Mer vänster i Uppsala

Jag borde vara härdad vid det här laget men jag upphör aldrig att förvånas över högerföreträdarnas åsikter. Igår t.ex. fick vi höra att "likvärdiga villkor" är en socialistisk slogan när den används i sammanhanget att alla barn och ungdomar ska växa upp under likvärdiga villkor. Om man inte vill att att barn och ungdomar ska växa upp under likvärdiga villkor så vill man alltså att barn ska växa upp under olika villkor.  Slutsatsen kan alltså inte bli annat än att den styrande majoriteten vill föra en politik som går ut på att befästa och kanske till och med förstärka skillnaden i barns uppväxtvillkor.

Visserligen har jag aldrig trott något annat men jag blir ändå förvånad när de så öppet säger att deras politik inte går ut på att arbeta för lika villkor, att det är socialistiskt att anse att alla barn och ungdomar ska växa upp under likvärdiga villkor. Observera inte "lika" och inte "samma" utan "likvärdiga"! Utåt pratar de ju som om deras politik är bra för alla och att den gäller alla. Inåt, bakom stängda dörrar, så är det socialism att vilja ha bra och likvärdiga villkor.

Förvånad blev jag också när jag fick höra att det var märkligt att vänsterpartiet (och miljöpartiet) säger nej till att bygga villor i Norbys parker för barnens skull, underförstått för välbeställda barn. Jag anser inte att man skilja på barn och barn. Även barnen i Norby behöver parker. De ska väl inte behöva lida för att deras föräldrar har resurser? Uppsala är väl till för alla barn? Den moderat som kläckte det argumentet måste ju se sitt egets partis politik som en politik som enbart förs för en viss typ av Uppsalabor.

Till skillnad från moderaterna så för vänsterpartiet en politik som utgår från alla barns perspektiv och som utgår från att alla barn och ungdomar ska växa upp under likvärdiga villkor.

Hör moderatens inlägg ca 1.09 in i fullmäktiges sammanträde, mitt svar ca 1,18.

fotnot: det var företrädare för två andra partier än moderaterna som uttryckte att likvärdiga villkor var socialistiskt. Så alla partier på den borgerliga kanten tycks anse att likvärdiga villkor för barn inte är något att sträva efter.

Anita Dorazio är utnämnd till årets svensk av tidningen Fokus för  sitt arbete för gömda flyktingar. För två år sedan fick Anita ett stipendium från vänsterpartiets fristadsfond.  Kul att hon även blir uppmärksammad i andra sammanhang. Det är ett viktigt arbete som hon utför, även om man skulle önska att hennes arbete inte behövdes. Artikeln i tidningen Fokus rekommenderas för läsning.

Fristadsfonden samlar in pengar till flyktingar i Sverige.



Även i SvD, Stockholmsvänstern

Just nu känns det som om jag är den enda som inte kommenterat beslutet om samarbete. Samtidigt kan man ju fundera på om det behövs, hittills har 60 personer länkat till DN:s artikel om samarbetet. Behöver jag verkligen kommentera när Dagens konflikt redan gjort det?

En kort kommentar från mig får bli: ok, vi fick kompromissa om ramverket men nu kan vi börja diskutera politikens innehåll. Det är slut på den  förlamande  tid när oppositionen enbart pratade om huruvida man skulle samarbeta eller inte. Nu är det politiken som ska föras ut. Vänsterpartiet har varit det konstruktiva partiet i diskussionen om samarbete och kommer säkert att vara det konstruktiva partiet i diskussionen om samarbetspolitiken.

Jag har kommenterat samarbetet i Radio Upplands morgonprogram, kort utdrag här. Tyvärr drabbades jag av ett hjärnsläpp som gör att jag tappade orden på ett väldigt dumt sätt i början av intervjun (inte på nätet). Så går det när man väcks av ett telefonsamtal från Radio Uppland kl 06.30. En tid som var sovmorgon på den tiden som jag pendlade till Stockholm men som numera är lite väl tidigt att stiga upp en måndagmorgon när jag vant mig av med att gå och lägga mig senast 22.00.

Nåja, hjärnsläpp stod även Peter Eriksson för på den gemensamma pressträffen.

Nedan en annan intervju med partiledarna:



Läs även partiledarnas artikel på Newsmill.

