Mer vänster i Uppsala

Oppositionen, eller som de själva väljer att kalla sig: alliansen, lade ett budgetförslag där man föreslog ospecificerade besparingar på 13,5 mnkr samt en lägre pris- och lönekompensation på sammanlagt 7 mnkr. Sedan slog man sig för brösten och pratade om sina "satsningar".

Ett bra exempel är kollektivtrafiken. Majoriteten anslår 27 mnkr till en förbättrad kollektivtrafik för nästa år, därutöver utökar vi med 2,5%.  Oppositionen lägger 10 mnkr och en ökning med 1,7%. Det innebär att man 2007 vill ge kollektivtrafiken en tilldelning som är lägre än 2006, i pengar något mer men det räcker inte ens till pris- och lönekostnadsökningar.

Det oppositionen inte med ett ord låtsas om är att man vill höja politikerarvodena med sammanlagt 2,5 mnkr och att dessa höjningar ska tas av verksamheten samt att ytterligare 11 miljoner ska sparas. Bara kollektivtrafiken ska spara runt 3 mnkr för utbliven kompensation för pris-, löne- och arvodesökningar samt sin del av de 11 miljonerna.

Tyvärr går det inte att trolla, 20 miljoners besparing på hela budgeten är en besparing, även om man försöker att inte låtsas om den. Därtill kommer de besparingar som vågar stå för, neddragning av arbetsmarknadsåtgärder, arbetet med kvinnofrid och förebyggande arbete i förskolan för att nämna några.

Nu är budgetdebatten avslutad. Även tisdagen ägnades tidvis åt falska anklagelser.  Intressant i sammanhanget är debattknepet att upprepa en lögn så många gånger att den till slut blir sann. Den mest upprepade osanningen är: "Ni har haft tolv år på er".


Vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet har haft majoritet i tre och ett halvt år, inte tolv. Dessförinnan hade vi ett socialdemokratiskt minoritetsstyre som styrde med hoppande majoriteter, ofta tillsammans med folkpartiet. Minoritetsstyret med hoppande majoriteter var inte bra för Uppsala.

Nu när vi har en stark majoritet har vi vänt underskott till överskott och gjort Uppsala till en bra stad att leva i. Vi har mycket kvar och får vi tolv år på oss, tillsammans, kommer Uppsala att bli ännu bättre!

Ett litet parti på den yttersta högerkanten som oftast nekas annonser och uppmärksamhet kom på att google-annonser skulle fungera. Partiet anmälde några anonnser och kopplade dem till olika nyckelord. Det innebar att t.ex. centerpartiets ungdomsförbunds ordförande Fredrick Federley under några dagar gjorde reklam för partiet när han satte likhetstecken mellan kristallnatten och krossandet av centerpartiets fönsterrutor.

Även en annan centerpartist, ett oppositionsråd, gjorde reklam för det lilla partiet på sin sida. Undrar varför just centerpartister drabbas av dessa googleannonser?  Nåja, det är inte bara centerpartister som gjort reklam för partiet i fråga, även några Skånetidningar gjorde detta på sina hemsidor. Uppmärksamheten runt tidningshemsidorna fick Google att stänga ned reklamen. Intressant att det är uppmärksamheten runt tidningarna som fick Google att stänga reklamen, på centersidorna ansågs de inte göra någon skada (?).

Själv valde jag en betalblogg redan från början för att slippa reklam. Jag bloggar inte för att locka läsare till Googles reklam!

Jag har en sak att erkänna: jag var med och anställde Lilly Näslund på vänsterpartiets kansli i Stockholm, det är mitt namn som står på hennes första anställningsbevis då hon fick en timanställning för att ta fram olika underlag.  Lilly var inte medlem i vänsterpartiet men engagerad i ung vänster.

När Lilly valde att gå ur ung vänster meddelade hon detta. Ett tag senare valde hon också att lämna sin anställning eftersom hon inte längre delade partiets värderingar (som det så fint heter när man inte är medlem men ändå är en del av partiet). Trots detta fortsatte hon att göra ett bra jobb under övergångsperioden innan vi kunde anställa någon annan.

Det riktiga i att behålla ett nämndemannauppdrag när man inte längre är en del av det parti man är vald av kan alltid diskuteras. Gudrun Schyman och Karin Svensson-Smith sitter i riksdagen på vänsterpartimandat men representerar i dag två andra partier. Karin Hjort är vald till Uppsalas kommunfullmäktige för miljöpartiet men är idag medlem i ett annat parti. Det händer hela tiden att personer behåller sina uppdrag trots att de lämnat partiet som valt dem, är man vald kan man bara avsättas i mycket speciella fall. Om Gudrun återigen hamnar i blåsväder kommer hon då att kallas vänsterpartist för att hon är vald på vänsterpartimandat?  Troligtvis inte men Lilly kallas vänsterpartist, trots att hon inte är medlem i vänsterpartiet.

Träffade nyligen en ung kvinna, vuxen med flera års arbetslivserfarenheter men under 30. Hon har flera gånger fått höra att hon är för ung och saknar erfarenhet när det diskuterats olika uppdrag. Nyligen fick hon också höra att om hon varit äldre hade hon erbjudits chefsjobb på sin arbetsplats.

Kvinnor blir också fort för gamla men man vet aldrig riktigt när. Ena dagen är man för ung, nästa dag för gammal. Tiden när en kvinna är lagom gammal är väldigt kort, så kort att man ibland inte ens hinner märka att man faktiskt var lagom gammal.

I vårt "jämställda" samhälle upplever också många kvinnor att de som unga får mycket stöd och lyfts fram av sina manliga kollegor och chefer, aldrig till chefsposten men en liten bit på väg. En dag ersätts hon av en annan ung kvinna och förstår varför hon upplevde hon att hölls tillbaka av äldre kvinnor.

I politiken är man, som jag konstaterade i förra inlägget, ung tills man fyller 50. Det innebär att man som jag kan vara strax över 40 men ändå vara ung och samtidigt gammal nog för att ha tillräckligt med erfarenhet. Samtidigt är det intressant att märka att ju högre upp i hierarkin jag kommer och ju äldre jag blir desto sällsyntare blir de positiva tillropen från äldre män. När jag var yngre och ansågs ofarlig fick jag positiv feedback från äldre manliga politiska motståndare. Numera kommer det mest från äldre kvinnliga kamrater i vänsterpartiet.

Klen tröst för de unga kvinnorna som hålls tillbaka för att de är för unga samtidigt som de lyfts fram (en mycket förvirrande situation, jag vet, jag har varit där) att veta att de när de passerat 40 kommer de att ingå i den kvinnliga solidariteten. Tyvärr är det forfarande de män som lyfte fram en (men samtidigt såg till att man inte kom någon vart) och som sedan dumpade en, som har makten.

Jag är kvinna, under 50 och har invandrarbakgrund. Det innebär att jag inte är den typiske "toppkandidaten". Den typiske toppkandidaten är man, helt svensk och strax över 50 år.

Samtidigt är jag för gammal för att vara ung och för svensk för att vara invandrare men kvinna är jag, både biologiskt och socialt.

Förr var jag ung, kvinna och invandrare men för några år sedan ändrades begreppet och vi med en förälder född utomlands räknades inte längre som andragenerationsinvandrare i den svenska statistiken. Från invandrare till svensk med ett penndrag. Ung är jag ju fortfarande, i alla fall i politiken. Personer födda på 40- och 50-talet är kraftigt överrepresenterade i politiken. Vi 60-talister börjar nu komma upp i en ålder när vi är gamla nog men vi har långt kvar till våra äldre kamraters representation.

Man upphör aldrig att förvånas. Jag har gjort en hel del för att få fler politiker att inse att kommunens arbete för hbt-personer måste förbättras. Under Folkhälsorådets diskussion om  folkhälsoläget hos hbt-personer och under demokratiutskottets behandling av RFSL:s kommunrapport blev jag förvånad i positiv riktning, de flesta var intresserade av frågorna och ingen ifrågasatte. Idag när jag tog upp hbt-perspektivtet på beredningen för kultur- och socialpolitisk samordning blev jag för första gången förvånad i negativ riktning.

Jag ville uppmärksamma beredningens nämnder på att RFSL har problem med att komma in på vissa skolor och att nämnderna borde fundera på möjligheten att ge RFSL ett samordnat stöd till verksamheten. En av moderaterna påpekade då att det är många föreningar som vill in på de få timmar som skolan kan erbjuda, UFO- och Krukodlarföreningar var några av de föreningar han nämnde.

Hur i hela . . . . kan man sätta likhetstecken mellan RFSL och en krukodlarförening? Fler unga hbt-personer än heterosexuella ungdomar har självmordstankar, homosexuella ungdomar känner sig ensamma och utsatta medan heterosexuella ungdomar har hela samhället och hela skolapparaten med sjuksköterska, kurator etc. i ryggen. Ett besök från RFSL i en skolklass kan förhindra ett självmord, ett besök från Krukodlarföreningen betyder vadå?

Den borgerliga budgeten går enbart ut på att konkurrensutsätta och lägga ut så mycket som möjligt på privata företag. Den enda lösningen på de problem som de borgerliga menar sig se är val av utförare, privata inititativ och konkurrensutsättning.
I majoritetens budget gör vi t.ex. en stor satsning på idrottsanläggningar. Oppositionen har inte med motsvarande satsning utan hänvisar till ”öppenhet för nya initiativ” och att kommunen bör ”med en positiv attityd bidra till att privata initiativ”. Jag anser att de lägger allt för mycket ansvar på privata initiativ och tar allt för lite ansvar själva.

Ett litet klipp från DN om den påstådda kärleksaffären mellan  departementsrådet Helen Eduards och statssekreterare Lars Danielsson. Ett rykte startat av folkparti-bloggare.

"Till Ekot säger Helen Eduards att ryktesspridningen har varit olustig för henne och hennes familj. Hon finner det dessutom kränkande för kvinnor i allmänhet att hon som kvinna på mellanchefsnivå blir omtalad på detta sätt.

- Att jag skulle befinna mig på min nuvarande post av andra skäl än mina professionella meriter. "

är inte bara Norges nationaldag, det är också den internationella dagen mot homofobi (IDAHO). I Uppsala hölls en manifestation kl. 17.00. Tyvärr kunde jag inte vara med eftersom jag satt i förhandlingar mellan 17.00 och 19.00, om något helt annat nämligen Trafikplan och Översiktsplan. Dagen ägnades åt FOU, välfärd och folhälsa inom ramen för Regionförbundet Uppsala läns välfärdsberedning. HBT eller homofobi nämndes inte där heller men möjligheten att utvidga det regionala väldfärdssamarbetet till att också omfatta hbt-frågorna for genom mitt huvud. Så jag tänkte i alla falla tanken även om jag just på gårdagens seminarier valde att inte ta upp det.

Imorgon ska hela utskottet för demokrati, jämställdhet och integration få en dragning av rfsl:s kommunundersökning. Sakta men säkert får fler och fler politiker i Uppsala kommun upp ögonen för att hbt-frågorna är viktiga. Åtminstone är det min förhoppning med att ta upp hbt-perspektivet i så många sammanhang som möjligt.

Deltog nyligen i en liten bloggdiskussion om hur man får läsare till sin blogg. Väldigt populära bloggarare är tjejer som varje dag fotograferar sin klädsel och lägger ut på bloggen. Det är ju inget alternativ för mig, eller? Det kanske finns ett värde i att se vad vänsterpartiets kommunalråd har på sig när hon går till jobbet?

Intressanta och läsvärda bloggar får många besök. Kollade igenom mina inlägg. Min vanligaste start är I, oftast idag men också igår eller i helgen. Hur intressant inledning är det? Min första åtgärd för att göra denna blogg mer intressant och läsvärd är att inte starta alla inlägg med I, om det nu går med tanke på att jag så ofta beskriver vad jag gjort som kommunalråd/vänsterpartist och tankar utifrån det.

Igår var vi inbjudna till de Årstabor som protester mot att få en tillfällig förskola i en del av Årstaparken. Intressant möte som ibland fick ett mycket högt tonläge. Beslutet om den tillfälliga förskolan har fattats av fastighetsnämnden och tyvärr fanns det stora brister i informationen och samrådet innan.  Det innebar att några av de närvarande mer eller mindre anklagade Lena Hartwig för att ha en dold agenda med att bygga en permanent förskola i parken. Till saken hör att varken Lena eller något annat kommunalråd visste att just den parken skulle få en tillfällig förskola, sådana beslut tas inte av kommunstyrelsen.

Vi är alla lika negativa till att parker och fotbollsplaner används för tillfälliga förskolor, vi behöver parkerna och idrottsytorna, men samtidigt är det ett stort problem att få fram förskoleplatser till alla barn som står i kö.

Jag uppfattade ändå att mötet slutade med att de protesterande Årstaborna förstod att ingen ville permanenta förskolan och att vi alla värnar det gröna stråket. Tråkigast är istället oppositionens ledamöter, folkpartiet kom inte, kd och m gick tidigt så med oppositionen menar jag centern. Centern som kom med två politiker solidariserade sig med Årstaborna och börade prata i vi-termer, vi vill veta vad Lena H tänker göra . . . pratade om alternativa barnomsorgsformer (läs vi skulle inte behöva bygga en förskola om fler var hemma med sina barn) etc. Jag tycker att alla politiker har ett lika stort ansvar, oavsett om man tillhör opposition eller majoritet, så länge man inte kan säga att vi föreslog det här men majoriteten beslutade ngt annat. Nu har jag varit på ett möte och en debatt där oppositionen agerar som om de helt står på medborgarnas sida, oavsett vad de tyckt eller tycker när de ser på helheten. Det blir svårt när de ska få ihop alla dessa löften.

trött? Ja, något så fruktansvärt. Antingen är det de sena kvällarna eller också är det något i luften som gör mig trött.

så trött för att jag fått för lite sömn i veckan

så trött på att det börjat regna

så trött på att vara på möte varje kväll

så trött på mäns våld i nära relationer

så trött på att jag aldrig hinner/orkar förodla mina dahlior

så trött på att man fortfarande inte kan se herrallsvenskan på tv

så trött . . . (var vänlig fortsätt meningen under kommentarer, fortsättningar i stil med . . . på att läsa den här bloggen raderas och ersätts med: så trött på att radera kommentarer)

Idag  och imorgon är jag på nationell konferens om arbetet med mäns våld i nära relationer. Två dagar fullmatade med exempel och diskussioner om hur man arbetar med män som använder våld mot sina närstående.

Det är helt klart att arbetet med männen som slår har hamnat lite på efterkälken. Vi har kvinnojourer, skyddade boenden och verksamheter för både kvinnan och ev. barn (som ofta också utsätts för våld eller drabbas psykiskt av att leva i en våldsam familj) men arbetet med männen sker ofta på ideell basis och i för liten omfattning.

Jag har ännu inte hunnit sätta min in i alla detaljer när det gäller arbetet i Uppsala men jag ska, och jag är helt övertygad om att det återstår mycket att göra. Vårt beslut om att ta fram en handlingsplan för kvinnofrid är ett steg mot ett ännu bättre arbete.

Det är intressant att läsa andra bloggar. Råkade hitta en blogg tillhörande en Uppsalamoderat som påstor sig vara argast i Uppsala. Intressant sida! Inläggen var inte särskilt lockande att läsa men det fanns annat läsvärt. T.ex. hänvisar denna arga man till tio "vettiga sidor", varav en tillhör en kvinna. Den arga mannen listar också fem bra grabbar. Kanske driver den unge arge mannen en antikampanj, "jag ska minsann visa att jag inte går på feministpropagandan", eller också så existerar det bara män i hans värld. Inte ovanligt för många moderater i och för sig.

Idag var jag på ett seminarium om främlighetsfientlighet och rasism, som bl.a. min företrädare som kommunalråd för vänsterppartiet Britt Löfgren, tagit initiativ till. Ett mycket bra och lärorikt seminarium som gav historiska kunskaper om banden mellan 20-talets fascistiska partier/organisation via nationalsocialistiska partier och våldsinriktade vit makt-rörelser och dagens nationella partier. Seminariet gav också en bild av de säkerhetspolitiska läget och läget här i Uppsala.

Det är en liten paradox att Uppsala för bara några år sedan var platsen för flera vit makt-konserter, att det fanns/finns i ett nationalsocialistiskt tryckeri här och att sverigedemokraterna har haft starka partiföreträdare här, samtidigt som den nationalistiska rörelsen är svag i Uppsala. I Uppsala förekommer väldigt lite nationalsocialistisk propaganda och skälet till det är helt enkelt att Uppsalaborna inte tolererar det. De få nazisterna vågar sig helt enkelt inte fram och lever en undanskymd tillvaro.

Sverigedemokraterna fick inte tillräckligt många röster i valet 2002 för att ta sig in i Uppsalas fullmäktige. I höst ökar partiets chanser att ta sig in. Vi har nämligen minskat antalet valkretsar från fem till tre. Få valkretsar gynnar små partier som får lättare att ta mandat. Med tre valkretsar har vi fortfarande en spärr som är högre än sverigedemokraternas lilla röstandel. Jag har fått frågan varför vi inte behöll fem valkretsar för att hindra sverigedemokraterna att få mandat i fullmäktige. För mig är det inte demokratiskt att konstruera system som stänger partier ute, de partier vi inte vill ha i fullmäktige ska vi hålla ute genom politiskt arbete.

Som sagt, sverigedemokraterna måste öka sitt röstetal för att komma in i fullmäktige trots att spärren blivit lägre, och det är vi övriga  tillsammans, oavsett partifärg, som måste arbeta i valrörelsen med att se till att Uppsalaborna väljer ett parti som tar avstånd från främlingsfientlighet och rasism.

 symbolen - från Uppsala kommuns hemsida

Enligt polisen var vi runt 20 personer fler i vänsterpartiets tåg än i socialdemokraternas tåg men hur de kan veta det när de inte var där förstår jag inte. Själva räknade vi till runt 500 personer medan polisen uppger 395 personer.

Trots det blåsiga vädret var det en bra demonstration med trevliga tal och som vanligt många kamrater som inte är aktiva annars men dyker upp till demonstrationen. Huvudtalare var Jacob Johnson, vårt första namn på riksdagslistan, som höll ett bra tal.  Vi hade nog haft fler i demonstrationen med en känd huvudtalare utifrån men jag tycker att det var rätt att ett valår satsa på lokala talare.

Jacobs tal kan jag inte lägga ut här men ett litet smakprov från mitt kommer här, en snutt från början och så slutet (inte som det sades utan som det står), däremellan tog jag konkurrensutsättning av vård och omsorg, bostadsbyggandet, offentliga sektorn och kvinnodominerade yrken med låg lön och deltider, skola och förskola samt kultur/fritid: