Var kommer du ifrån, egentligen?

Hur ser svenskar på invandrare? Min pappa konstaterade, efter att han blivit arbetslös, någon gång i 90-talets början att tiderna förändrats. Visserligen var han fortfarande invandrare men synen på invandraren hade förändrats. När han sökte jobb på 60- och 70-talet var det inget problem att han bröt på ungerska. Han fick jobbet ändå för att han var den som passade bäst. När han på 90-talet sålde sitt företag och sökte jobb var det ett problem att han bröt (trots att brytningen då var mycket mindre än när han var ny i Sverige) och han märkte att det var brytningen och inte meriterna som låg honom i fatet.

Det som ändå var detsamma var att han alltid var invandrare. Min pappa konstaterade att det var lustigt att han i sitt eget hemland Sverige alltid fick frågan var han kom ifrån men att han aldrig fick den frågan när han var utomlands.

Jag har också fått frågan var jag kommer ifrån. Eftersom jag bor i Uppsala brukar jag svara Borås och får då alltid frågan om var jag egentligen kommer. Svaret på den frågan blir att jag är född i Kopparberg, ett litet gruvsamhälle i Västmanland. Detta svar brukar skapa en viss förvirring hos den som frågar. När jag är på mitt snälla humör kan jag fråga om det är varifrån mitt namn kommer som den frågande vill veta, när jag är lite mindre snäll om det kanske är min pappas födelseort som efterfrågas. Hur många Svensson brukar få redogöra för sina föräldrars födelseort?

Svenskar med annorlunda namn och mörkare utseende får ofta frågan om varifrån de kommer och snällt svarar de med ett land som de själva eller deras föräldrar är födda i. På min förra arbetsplats ställde jag frågan till en ung man som anställts på en annan avdelning när han gick runt och presenterade sig. Han svarade snällt med ett land men det jag ville veta var varifrån han kom, dvs. var han jobbade eller pluggade innan. Skulle Svensson svara med sin födelseort?

Detta sätt att alltid fokusera på människors ursprung istället för människors förmåga och erfarenhet ligger invandrare i fatet. Brytning, namn och utseende är en nackdel när man söker jobb, bostad, allt. Istället för att se olikheter som något positivt ser vi svenskar ofta olikhet som något negativt. Jag säger vi, för även om jag själv har utländsk bakgrund så är jag svensk med svenskens fördomar.

Är man inte medveten om att man har fördomar kan man inte bryta dem. Så för att bryta människors utanförskap måste vi bryta andra människors fördomar. Vi måste lära oss att acceptera dem som bor i Sverige som svenskar och inte hela tiden, inte ens i all välmening, fokusera på var de kommer ifrån. Hur ska man kunna känna sig accepterad om man hela tiden måste redogöra för var man själv, eller ens föräldrar, är född?

Var kommer du själv ifrån, egentligen, Svensson?

Andra bloggar om 
, ,

Kommentarer
Postat av: Galaxa

"Hur ska man kunna känna sig accepterad om man hela tiden måste redogöra för var man själv, eller ens föräldrar, är född?" Det går alldeles utmärkt! De flesta som frågar är bara nyfikna och intresserade. Men det är klart att det beror på HUR de frågar.
Kan dock inte låta bli att fundera över det faktum att folk med ett ursprung i ett annat land i alla fall kan svara just det. Har ibland varit lite avundsjuk på er. Vi som är mörka och kommer från Sverige och dessutom tillhör en minoritet - vad svarar vi? Har själv flera gånger "anklagats" för att inte ha "typiskt svenskt" utseende. Antar att jag delar den erfarenheten med fler samer. Vi kan inte ens "åka hem" om någon rasist uppmanar oss...

2007-06-20 @ 10:43:55
Postat av: Ilona

Det är just det, "de flesta som frågar är bara nyfikna och intresserade" men de bidrar till känslan av utanförskap och känslan av att inte accepteras som svensk.
Samer har ju den fördelen att de inte har invandrat under de senaste årtusendena.
Från början lär vi ha samma ursprung. Samer, finnar, ungrare, ester och div. minoriteter (uppskattat till 19 stycken)i Ryssland, som tjeremisser och votjaker, kommer troligtvis från Uralbergen någonstans.

2007-06-20 @ 11:22:04
Postat av: Anders Eriksson

Även den genuina nyfikenheten är ju ett sätt att exotifiera Den Andre. En helt underbar sågning av detta "nyfikna" och "toleranta" sätt att skapa en gränsdragning mellan sig själv ovh Den Andre står Marjaneh Bakhtiari för i den underbara "Kalla det vad fan du vill". En öppen och tilerant lärare vill att hennes elever ska ta med sig exempel på "sin kultur" till skolan, så att de kan ha ett mångkulturellt tema.
Läraren blir besviken, invandrargrabbarna tar med sig Snoop Dogg. Hon hade ju hellre velat ta del av spännande persisk eller arabisk folkmusik. Men eleverna fattade inte att det hon var nyfiken på inte var vad de själva ansåg vara deras kultur, utan vad hon tyckte var deras kultur.
En bok väl värd att spendera några dagar i solen med i sommar, om man inte redan gjort det.

Postat av: Lisa

Jag förstår både Ilonas och Anders poänger (och blir sugen på att läsa Bakhtiara) men har ibland känt att problemet kan vara omvänt också. Vi har en så försynt kultur i Sverige, att det nästan är tabu att låtsas om att folk är invandrare, även när de pratar ett annat språk framför öronen på en. Eftersom jag är språkintresserad brukar jag fråga vilket språk de pratar och oftast upplever jag att de är glada för visat intresse. Det känns på sätt och vis mer absurt att ha gått och handlat på samma pizzeria eller minilivs i många år, och hört ett främmande språk talas, utan att veta vilket ursprung ägarna har.

2007-06-20 @ 14:08:36
URL: http://lisaskiold.blogg.se
Postat av: Galaxa

Ilona: Javisst, det är ju inte alla som vill ha den sortens uppmärksamhet. Du skrev "hur ska man känna sig accepterad"? Jag tror inte det händer så ofta att den som frågar betraktar dig som "icke accepterad som svensk" för att denna någon frågar. Därmed inte sagt att det inte ger dig känslan av utanförskap, för så kan det mycket väl vara.
Efter sig själv dömer man andra, Anders. Att vara intresserad av en annan människa behöver inte alls innebär att man exotifierar eller väntar sig något speciellt av den man tillfrågar. Det är en extremvariant. Jag vet en massa lingvister som tycker det är Sååå intressant emd folk som pratar fel i Rinkeby, att de skulle bli besvikna om de träffade någon med invandrarbakgrund som inte bröt ett enda dugg.
Lisa har också rätt i att en överdriven hänsyn, eller vad man nu ska kalla det, ibland blir ganska hänsynslös. Det blir som om man inte låtsas om och är ett osynliggörande. Men det är klart - alla vill inte ha uppmärksamhet. Och uppmärksamhet uppfattas olika beroende på vem som är mottagare.
Uppmärksamhet som jag tycker är helt klart opassande är att folk p.g.a. ens utseende kommenterar ursprunget. (Du SER inte svensk ut), "jätteroliga" anekdoter om folk från urspungslandet eller kulturen (Det var en gång en lappgubbe/polack/skotte som...) eller ekonomiska spörsmål(Jag har hört att ni alltid uppger att det är bästa vajan som har blivit överkörd... )eller politiska nyfikenheter (Varför är det så synd om er? Skåningarna hade det också j-ligt på 1600-talet ioch varförbryr sig ingen om kvänerna och andra minoriteter?) Allt detta och mer därtill har jag ju varit med om.

