med den gamla  välkända "men vi har ju ingen lokal ju"-frasen även om det i idrottssammanhang kan handla om annat än lokaler.

Jag är medveten om att det finns brister i Uppsala när det gäller idrott men vi har otroligt mycket att vara stolta över, inte minst alla fantastiska lag och idrottsutövare som tillhör Sverigeeliten i sin sport. Det är ganska många det. Vi har många fina arenor, bl.a. Fyrishov och Allianshallen, och sedan i höstas även god tillgång på konstfrusen is.

Hur matchen slutade? 9-4 till Storvreta som är klart för slutspel.

Smarta killar?

Nu har även Upsala Nya Tidning skrivit om pliktverkets "begåvningsstatistik" och konstaterar att länets slugast killarna bor  i Knivsta.  Knivsta kommer på sjätte plats och Uppsala på 16:e.


I tidningen säger chefspsykologen bl.a. att  det är ett test som visar intellektuell förmåga och utbildningsbarhet. Chefsspykologen verkar dock vara en klok person för han vill betona likheterna inte skillnaderna mellan de testade.

På DN:s ledarsidor skriver Anders Isaksson om ungdomar med sviktande intellektuell kapacitet.  Isaksson menar att det i pliktverkets statistik finns facit över trettio års ständigt reformerande av skolan. Hela stycket kommer nedan:

"Närmare till hands ligger skillnader i lokala kulturer, i de förväntningar på framtiden som det omkringliggande samhället upplevs erbjuda både invandrare i andra generationen och infödda svenskar. Svag arbetsmarknad, hög arbetslöshet och höga ohälsotal följs åt, driver en nedåtriktad spiral som drabbar de unga och som skolan uppenbarligen inte förmår vända. I Pliktverkets statistik finns facit av trettio års ständigt reformerande av skolan."
 
Jag är född i den kommun som kommer på tredje sista platsen, min mamma är född och uppvuxen där och jag har släktingar kvar även om alla under sextio har flyttat. Jag kan hålla med Isaksson om att det är svag arbetsmarknad och hög arbetslöshet som påverkar ungdomarna i dessa kommuner men hur kan han få det till att det är skolans fel?

Jag har varit i Ljusnarsberg många gånger. Centralorten Kopparberg ger ibland uttrycket av att vara ett samhälle utan hopp. Det är inte skolans fel, felet ligger i att hela samhällets förutsättningar försvann när gruvan lades ned och när de få andra arbetsplatserna rationaliserade eller flyttade utomlands. Den svaga arbetsmarknaden gör att ungdomarna flyttar och kvar blir några få (med jobb inom kommunen eller på Kopparbergs bryggeri) som ska försörja de pensionärer som blir kvar. Kommunens utgifter är allt för höga i förhållande till de skatteintäkter som kommer in.

Trenden går att vända, grannkommunen Hällefors var nere i en svacka men har tagit sig ur den. Ljusnarsberg/Kopparberg kan också ta sig ur den men det kräver att hela Sverige hjälper till. Isaksson skriver föraktfullt om "Bidrags-Sverige" men pliktverkets statistik visar tydligt varför vi har och varför vi behöver bidrag och skatteutjämningssystem. Det är skatteutjämningssystemet som kan vända trenden. När "fattigkommunernas" ungdomar flyttar till andra kommuner är det inte mer än rätt att de rika kommunerna bidrar till de fattiga kommunernas stora försörjningsbörda. Därutöver krävs stora satsningar på nya arbetsplatser och framtidstron, projekt som ger människorna tillbaka stoltheten över sin kommun.  Örebro universitet satsar på ett Campus Kopparberg och Opera på Skäret har fått bidrag från EU, universitetet, kommunen m.fl. samt stöd från arbetsförmedlingen via arbetsmarknadsprojekt. Flera andra satsningar görs för att öka framtidstron och stoltheten i Kopparberg men utan bidrag skulle det vara svårare. Det finns många med framåtanda i Kopparberg och får de bara ett litet stöd på vägen så kan samhället bli den livaktiga ort som det var före gruvnedläggningen.

Jag tycker inte om att UNT väljer att vinkla pliktverkets statistik med "sluga killar" och kallar Knivsta för landets åttonde smartaste kommun. Det handlar inte om att vara smart, det handlar om att Sverige är uppdelat. Vi har inte bara segregation inom våra kommuner vi har också segregation mellan våra kommuner. Klassamhället lever och den borgerliga politikens förslag om att låta rika kommuner behålla mer av sina skatteintäkter och att de fattiga kommunerna ska få mindre spär på detta.

Arbetslösa kommer att skaffa jobb om de får sämre ekonomiska villkor, fattiga kommuner kommer att skapa jobb och framtidstro om de får mindre statsbidrag och omfördelningar. Hur kan någon tro på den ekvationen? Väldigt osmart, precis som den borgerliga pressens slutsatser av pliktverkets statistik är väldigt osluga. GÖR EN ANALYS NÅGON GÅNG!