Det hände just en konstig sak. En kvinna stack in huvudet i mitt rum och frågade om alla politiker/kommunalråd var borta idag? Ok, jag vet att sekreterarna är borta men det innebär väl inte att jag ska behöva hålla reda på var majoritetens kommunalråd håller hus. Det är ju inte direkt så att de brukar redovisa för mig vad de pysslar med. Förutom då på fullmäktige då de kan avslöja att de i alla fall inte pysslar med det som de påstås ha ett särskilt ansvar för.

Jag förmodar att det var majoritetens kommunalråd hon var ute efter annars hade hon väl inte stuckit in huvudet hos ett kommunalråd och frågat var alla kommunalråd är. Det kändes i alla fall lite som den där skämtteckningen när en man sticker in huvudet i ett rum fullt med kvinnor och säger "jaså, var det ingen här!".

Lag om dygnet runt-barnomsorg  och, mer eller mindre i en bisats, om kvoterad föräldraförsäkring skriver Josefin Brink (v), Nalin Pekgul (s) och Esabelle Dingizian (mp) om på Newsmill. Kommentarerna där och på en del bloggar handlar om att staten ska lägga sig i hur människor vill planera sitt familjeliv. Det är intressanta kommentarer tycker jag.

Barnomsorgen har två syften. Det ena syftet är att möjliggöra för föräldrar att arbeta och det andra är att ha en bra pedagogisk verksamhet för barnets bästa. Ur perspektivet att möjligggöra för föräldrar att arbeta är dygnet-runt-barnomsorg bra och ökar föräldrarnas valfrihet. I vissa yrken är det nämligen lättare att hitta ett kvälls- eller nattjobb. Ur barnperspektivet är väl nattomsorgen bra eftersom det innebär att familjen får inkomster och att barnet får en trygg nattmiljö (om alternativet är olika tillfälliga lösningar och barnvakter). Detta kan ju inte vara att staten lägger sig i familjernas planering, snarare tvärtom.

Att kvoterad föräldraförsäkring kritiseras för att inte låta föräldrarna avgöra vem som ska vara hemma har jag förståelse för. Kvoterad föräldraförsäkring tar bort möjligheten för föräldrar att låta en och samma förälder vara hemma hela tiden. Ändå vill jag hävda att en kvoterad föräldraförsäkring är bra och jag avvisar argument som att staten lägger sig i familjernas planering. Jag hävdar nämligen att staten gör det redan idag eftersom föräldraförsäkringen bara kan delas mellan två föräldrar. Vore den fri skulle en familj kunna komma överens om att överlåta föräldrapenningen på en barnflicka eller någon släkting. Föräldrapeningen är ett statligt stöd som möjliggör för föräldrar att vara hemma med sina små barn. Staten kan styra hur detta statliga stöd ska betalas ut och gör det redan idag. Familjerna kan välja att ta det statliga stödet utifrån de regler som finns eller att planera sitt liv utanför reglerna men får då också klara sig utan det statliga stödet.

Jag ser två olika sätt att tänka när det gäller föräldraförsäkringen. Antingen är det en föräldraförsäkring och då följer den föräldrarna eller också är det en barnförsäkring, då följer den barnet och betalas ut till den som vårdar barnet.

Tyvärr tror jag att vi måste införa kvoterad föräldraförsäkring för att båda föräldrarna (om det finns två aktiva föräldrar) ska ta lika stor del i barnens skötsel. Det vanligaste är ju också att den som är hemma med barnen också blir den som tar störts ansvar för hemmet och att denna arbetsfördelning fortsätter även efter föräldraledigheten. Kvinnor hämmas på arbetsmarknaden, inte bara för  att de är hemma mer med barnen utan också för att arbetsgivaren förväntar sig att de ska vara det.

En kompromiss skulle kunna vara att dela föräldraförsäkringen i tre delar. En del till varje förälder och en del till barnet, som sedan kan fördelas till den vårdare som passar familjen bäst. Oavsett vilken modell för föräldraförsäkring som används så styr staten. Den som tar ut föräldrapenning accepterar ju statens inblandning oavsett hur reglerna för försäkringen ser ut.

Även i DN,

Jag har ju helt glömt att tipsa om Alliansfritt Sveriges julkalender. Direktlänk finns nedan, via bilden:



Förra årets kalender kan man se här, och alla luckorna går att öppna på en gång.