2007-06-20 @ 15:59:29
Postat av: Anders Eriksson

Men måste "att vara intresserad av en annan människa" innebära att man är intresserad av dennes, eller dennes föräldrars etniska bakgrund? Varför ska jag intressera mig av min kurdiska arbetskamrats bakgrund i Kurdistan, när hon kom till Sverige som tvååring och förmodligen är betydligt mer formad av sin uppväxt i Stenhagen än av de två åren i Kurdistan?
När jag lär känna henne är det henne jag lär känna, inte hennes bakgrund. Jag skulle bli mycket förvånad om någon som ville lära känna mig, också ville lära sig om dalahästar, Äppelbo Gånglåt och Fet-Mats. Även om jag är född i Falun, och flyttade därifrån när jag var sex, anses det liksom irrelevant när man vill lära känna mig som människa. När det däremot är frågan om människor som inte är från Sverige, blir det exotiska ett sätt att visa intresse.
Det är klart att det är inressant som fan att diskutera förtrycket av kurderna med mina kurdiska vänner, eller utvecklingen för den chilenska vänstern med chilenare. Men det är knappast ett sätt att lära känna dem som människor. Det är det som är mon poäng.
Genom att i första hand intressera sig för en människas bagrund (eller snarare det som vi tycker ska vara deras bakgrund, se ovanstående inlägg) blir ju också ett sätt att "andreifiera" personen och att förneka dess identitet som svensk. Om man ska hårddra det.
Sen håller jag, paradoxalt nog kanske, med Lisa.

2007-06-20 @ 18:43:57
URL: http://eriksson.wordpress.com
Postat av: Galaxa

Anders: Nej, att vara intresserad av en annan människa behöver inte innebära att man är intresserad av dennes etniska bakgrund! Det kan jag säga utan att veta vad du lägger in i det mångdubbla begreppet etnicitet - ett uttryck jag tycker är mycket problematiskt. Men det behöver heller inte betyda motsatsen.
Att bry om vad en människa varit med om förut (jag förutsätter att du inte är ointresserad av av dina vänner varit med om) innebär ganska ofta att man kommer in på varifrån erfarenheterna kommer. Är det en mormor som bott på Balkan och har berättat det och det? Är det en pappa som jobbat i gruvan i Gällivare?
Att gå på någon man inte känner och basunera fram frågor om Afrika till en adopterad person från Ghana är ju något annat förstås.
"Varför ska jag intressera mig av min kurdiska arbetskamrats bakgrund i Kurdistan", säger du. Ja, varför ska du strunta i det, kan man fråga om man ska vara lite besvärlig? ;-)
Allt är en balansgång! En gång i ungdomen när jag arbetade på en krog uttryckte jag att det var trevligt att en av kockarna hade gjort kaffe latte med kardemumma åt oss i personalen. Och fick till svar att det var typiskt svenskar att reagera på något så vanligt som kaffe med mjölk bara för att det inte var bryggkaffe i en kaffekopp med småkakor till på det sätt som ni är vana... Den personen (från Turkiet) tålde uppenbarligen ingenting som kunde tolkas som en kommentar till hans urspung. Fastän det var ju inte något sådant som jag åsyftade.
Jag försöker att inte gå runt misstänka att de som är intresserade av mig är ute efter att allienera mig. Om det nu är så att de tror sig ha en färdig definition av invandrar grbar, som i ditt utmärkta exempel, ja, då får jag försöka vrida denm definitionen rätt. Det är ett förhållningssätt jag har försöker mig på, för att varken idiotförklara den välvilligt fördomsfulla person som "konfronterar" mig med mitt ursprung eller ge upp inför eländet. Men rackarns, vad svårt det är ibland med den balansen!