Tora Breitholz har kommentarat DN-artiklen i sin blogg.

Alice Åström

Jag gillar Alice Åström. Det har jag gjort ända sedan jag hörde henne på vänsterpartiets kommundagar i Norrköping. Jag tycker att vänsterpartiets ledning med Alice som första vice ordförande och Camilla Sköld Jansson som andra vice är ett bra val. Hur i . . .. . tänkte valberedningen i Jönköping när de föreslog någon annan till förstaplatsen på riksdagslistan? Ska man peta partiets första vice ordförande från riksdagen? Visserligen vet jag inte vem som var valberedningens kandidat men det handlar ändå om första vice ordföranden.

 Min lättnad var stor när jag fick veta Alice fick en förkrossande majoritet på valkonferensen och behåller förstaplatsen på riksdagslistan. Kloka medlemmar i Jönköping.  Jönköpingsdistriktets valberedning är inte den första som valt bort personer som deltagarna på valkonferensen sedan valt in, Stockholmsdistriktet är ett annat exempel. Det har jag skrivit om förut,
här.

Fler och fler distrikt och kommuner satsar på valvinnargäng. Jag är stolt över att vara vänsterpartist (igen). Uppsaladistriktet har inte fastställt riksdagslistan än men det är klart att Ingrid Burman lämnar riksdagen. I provvalet fick Jacob Johnson, Liza Boëthius och Tora Breitholtz  flest röster. Oavsett vem av dem som kommer att toppa listan så är det ett valvinnargäng det också.

Smutskastningskampanj

Hur kan man vara så klantig att man från en socialdemokratisk dator skickar mail med skitsnack om Fredrik Reinfeldt? Detta är något som moderaterna tjänar på och sossarna förlorar på.

Något liknande hände här i Uppsala för ngn månad sedan, vem som drabbades säger jag inte och vem eller vilka som stod bakom de påhittade ryktena vet jag inte. Det är bara att hoppas att ryktesspridaren blir avslöjad även här.


Kvinnodominerad valvinnarlista

Tora Breitholtz refererar på sin blogg till en tidningsartikel om att vänsterpartiet är ett extremt kvinnodominerat parti. Om valresultatet från år 2002 upprepas kommer bara åtta av trettio (v)-riksdagsledamöter att vara män, skriver tidningen. Tora konstaterar att hon är jäkligt stolt att vara vänsterpartist.

Om valresultatet står sig i Uppsala kommun kommer sex av nio ledamöter att vara kvinnor och ledamöterna kommer att ha sina rötter i tre världsdelar och fem länder, Danmark och Sverige inräknat. Räknar jag med min egen ungerska bakgrund så blir det fem länder.

När Stockholmsdistriktet fastställde sin riksdagslista var Lars Ohlys kommentar att det var ett valvinnargäng som röstats fram och att listan visade på bredden och mångfalden i partiet. Jag kan konstatera att Uppsalas kommunfullmäktigelista också är ett valvinnargäng som visar på bredden och mångfalden inom partiet. Jag är, precis som Tora, jäkligt stolt över att vara vänsterpartist.

Här är Uppsalas 15 första namn, idag har vi nio ordinarie ledamöter och fem ersättare:

1. Ilona Szatmári-Waldau
2. Monica Lindgren-Petersson
3. Liza Boëthius
4. Huseyin Alpergin
5. Randi Graungaard
6. Pradip Datta
7. Ulla-Stina Claesson
8. Jesper Wiklund
9. Jeanette Escanilla
10. Kjell Haglund
11. Emma Wallrup
12. Pernilla Grahn
13. Daniel Luna
14. Sores Bladhede
15. Aynur Beydogan




 






Reklam

Nu dök det upp reklam på min sida, den försvinner snart. Jag har än så länge bara ett prova på- medlemskap. Det ska ersättas av ett medlemskap utan reklam.


Tillägg,  tre timmar senare: nu har jag uppgraderat men reklamuslingen ligger kvar ändå. Kanske försvinner den med denna updatering?

att blogga eller inte blogga

. . . det är inte frågan. Frågan är snarare varför bloggar jag och för vem bloggar jag. Det är fantastiskt roligt att hitta fler vänsterpartister på nätet och via dem och deras länkar få fler läsare men är det för varandra vi bloggar?

Jag hoppas att min blogg ska locka andra än  vänsterpartister och jag hoppas att vänsterpartister i Uppsala ska läsa för att få en bättre inblick i kommunalpolitiken. Går det att kombinera? 

Trots att min blogg är nystartat så började jag faktiskt blogga redan 1998 då jag i valrörelsen lade upp en hemsida och en dagbok. Dagboken dog ut efter några år, saknad enbart av mina föräldrar, eftersom inlägg i dagboken krävde att  jag lade upp hela dagbokssidan på webben och det tog för mycket tid. Den nya tekniken och bloggintresset har gjort dagboksskrivandet enklare. Nu gäller det bara att hitta skrivtekniken.



