Det där med att flytta för att få jobb fick mig att tänka på min egen familj och konstaterar att så gott som alla har flyttat en eller flera gånger. En av mina släktingar har inte flyttat (än), alla andra har flyttat en eller flera gånger, bort från arbetslöshet, bort från bostadslöshet, för att få ett bättre jobb, till kärleken, bort från en ort man tröttnat på, bort från avrättning.Ibland har det bara handlat om ett par mil, till grannkommunen, ibland har det handlat om andra sidan jordklotet. Det gäller i stort sett min mans familj också, bortsett från det där med avrättning.

Det är ens livssituation som avgör om man flyttar inte ens ålder. När jag var arbetslös valde jag att börja studera på en annan ort och jag vet att fler  i min omgivning funderade på att flytta. Problemet var bara att där jobben fanns var det också bostadsbrist. Vara arbetslös men ha någonstans att bo eller försöka att få ett jobb utan bostad var de val som stod till buds då. Det är lite samma situation idag.

Människor har alltid gjort  valet att flytta trots att det inte fanns hot om indragen eller minskad A-kassa. Dagens jobbpolitik går ju ut på att människor inte vill arbeta utan måste skrämmas eller hotas.

För över två tusen år sedan lär många som flyttat från en ort till en annan ha tvingats resa hem för att skattskrivas. Bostadsbristen var svår och enligt berättelsen fick en familj bo i ett stall och i detta stall föddes en pojke. Till minne av detta firar vi jul. Pojken som föddes ska också ha flyttat runt en del, enligt berättelsen.

God Jul!