2007-06-21 @ 09:18:26
URL: http://et-phone-home.blogspot.com/
Postat av: Ilona

Oj vilket debatt jag skapade.
När människor alltid frågar "var kommer du ifrån egentligen" när svaret på frågan "var kommer du ifrån" är Borås är det ingenting annat än ett ifrågasättande av min svenskhet, även om det är välmenande och utan främlingsfientliga baktankar.
När invandrare (eller barn till invandrare) alltid svarar med ett land på frågan "var kommer du ifrån" är det ett problem. Vad svarar du Galaxa på frågan,
att du är same eller vad? Vad svarar du Anders på frågan, olika beroende på sammanhang?
Medvetna förskolelärare på förskolor med många barn vars föräldrar är födda utomlands är noga med att alltid prata om föräldrarnas hemland. Barnen är svenskar men kan berätta om mammas eller pappas hemland, om de vill.
I en artikel för Vagabond uttrycker Eric Bongcam-Rudloff på ett bra sätt det jag ville få fram i mitt blogginlägg:
http://embnet1.bmc.uu.se/bongcam/erik/photo/TRAVEL/CHILE/vagabond.html
Någonstans i mitten skriver han bl.a. "jag levde helt svenskt, uppfattade omvärlden på svenskt vis och höll med "svenskt flit" och nit på med en doktorsavhandling i medicinsk forskning. I det ögonblick jag genomborrades av en kula ändrades allt detta. Eftersom lasermannen var rasist, blev jag plötsligt en utlänning, en invandrare och började behandlas annorlunda."
Lite längre ned: "Min teori är att lasermannen är en produkt av det samhälle som vi har skapat de senaste åren, ett samhälle där man baserar sina åsikter mera på tro, önsketänkande eller vanföreställningar än på verklig kunskap. Här förnekas Ausonius och andra invandrare en svensk identitet. De tillåts inte bli fullständiga svenskar. För enligt en oskriven lag ligger svenskheten mera i blodet än i graden av delaktighet i det svenska samhället.Därför väljer många invandrare att isolera sig från resten av samhället, medan andra väljer att bli mer svenska än svenskarna själva."

2007-06-21 @ 09:56:50
Postat av: Jeanette Escanilla

Problemet med frågan om "var kommer du ifrån?" är att man alltid får den! alltid, alltid sen man minns att man kom hit. Man får den också alltid av många svenskar för att få en garanti att de möter, söker sig till rätt invandrare. är man från Chile t ex. visar de flesta ett glatt leende och ger utrymme för en mer utvecklad dialog, är man från somalia då blir det tvärsstopp på en fortsatt dialog.
Problemet fortsätter när ens barn kommer hem och frågar: Mamma, var kommer jag egentligen ifrån? Eftersom jag så ofta får frågan i skolan men är ändå född här. Mamma.......... jag brukar svara att jag kommer från Chile, Kuba och Sverige, säger min dotter:. Lägg märke till att Sverige är alltid sist. Då tittar jag på min dotter och gör samma sak som jag gjort med de äldre barn, jag tar fram våra pass och lägger de på bordet. 5 röda pass och 1 svart, och frågar dem: Vem är invandraren? vem invandrade hit? och snabbt konstaterar hon varför denna ständiga frågan. Hennes utseende. Hon har enligt andras ögon inte den rena svenska utseende.
Problemet fortsätter när polisen tar min son för mopedåkning utan hjälm, första frågan blir; var kommer du ifrån? Min son berättar att det kändes konstig att de frågade så, han blev själv förvirrad, men eftrsom polisen insisterade kände han sig tvungen att säga att han var från Chile (någonannanstans),´annars hade de inte trott honom om han sa att han kom från Uppsala sen den dag han föddes. Men bara för att lugna ner polisens blick och glädjen på att denne visste mer än min son.
Problemet fortsätter när min dotter får en läkarbesök och första frågan blir: Var kommer du ifrån? och vad bra du pratar svenska! Dotter tittar på mig och säger; Mamma är jag knäpp eller drömmer jag....Hon fortsätter; vi måste skaffa oss en synlig tröja med text: Jag är född i Sverige och därmed svensk. Och då menar hon att denna tröjan ska vi använda varje gång vi ska träffa en läkare, myndighet,mm eller gå omkring med den hela tiden helt enkelt.
Suck! så hur som helst blir man väldigt trött på frågan om härkomst som leder bara till mer problem.......för att ofta är den bara av misstänksamhet........eller för att den här oförskämda f får vi nog ta och göra oss av med..........problem från piroger som man själv inte ens kan baka till nej tack tjänsten är redan tillsatt.
Hur länge är man invandrare? Jag själv invandrade hit för 30 års sedan, så jag tycker att det borde basta!
Jag själv brukar citera boken "Kalla det vad fan du vill" när jag får frågan: jag kommmer ju också från simtävlingen som du och jag vann!