Elit-listan och Stig-Björn Ljunggren

I dagens tidningar skrivs det om Alexander Bards hemliga sällskap, mailinglistan "Elit". Kändisar, politiska tyckare, journalister m.fl. tillhör en utvald skara som enligt uppgift i Expressen får följande hälsningsmail;  "Den gemensamma nämnaren för Elits medlemmar är deras fysiska och mentala perfektion, det stora självförtroende och intresse för att föra elektroniska diskussioner med andra vackra och intressanta människor med stort och sunt självförtroende". På listan är det tänkt att ska skriva elakt skvaller om andra människor, gärna avslöja hemligheter och vara snaskig.

Uppsalabon och halvkändisen Stig-Björn Ljunggren är en av medlemmarna på listan. Till Expressen säger han:  "Det är som en middagsbjudning. När folk sitter och pratar så sägs det jävligt mycket." Ljunggren ser, fortfarande enligt Expressen, inte några problem med att vara med.

Jag känner Stig-Björn sedan många år och har alltid respekterat Stig-Björn. Han är kontroversiell och obekväm men jag har uppfattat honom som rakryggad och ärlig trots att hans specialitet  är att verka i bakgrunden och påverka andra att göra som han vill. Han försökte med mig när jag var aktiv i studentkårspolitiken men jag gick inte på det, en vänsterpartist är kanske inte lika lättstyrd som de socialdemokratiska studenter som han var van att styra då. Jag är säker på att han förfinat sina metoder sedan dess.

Det som gör mig orolig är att Stig-Björn viskar i många Uppsalabors öron och säkert är det många som påverkas. Vad är det Stig-Björn viskar nu förtiden? Hur påverkas han av stämningen på Elitlistan när han skriver sin krönika i Relation eller agerar i de olika Uppsalasällskap där han är verksam? När han i en insändare i UNT tidigare i år använde ordet light-kommunister och med det menade vänsterpartister, hade han just då läst ett mail från ngn på Alexander Bards mailinglista?

Det är några år sedan jag sist var på middag med Stig-Björn Ljunggren. Om snacket på en middagsbjudning för Stig-Björn är som listan ska jag nog bjuda honom nästa gång jag behöver få igång samtalet på en middag. Kanske får jag veta några hemligheter om våra gemensamma bekanta, det är en viss minister som jag hittills inte hört ngt skvaller om alls . . .  Snälla Stig-Björn tacka ja nästa gång jag bjuder dig på middag!


Nervöst men lyckat torgmöte

Igår var det dags för det månatliga torgmötet. Ingen av dem som brukar stå för själva talandet var med den här gången, så allt hängde på mig. Det var med en viss nervositet som jag gav mig iväg ned på stan.
Visserligen är jag en van talare och i rätt sammanhang tycker jag till och med att det är roligt att tala inför många. Just torgmöten har jag sedan flera år haft svårt att tala på av någon anledning. När det är torgmöte och ingen annan vill greppa mikrofonen hade jag denna gång inte så stort val, det är klart att kommunalrådet ska prata.

Som tema för torgmötet valde vi kvinnors situation på arbetsmarknaden. Medan jag stod för pratandet så delade mina kamrater ut broschyrer.  Jag valde att spinna runt det faktum att kvinnor i Sverige tjänar ungefär 80 % av mäns löner. En skillnad som dels beror på att kvinnodominerade yrken har lägre lön, dels beror på att det är vanligt med deltidstjänster och timanställningar inom kvinnodominerande yrken. I förlängningen innebär det att kvinnor även får lägre pension, lägre a-kassa, lägre sjukpenning osv.

Vänsterpartiet vill öka medlen till den offentliga sektorn för att kunna höja kvinnors löner och anställa fler, vi vill lagstifta om rätt till heltidsanställning och sex timmars arbetsdag för att ta några exempel.

Min nervositet gick snabbt över när jag märkte att fler stannade och lyssnade och att många gick fram till mina kamrater för att få en broschyr. Det gick till och med så bra att vi inte fullföljde hela torgmötet - broschyrerna tog nämligen slut. Det var ett riktigt lyckat torgmöte och jag tror att min rädsla för att tala på torg äntligen har gått över. Nästa torgmöte kan jag inte vara med på och det är till och med så att jag tycker att det är synd.

Idag är det söndag och jag har en rejält stor packe handlingar som jag håller på att läsa. Handlingarna till kommunstyrelsen arbetsutskott kommer till ledamöter sent på fredag eftermiddag och eftersom AU är på måndag efter lunch så bygger det mer eller mindre på att man läser handlingarna på helgen. Helt klart är det inget 8-5-jobb att vara kommunalråd, fast det var jag ju inställd på. Kommunalråd är man hela tiden oavsett om man är på jobbet eller inte.

Första inlägget

Välkommen till min nya blogg!

Det kommer väl att dröja några dagar innan jag kommer igång att skriva ordentligt men någonstans ska man ju börja.