2007-06-21 @ 11:46:03
Postat av: Anders Eriksson

Ilona, det är ju det som är min poäng; jag får inte den frågan. Oavsett jag svarar att jag är från Uppsala, Karlskoga eller Falun. Det följs liksom inte upp.
Men jag tror att vi är överens.

2007-06-21 @ 21:46:03
URL: http://eriksson.wordpress.com
Postat av: Galaxa

Hur länge är man invandrare?, frågar Jeanette Escanilla. Ja, i Väst-Jämtland betraktas en familj som som nyinflyttade i minst tre generationer (de hade flyttat dit från Sörmland i slutet på 50-talet). I en by i södra Frankrike kallade man en familj "de nya" fastän de hade fötts både barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Det är ju kanske ingen tröst direkt...men visar i alla fall på att det inte bara är i Uppsala och Sverige detta händer.
Sammanhanget styr. Fördomar är en sak. Nyfikenhet p.g.a. att man är språkintresserad eller gillar släktforskning är en sak. Att gå på en person och ifrågasätta "svenskheten" p.g.a. ett mörkare hår är ..ja, vad ska man säga om det? Konstigt? Oförskämt? Att fråga p.g.a. ett ovanligt namn - Lika oförskämt?
"ett ifrågasättande av min svenskhet" - javisst, Illona. Ja, om man inte tycker om det är det ju negativt. Om man vill ha uppmärksamhet kring det är det ju mer positivt. För övrigt: det faktum att samer inte har invandrat under de senaste årtusendena, är knappast en fördel när det gäller just det. Det ger bara alla andra en rätt att ifrågasätta just detta faktum och du är fortfarande annorlunda. Jag tror att många samer ibland gärna hade haft åtminstone en farfarsfar från något exotiskt land som en snabb förklaring...;-)
Att få uppmärksamhet när man inte vill ha den är ganska lika negativt för alla. Speciellt om uppmärksamheten är behängd med fördomar.
Jag tror att min dotter (blond som ett rågfält) kände något liknande när hon förväntades vara på ett särskilt sätt för att hon var svensk. Den familj, invandrad från mellanöstern, som hon hälsade på, hade fasta åsikter om att hon t.ex. var ovan att hjälpa till hemma "eftersom hon var svensk". Det var deras sanning. För att hon såg svensk ut. De andra tjejerna i gänget (som just den dagen råkade bestå av flickor från bl.a. Eritrea och Korea behövde fick inte några sådana kommentarer.
Jag vill inte bagatellisera någons obehag av att få frågan om varifrån man kommer och jag förstår att många irriteras. Och inte blir det bättre av att andra får samma fråga. Men man bör skaffa sig ett förhållningssätt eftrsom det rä sig själv man kan påverka först. Och så ska man också fråga sig själv om vad man är intresserad av hos andra och vad man kanske har för förutfattade meningar om dem. Kanske finns det fördomar alldeles i den närmaste kretsen? Är jag intresserad av det som den andra personen vill att jag ska vara intresserade av?

2007-06-25 @ 15:14:49

OBS! Kommentarer som jag bedömer som osakliga, rasistiska eller som innehåller personangrepp tas bort

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback