Ett steg bakåt för jämställdheten

Regeringen föreslår förändringar i jämställdhetslagen, bl.a. ett flertal försämringar rapporterar Josefin Brink. Hon listar bl.a. följande försämringar:

Jämställdhetsplaner
Regeringen förrslår att jämställdhetsplaner bara ska upprättas vart tredje år istället för som idag varje år.

Lönekartläggning
Regeringen föreslår att lönekartläggning bara ska göras var tredje år istället för som idag varje år.

Handlingsplan för jämställda löner
Även här ändras det från varje år till var tredje år.

Undantag:
Idag görs undantag från kravet på jämställdhetsplaner för arbetsgivare med färre än tio anställda.
Regeringen föreslår att undantaget ska gälla för företag med färre än 25 anställda.


Enligt Josefin betyder det att ca 1,1 miljoner anställda i framtiden i praktiken inte kommer att omfattas av Jämställdhetslagens krav. Det är ungefär en fjärdedel av alla anställda.

Jag undrar hur många det är som gör lönekartläggningar och tar fram handlingsplaner för jämställda löner.  Om det är flera arbetsgivare som struntar i lagen kan ju inte lösningen vara att släppa efter på kraven. Lösningen borde ju vara att se till att lagen följs och att arbetsgivarna tar sitt ansvar. I Uppsala kommun försöker ju vänsterpartiet även få till en arbetsvärdering för att få upp lönerna i de kvinnodominerade yrkena. Vi har fått med oss miljöpartiet och socialdemokraterna på detta men högeralliansen har hittills motarbetat arbetsvärderingen. Nu visar det sig att de inte vill gå längre för att uppnå jämställda löner, de vill i själva verket gå tillbaka.

Det är som om vi skulle sänka kravet på bilbesiktning till vart tredje år i syfte att öka trafiksäkerheten, säger Josefin Brink om förslaget att ändra jämställdhetslagen.

Mer om förslaget: Vänsterpartiet, Jämo  (Ekot), Jämo (pressmeddelande),  Ekot, Ung vänster
 
Jämo söker förresten en vikarierande lönekartläggare som främst ska granska lönekartläggningar men även jämställdhetsplaner och därmed ha kontakter med arbetsgivare, fackliga organisationer, anställda. Det är nog bäst att det är ett vikariat. Nästa år lär det ju bli lättare att hålla kontakterna och granska kartläggningar och planer och vi vill ju inte att statliga tjänstemän ska behöva sitta och rulla tummarna.


Förintelsens minnesdag

I söndags var det årsdagen av befrielsen av koncentrationslägret i Auschwitz. Det uppmärksammades på olika sätt. Bl.a. har Bosse Schön skrivit en debattartikel i Aftonbladet där han kritiserar Forum för levande historia för att inte berätta historien om planerna på att skicka de svenska judarna  till koncentrationsläger. Enligt Schön fanns alla svenska judar registrerade i nazisternas hemliga arkiv och han undrar "När vågar Forum för levande Historia berätta om de svenska nazisternas planer på massmord på Sveriges judar, zigenare och homosexuella?"

Svensson konstaterar att Schön har glömt en grupp, de svenska kommunisterna. De svenska kommunisterna var inte bara registrerade i nazisternas hemliga arkiv, de var registrerade i statens arkiv. Svenska kommunister internerades i arbetsläger av den svenska regeringen. Paketerat och klart!

Idag är väl de flesta medvetna om att förintelsen inte bara drabbade judar. Även romer betraktades som undermänniskor som skulle förintras. Kommunister, homosexuella, Jehovs vittnen m.fl. skulle förintas för sina åsikter eller sitt sätt att leva. I tidningen Dagen refereras kulturministerns tal: Minnesdagen lyfter fram engagemanget hos alla som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism.

Kanske är det tidningen Dagens redigering som utelämnar homofobi och politisk förföljelse eller också sällar sig kulturministern till dem som inte vill låtsas om att homosexuella och kommunister (och även framträdande socialdemokrater) också föll offer för förintelsen. Det dröjde ända till 1987 innan homosexuella kunde få skadestånd för det som de utstått under nazismen. Dessförinnan ansågs nazismens förföljelse av homosexuella som laglig. (Källa Stockholms fria)

Eftersom min egen farfar tillhörde förintelsens offren p.g.a. att han hjälpte judar i Budapest måste ju även gruppen medmänniskor fogas till dem som var icke önskvärda i det nazistiska samhället.

Fler hyresrätter, inte färre

I Uppsala vill en del hyresgäster ombilda sina lägenheter i kommunala Uppsalahem till bostadsrätter efter att den borgerliga majoriteten flaggat för att det skulle kunna vara möjligt. Efter att Uppsalahems styrelse först betedde sig som om alla som ville skulle kunna ombilda ändrade man sig och fattade beslut om villkor som skulle vara uppfyllda och att priserna skulle vara marknadsmässiga.

Till
Radio Uppland säger ordförande i den första bostadsrättsförening som fått bud från Uppsalahem att "de kommer att få väldig svårt att sälja någon del av allmännyttan". Han menar att priserna är alldeles för höga. Lennart Hedqvist, moderat, säger till radion att "Om man har som princip att försöka att sätta priset på fastigheten på det här sättet så är det liktydigt med att man inte är intresserad av att låta de boende friköpa."

Alla partier, även moderaterna, sa i valrörelsen vid upprepade tillfällen att man inte ville sälja Uppsalahem. Om de borgerliga inte ska bryta sina vallöften kan de inte sälja ut Uppsalahems lägenheter till vrakpris och till alla hyresgäster som vill ombilda. Om de däremot tillåter en viss ombildning på marknadsmässig grund och i områden med få bostadsrätter kan de något så när motivera sin inställning och hävda att det inte är att bryta vallöftet.

När ordföranden i bostadsrättsföreningen säger "de kommer att få väldig svårt att sälja någon del av allmännyttan" så förutsätter han att det finns ett intresse av att sälja delar av allmännyttan. Detsamma gör Lennart Hedqvist som tydligen anser att boende i Uppsalahem ska få köpa sin lägenheter till ett pris som understiger marknadspriset.


Om borgarna i Uppsala ändrar sin nuvarande inställning och börjar sälja Uppsalas hems lägenheter under marknadspriset i alla bostadsområden så gör man följande saker:


1. Bryter vallöftet

2. Ger ombildarna en subvention

3. Ökar segregationen
4. Försvårar för näringslivet och universitetet att rekrytera

 I Uppsala idag finns det fler bostadsrätter än hyreslägenheter. Det innebär att den som verkligen vill bo i en bostadsrätt har möjlighet att köpa en, förutsatt att han eller hon har råd. Däremot tvingas många som vill bo i hyresrätt att köpa en bostadsrätt p.g.a. bristen på hyreslägenheter. Det behövs fler hyresrätter i Uppsala, inte färre

Just nu är det ganska lugnt på protestfronten. Den försiktiga omvandlingen som Uppsalahems styrelse nu sagt ja till har inte skapat de stora protester som det första utspelet gjorde. En omsvängning för att möta bostadsrättesföreningen eller missnöjda moderater kommer med all säkerhet att få såväl hyresgästföreningen som oppositionspartierna på fötterna igen.


Andra bloggar om  , 


Vänsterpartiet ökar mest

Gapet mellan regeringen och oppositionspartierna ökar ännu mer och är det största någonsin i opinionsinstitutet Synovates 29-åriga historia. Den största ökningen står vänsterpartiet för. Ökningen på 0,8 procent är lika stor som kristdemokraternas nedgång.

 Så mycket som var femte som intervjuades ville inte uppge något parti, ett orosmoment i den här undersökningen. Än är det långt till valet och mycket kan hända. Jag hoppas verkligen att den här mätningen visar på ett trendbrott, att socialdemokraterna har nått kulmen och att det i fortsättningen kommer att vara vänsterpartiet som ökar mest.

Den
omsvängning som är på väg i partiet ger goda förutsättningar för partiet att växa.

I pressen: Aftonbladet, DN, SvD

Feminstiskt forum

Om ett par veckor är det dags för Feminstiskt forum:

"Feministiskt Forum äger rum på ABF-huset i Stockholm den 9-10 februari.

Det kommer att vara två dagar fullspäckade av aktiviteter, med runt 30 seminarier, bokbord och kultur.


Seminarierna handlar om jämställdhet och feminism i många delar av världen, från Finland till Palestina. Kom och lyssna på bland andra Katarina Lindahl, Gudrun Schyman, Stefan Carlén, Tiina Rosenberg, Yvonne Hirdman och Maud Eduards. Du kan också lära dig feministiskt självförsvar av Ung Vänster och se Mathilda Phiel och Alex Fridungers dokumentär om unga lesbiska män i Johannesburg, Sydafrika.


I år är det fler organisationer än någonsin som är med och arrangerar forumet.


Läs mer och ladda ner programmet på www.feministisktforumsthlm.se."


språk- och historietankar på genussymposium

Jag har just varit på ett symposium med anledning av att Centrum för genusvetenskap firar fem år. Själva symposiet var lite översiktligt där flera forskare presenterade sina forskningsområden på kort tid. Även om symposiet var intressant var det ett par andra saker som jag fastnade för, saker som inte har ett dugg med genusvetenskap att göra.

En av forskarna, som undersöker de informella gemenskaperna som möjliggjorde kvinnors arbete inom naturvetenskap under 1900-talet första hälft, hade på sin powerpointpresentation meningen "vilken funktion fyllde dem?" Det var första gången som jag i skrift tydligt sett betydelseskillnaden på de och dem. I de flesta fall märker man på sammanhanget om det ska vara de eller dem, oavsett om den som skrivit förväxlat dem. Här blir det en stor skillnad. Nu är frågan vilken funktion som fyllde de informella nätverken. Med ordet "de" hade frågan gällt vilken funktion som de informella nätverken fyllde. Jag tillhör dem som är noga med de och dem, subjekt och predikat, så det är trevligt att för en gångs skull hitta ett exempel på varför det är viktigt att skilja på subjekt och predikat även vid användandet av de och dem.

Har man jobbat som korrekturläsare så har man, ränderna går aldrig ur. Fast jag har vant mig vid att skriva "ska" istället för "skall" även i formella texter.

Den andra saken jag fäste mig vid, som inte heller hade med genus att göra, sades av en kulturgeograf som studerar hur svenska Sydafrikaresenärer reproducerar stereotypa bilder av Afrika. Hon visade en bild på en skylt där det stod att stranden bara för vita. Hon konstaterade att det var en typ av skylt som inte längre finns men som "vi" känner igen från skolböckerna. Jag konstaterade att hon måste vara yngre än mig (och delar av publiken) för i min skolbok stod det inget om apartheid. I alla fall inte som jag kan minnas, det var inte en så stor och viktig fråga att man behövde ta upp det i skolundervisning.

Vad drar jag för slutsats av det? Tja, antingen att jag har glömt viktiga delar av min skolundervisning eller också att skolan inte alltid hänger med sin tid. Under min skoltid på 70-talet borde "rasfrågorna" ha varit viktiga, inte minst med tanke på att apartheiden i USA nyligen avskaffats och Sydafrika därmed var rätt ensamt om sitt rastänkande. Eftersom skolböckerna kan ha några år på nacken ställer det stora krav på lärarna att se till att nya aktuella rön kommer in i undervisningen.

För att inte göra detta till ett skolpolitiskt inlägg så stoppar jag här och går istället på medlemsmöte med vänsterpartiet för att diskutera förslaget till nytt partiprogram.

Etanolfrågan i Brasilien

Biobränsle skördar liv i tredje världen, säger Joachim Kerpner på Aftonbladet. Hur det är med den saken kan man diskutera hos vänsterpartiet Uppsala den 30 januari kl 19.00 då Justina Inéz Cima från Movimento das Mulheres Camponesas (rörelse för lantarbetarkvinnor) talar om etanolfrågan och hur produktionen av etanol påverkar småbönder och jordlösa i Brasilien.

Välkomna till ett möte med intressant tema i våra nya lokaler på Vretgränd 18, 3 tr.

Jag visar min vita sida på en helsida

image135Livet är inte bara politik så i senaste numret av Uppsalatidningen finns en helsidesartikel om mig utan att den har ett dugg med politik att göra: Hon lider av sjukdomen som de flesta vill dölja. Artikeln finns på sidan 27 i tidningen.

Andra bloggar om ,


Meddelarfrihet även i upphandlade verksamheter

Vänsterpartiet är ju ingen anhängar av att skattefinansierad vård och omsorg ska konkurrensutsättas och privatiseras. När detta nu ändå sker i borgerligt styrda kommuner är vi inte sämre än att vi ändå kan lägga förslag för att upphandlingen ska ske på ett sådant sätt att en del av de negativa effekterna undanröjs.

Ett sådant är exempel är vänsterpartiet i nämnden för vuxna med funktionshinder. Liza Boëthius har krävt att meddelarfriheten ska skrivas in i avtalet men den borgerliga majoriteten säger nej. Det är onödigt, säger nämndens ordförande till
Upsala Nya Tidning.

Liza har lagt fler förslag som blivit nedröstade men just detta förslag driver hon vidare eftersom den moderatledda majoriteten i landstinget har lagt in meddelarfriheten men det biter tydligen inte på moderaterna i kommunen.





Sju vägar till skärselden

Så har man blivit utmanad. Bloggutmaningarna sprider sig mellan bloggarna och till slut utmanas en och samma blogg flera gånger. Fördelen med en politisk blogg är att bloggutmaningarna är mer sällsynta. Ska nu försöka mig på denna som jag fått genom Anders, så slipper jag kanske få den senare och då av flera samtidigt. Sju sanningar om sig själv ska man berätta. Förhoppningsvis leder ingen av dem till skärselden, även om en eller eller flera sanningar kanske egentligen är en lögn. Startade gjorde Blogge.

1. Jag äter inte mjölkprodukter - egentligen. Men jag kan inte låta bli att smaka på choklad när sådan bjuds och det händer att jag tar en liten bit ost. Jag skäms varje gång. Både för att jag vet att jag inte mår bra av det och för att någon annan kanske just har gjort sig lite extra besvär för att se till att jag får ngt mjölkfritt.

2. Jag klarar inte av att hålla ordning, varken nyårslöften eller goda föresatser hjälper. Prylar, pappren, skräpet blir liggande där det råkar hamna ända tills jag inte står ut längre, eller får besök av släkt eller vänner med egen städmani. Är jag lat eller är jag slarvig? Klart är i alla fall att jag till skillnad från många andra kvinnor aldrig haft svårt att få ihop jobb, hem och familj. Städar man inte har man mer tid att vila och umgås. Ibland både skäms jag och mår dåligt av att jag är så dålig på att städa och hålla ordning men jag är samtidigt stolt över att jag inte lider av "duktig flicka"-syndromen. Jag städar inte - jag lever.

3. Jag älskar att sjunga. Så fort jag får lite tid över så sjunger jag. I duschen, i bilen eller till sing-a-long. Det spelar ingen roll vilken musik det är bara texten är trallvänlig. We are family, This is my life, I will survive eller någon av Siwans gamla slagdängor hör till favoriterna. Gärna följt av lite gammal hederlig progg.

4. Jag är expert på att skjuta upp saker. Ett skäl är att jag är väldigt snabb och effektiv när jag väl kommer igång så jag vet ju att jag hinner. Åtminstone tror jag att jag hinner. Faktum är att jag alltid hinner städa innan gästerna kommer men många i min omgivning tycker kanske att jag sköt upp städningen alldeles för länge. När det gäller jobbet kan jag också skjuta upp saker men sällan i flera veckor. Istället kanske jag gör något mindre viktigt (eller för den delen svarar på konstiga utmaningar) och får sitta kvar längre på kvällen för att bli klar med det viktiga. Då är det ju tur att man inte är en duktig flicka som måste hem och laga mat, städa och tvätta åt resten av familjen.

5. Jag har väldigt dåligt tålamod. Jag kan bli irriterad om någon går långsamt eller pratar för länge och för ovidkommande. Jag hatar att vänta. En fördel är att jag vet att jag också kan gå långsamt stå ivägen, prata länge och ovidkommande samt låter andra vänta. Det gör att jag döljer min irritation eller otålighet, för vem är jag att döma? När min otålighet gör att jag griper in, skyndar på någon eller tar över så får jag dåligt samvete. Jag  vet dessutom att jag kan irritera andra när jag p.g.a. min otålighet griper in för att de tror att jag vill visa mig på styva linan. Ibland döljer jag mitt dåliga tålamod så bra att andra med dåligt tålamod reagerar på att jag är så tålmodig.

6. Jag är bra på att ljuga. Det innebär att jag ibland blir tagen på allvar när jag egentligen skämtar. Jag borde kanske ha blivit skådespelare för jag är rätt bra på att spela roller. Även om jag är bra på att ljuga så ljuger jag normalt inte. En och annan liten vit lögn kan naturligtvis passera men jag tror att sanningen vinner i längden, åtminstone i politiken. Min talang för att ljuga övertygande använder jag istället för att spela mina närstående små spratt. T.ex. fick jag min man att tro att jag inte klarade min uppkörning när jag tog körkort i höstas. De flesta brukar avslöja den typen av skämtlögner genom att inte kunna dölja ett leende eller har skratt i rösten, jag kan både låta gravallvarlig och se allvarlig ut. I alla fall tillräckligt länge för att den jag lurar ska hinna gå på det.

7. En absolut sanning om mig själv är att jag har fruktansvärt svårt att komma på sanningar. Inte så att jag ljuger, för som sagt det gör jag sällan, men vad finns det för sanningar om mig som intresserar andra? Vad finns det för sanningar om mig som inte redan är känt för alla? Ingen som har varit hemma hos mig på oplanerat besök lever i villfarelsen att jag kan städa, ingen som tittat in på mitt arbetsrum tror att jag kan hålla ordning. Många har också sett mig ta en liten mjölkchokladbit, hört mig sjunga eller blivit förargade när jag lagt mig i. (om det nu inte är så att jag trots allt  ljuger om min sanningar)

Sju personer ska utmanas. Jag försöker med Fredrich, Bloggaden, Lisa, Niclas Malmberg, Josh Lyman, Seppo Laine och Jens Holm.

Det stormar kring vänsterpartiet

Det stormar kring vänsterpartiet, åtminstone i lördags. Det gjorde väl inget att tåget från Stockholm med lite eftersläntrare blev försenat p.g.a. att ett träd blåst ned i Mjölby, värre var kanske att även det tidigare tåget blev stående. Det fick vänta över två timmar och på tåget satt den första föreläsaren.

På eftermiddagen, när partiets ekonomisk politiska talesperson Ulla Andersson skulle tala om ekonomisk politik för välfärd och jämlikhet, gick strömmen. Hela Nässjö blev alldeles svart. Som tur var hann Ulla med det mesta innan strömmen gick. Våra seminarier gick bra att hålla i värmeljusens sken och mitt seminarium om sexualrådgivning för vuxna passade ju till och med riktigt bra i halvmörkret. Sedan att det tyvärr var det som gav mig minst under de båda dagarna hör ju inte ihop med strömavbrottet.

Två bra dagar men tyvärr var Nässjö för litet för vänsterpartiet. Vi fick bussas till hotell på närliggande orter och seminarierna hölls i olika lokaler.

Kommundagarna i pressen: bl.a.
DN och på blogg,

Helg med vänsterpartister

Inte för att jag har bloggat på helgerna senaste tiden men i helgen blir det nog ingen blogg eftersom jag ska på vänsterpartiets kommun- och landstingsdagar.

Stackars männen

Susanna Alakoski har publicerat en lista som svar på Per Ströms bok och åsikter om att feminister förtrycker män och att kvinnor gynnas på mäns bekostnad. Läs gärna listan i Aftonbladet.

Listan kan ju dessutom göras längre, t.ex. med nattarbetsförbud för kvinnor som infördes på 1900-talets början och först i början av 60-talet ersätts med ett generellt nattarbetsförbud, som gäller båda könen. Nattarbetsförbudet sades införas för att skydda kvinnor, samtidigt som kvinnor jobbade inom hårda, smutsiga och underbetalda yrken dagtid. I själva verket innebar nattarbetsförbudet för kvinnor att flera yrken som fram tills dess varit kvinnodominerade istället blev mansyrken och kvinnor kunde inte längre fortsätta inom sina yrken, som t.ex. typograf, bokbindare, sömmerska i stora ateljéer, sockerfabriksarbetare (bryggeri).

Eftersom lagen inte gällde mindre arbetsplatser och hemarbete kunde kvinnorna t.ex. utnyttjas för sömnad nattetid så länge de jobbade hemma eller i en liten ateljé.

(hämtat från Kvinnor - kamrater)

En annan intressant sak till listan är prosititution där lagarna varierat genom åren. Det har varit helt förbjudet och det har varit helt tillåtet. Under en lång tid tvingades prostituerade kvinnor att  registrera sig och gå på regelbundna hälsokontroller. Inte för sin egen hälsas skull utan för att inte smitta sina manliga kunder. Kvinnor som inte gick på kontroller dömdes till hårda straff. Källa Populär historia. I samband med att anmälningsplikt vid veneriska sjukdomar infördes 1918 slutade man med dessa s.k. regleringar. Därefter kontrollerade man prostituerade kvinnor via lösdriverilagen, som togs bort först i mitten av 60-talet.  Källa: Examensarbete. Trots att sex utom äktenskapet länge var förbjudet så var det ändå allmänt accepterat att gifta män gick till prostituerade.

Stackars männen som genom åren via lagar, regler och praxis haft högre lön, mindre regler och friare liv. Vad är det som är så hemskt med att kvinnor nu kräver, inte bara samma rättigheter enligt lag utan också, samma rättigheter enligt praxis?

Cykeleländet

Stenhagen och Gottsunda är två stadsdelar i Uppsala. De har mycket gemensamt, bl.a. ligger de i stadens utkanter och har gång- och cykelvägar som slingrar sig fram genom små skogspartier. Just detta med gång- och cykelvägarna stör jag mig på varje gång jag ska till Stenhagen eller Gottsunda. Det är dåligt skyltat och man har ingen aning vilken av vägarna man ska ta för att komma till centrum, skolan eller vad det nu är man söker. Tallar finns det gott om men vägvisare är det ont om. En annan sak som områdena har gemensamt är att de ibland kallas för segregerade och det är ju inte så konstigt för man vet ju inte hur man ska hitta dit.

Norby och Kåbo som kanske är Uppsalas allra mest segregerade områden är det sällan någon som kallar för segregerade. Kan det bero på att det är lättare att hitta dit med cykel?

Jag har tidigare agerat för bättre vägvisare till Stenhagen utan framgång. Varför är det så dåligt skyltat och varför görs det inget åt det?

När man är ute och cyklar finns det andra saker man funderar på. Norbyvägen t.ex. har enkelriktade cykelbanor men jag mötte lika många min sida av vägen som jag såg cykla på rätt sida av gatan. Hur svårt är det att ta sig över en väg? Tänk om bilister gjorde likadant och helt enkelt körde på den sida som är närmast där man startar!

Det finns de som kallar Uppsalas alla cyklar för cykeleländet. Det har jag en viss förståelse för, jag retar mig på mina medcyklister ibland. Cykelelände tycker jag ändå är att ta i. Jag skulle gärna se lite bättre skyltning till våra ytterområden så att det går att cykla över hela staden. Ska jag vara ärlig har det hänt någon gång att jag tagit bilen eftersom det då är ordentligt skyltat. Det tar på krafterna att cykla långa omvägar för att man tar den cykelväg som just vid korsningen verkar vara den mest logiska. Det är förstås ett cykelelände när man inte tillräckligt underlättar cyklandet.

Åter till eländet och vad jag retar mig på i Uppsalas cykeltrafik. Cyklister som cyklar mot enkelriktat retar jag mig på. Jag reagerar ännu kraftigare när den som cyklar mot enkelriktat har med sig ett barn, vilket jag sett. Jag har sett människor med barn i barnsadel cykla mot rött. Jag cyklar inte mot rött men jag retar mig normalt inte på cyklister som gör det. Har man barn med sig visar man dock dåligt omdöme. Ännu sämre omdöme visar man när man tar sitt lilla barn i handen och kryper under järnvägsbommarna. Visst kan bommarna vara nere otroligt länge ibland. När det kommit två tåg och det sedan går flera minuter utan att det kommer ett till brukar de flesta tröttna. Det händer att det står runt 100 människor vid en järnvägskorsning och väntar och när en till slut tröttnat och krupit under, gör över hälften detsamma. En del av dem med barn.

Slutligen retar jag mig på cyklister som, speciellt runt centralen, parkerar sin cykel utanför cykelstället och blockerar cykelvägen så att vi andra cyklister inte kommer fram!

Jag kunde inte låta bli att vara moraltant, en opolitisk moraltant. Fast å andra sidan kallar jag det inte för cykeleländet som många av mina, framför allt borgerliga, kollegor. Jag tror att det är ngn sorts masspsykos som drabbat Uppsalacyklisterna. Det skulle inte förvåna mig om jag egentligen har drabbats av samma psykos och är likadan som alla andra, jag ser bara inte mina egna trafikbrott.

För övrigt tror jag att bättre skyltning skulle kunna vara ett sätt att förbättra beteendet hos oss cyklister, för då skulle vi känna att vi är trafikanter på samma villkor som andra trafikanter. (Här måste jag för övrigt tala om att jag av och till retar mig på Uppsalabilisterna som vägrar lämna cyklister företräde även när cyklisterna kommer från höger eller på en huvudled. Jag uppskattar däremot alla bilister som stannar och släpper fram korsande cykeltrafik, trots att de inte behöver).


Tidigare inlägg: Saker som irriterar mig


Stoppa flummet på våra arbetsplatser

Jag har ett förslag för hur vi kan stoppa flummet på arbetsplatserna: Redan idag så förekommer ju utvecklingssamtal i både skolan och på arbetsplatsen. Nu ska skolan få skriftliga omdömen istället så varför inte införa skriftliga omdömen och betyg även i arbetslivet. Varför ska bara barnen bli bedömda?

Vad sägs om att alla anställda till jul och inför sommarsemestern får ett skriftligt omdöme/betyg. I betyget värderas arbetsinsatsen, den sociala kompetensen,  hur man passar in i gruppen, yrkeskompetensen, i förekommande fall uppdelat på de olika arbetsmomenten. Allt naturligtvis enligt skalan icke godkänt, godkänt, väl godkänt och mycket väl godkänt. Självklart ska även frånvaro skrivas in i varje terminsbetyg.
 
Lönen kopplas till betyget. På så sätt blir lönen en tydligare morot för att uppmuntra arbetstagaren till att göra bättre ifrån sig. Det blir också lättare för arbetstagaren att förstå varför andra har högre lön. Tid behöver då inte läggas på lönesamtal. Den som slutar på jobbet kan få ett betyg i form av medelvärdet av tidigare betyg och den samlade frånvaron. Då slipper arbetsgivaren skriva det där långa sammanfattande betyget - mycket enklare så här.

Många arbetstagare pratar i termer om att kunna lämna jobbet på jobbet medan andra kan tvingas ta med sig jobbet hem, såväl bildligt som bokstavligt. Detta är djupt orättvist. Självklart ska alla, precis som våra skolelever, ta med sig arbetsuppgifter hem. Både för att komma ifatt sina arbetskamrater och för att förbereda sig inför kommande arbetsdag. Arbetstgivaren avgör naturligtvis vilka arbetsuppgifter som ska utföras hemma efter arbetstid och omfattningen av dem. Ibland kan arbetsgivaren göra ett litet prov för att se om arbetstagaren förberett sig ordentligt. Provet ligger sedan till grund för terminsbetyget.

Eftersom det är så trångt på lunchrestaurangerna runt lunchtid schemaläggs lunchrasterna med start kl. 10.30.

Arbetsgivare har rätt att beslagta privata mobiltelefoner om dessa används på arbetstid.

Osv.

Det finns säkert många fler förslag på hur arbetslivet ska kunna lära av skolan. Jag är övertygad om att
Jan Björklund skulle kunna komma med många förslag om han var arbetsmarknadsminister .

Vis av tidigare kommentarer vill jag förtydliga att detta är ironi och ska inte tas bokstavligt. Det ska heller inte läsas som att jag anser att skolan ska ha samma regler som arbetslivet. Jag funderar bara på varför vi ställer andra krav på våra barn än vad vi ställer på oss själva. Varför kan en vuxen gå ut från ett viktigt möte bara för att telefonen ringer medan eleven får sin beslagtagen? Varför blir vi vuxna aldrig betygsatta i enkla steg?

Andra bloggar om  ,   

Ihålig borgerlig skolretorik

Jag bara älskar när skillnaden mellan högerns retorik och högerns politik blir så uppenbar att det blir löjligt. Igår hade moderaternas talesman i gymnasiefrågor en debattartikel i Upsala Nya Tidning med rubriken Nu uppgraderas gymnasiet. Artikeln handlar om de lektorat som gymnasieskolan ska tillsätta. Artikeln är spetsad med värdemeningar som "Genom denna satsning ska Uppsalaskolorna vässas ytterligare" och "Genom dessa satsningar rustas nämligen Uppsalas gymnasieskolor inför framtiden". (väldigt mycket genom för att passa en gammal språkvetare som jag men det är ju en annan diskussion).

På nyhetsplats rapporterar UNT samma dag att Budgetkrav kan leda till att lärare sägs upp. Den som, precis som jag, först läste debattartikeln och sedan läste nyhetsartikeln kunde nog inte låta bli att le lite åt debattskribenten som skröt över högersatsningar på gymnasieskolan samtidigt som vi fick veta att Uppsalas gymnasieskola är i kris.Till och med nämndens folkpartistiske ordförande medger att de inte klarar att leva upp till vallöftet att förstärka gymnasieskolan.

I dagens UNT har journalisten tagit reda på lite mer och rapporterar: 95 lärartjänster hotade till hösten. Det motsvarar en femtedel av alla lärartjänster på gymnasiet. Därutöver skulle 14 tjänster bland icke pedagogisk personal försvinna och anslagen till läromedel minskas med två miljoner kronor.

 Vad är väl tio nya lektorat per år mot 95 sparkade lärare?

Andra bloggar om gymnasieskolanlärare, politik


Med betyg från ettan blir ingen underkänd?

Nu kommer det förslag om obligatoriska skriftliga omdömen i skolan redan från första klass. Sverige måste lämna flumskolan bakom sig genom ett ökat fokus på kunskapsresultat, säger Jan Björklund. Förbudet mot betygsliknande omdömen tas bort, vilket betyder att skolor kan ge betygsliknande omdömen redan barnens första skolår. Det är alltså ett dubbelt beslut som föreslås: dels obligatoriska skriftliga omdömen, dels inget förbud mot betygsliknande omdömen.

Det vore intressant att veta på vilket sätt skolan är en flumskola och på vilket sätt skriftliga omdömen i skulle ändra på det. Det är väl förändringar i skolan, genom satsningar på lärare etc. som behövs, inte betyg. Betygen i sig ökar ju inte skolans fokus på kunskapsresultaten.

Till Radio Uppland säger Uppsalafolkpartisten att föräldrar behöver få information om hur det går för barnen i skolan. Det är ett märkligt uttalande med tanke på att alla föräldrar får information via läraren och kan ställa frågor till lärarna. Föräldrar är väl inte döva? Fast senare säger hon att vi måste kunna utvärdera barnen, så hon vet nog inte riktigt vad hon pratar om. Utvärderar barnen gör ju lärarna hela tiden för att kunna ge barnen rätt stöd i kunskapsinhämtningen.

Jag tycker att det är lite för mycket fokus på betyg som källa till kunskap. Folkpartiet verkar i själva verket sakna idéer om hur skolan ska kunna utvecklas till en riktigt bra skola där alla barn verkligen får den kunskap som de behöver. Om de hade några sådana idéer skulle de väl inte tro att betygen är nyckeln till en framgångsrik skola. För de tror väl inte på fullt allvar att alla elever hade minst trea på min tid i skolan och att alla hade godkänt resultat med det gamla bokstavsbetygen?

Pride och Industrihus

Så har jag än en gång låtit dagarna gå utan att blogga. Återigen är det en hel del möten som tagit tid.

Sedan jag skrev om Uppsala Pride i bloggen har pressen uppmärksammat det. I morse var jag på
TV4 och pratade om Uppsala Pride tillsammans med en av "spindlarna i nätet". Jag har noga poängterat att jag inte är med i Uppsala Prides nätverk som kommunalråd utan som privatperson. Jag kommer inte att agera som kommunalråd för att ge föreningen eller festivalen några fördelar, däremot kan jag ge lite tips och förslag på kontakter. Vänsterpartiet kommer säkert att delta i priden med någon form av arrangemang, vad är inte bestämt än men vi funderar på det.

I Uppsala är det lite lugnt just nu eftersom det är mitt emellan kommunstyrelsemöten och mycket tid läggs på dialoger med styrelser och nämnder. Idag träffade vi Industrihus och tyvärr missade jag inledningen eftersom jag var hos TV4 men enligt miljöpartiets Niclas Malmberg sågade Industrihus ledning, även den moderata ordföranden, den utredning som ligger till grund för försäljning av Industrihus fastigheter. Moderaterna vågade inte gå vidare med försäljningen av Gamla Uppsalabuss, det är bara att hoppas att moderaterna även denna gång inser att Uppsalas ekonomi och Uppsalas möjligheter går före ideologiska undersökningar på dåligt underbyggda utredningar.

Plågad och trakasserad

EU är bra för miljön, tycker folkpartisten Carl B Hamilton som har lovat att plåga och trakassera dem som tycker annorlunda, det skriver vänsterpartiets riksdagsledamot Hans Linde.

EU upphäver Irlands beslut att stoppa Irlands beslut om att förbjuda konventionella glödlampor, det strider mot EU:s regler, rapporterar vänsterpartiets EU-parlamentariker Jens Holm. Marknaden går före miljön, konstaterar Jens.

"Jättebra" miljöinitiativ av EU att stoppa bra miljöinitiativ. Visst kan man känna sig plågad av EU-besluten utan att man personligen blivit plågad och trakasserad av Carl B Hamilton.

Uppsala Pride

image134Planerna för ett Uppsala Pride blir mer och mer konkreta. Bl.a. är div. lokaler preliminärbokade till den 23-25 maj och en del aktiviteter börjar ta form. Den som vill aktivera sig i Uppsala Pride kan göra det genom den här sidan: http://uppsalapride.ning.com/ eller Facebook-gruppen.

Bilden är hämtad från Facebook-gruppen Uppsala Pride.

Det vore väl bra om Uppsala kommun tills dess kunde ta tag i att förverkliga de beslut som togs redan 2003 om en handlingsplan för kommunens arbete med att stödja unga i komma ut-processen eller det beslut som togs om att alla nämnder och styrelser ska öka sin hbt-kompetens. Vänsterpartiets motion om homofobi i föreningslivet får också gärna vara (positivt) behandlad tills dess.

Eriksson i Biskopsgården skriver förresten idag om andra liknande initiativ.

Mer om hbt-initiativ i Uppsala här och här.

Andra bloggar om , UppsalaPride,

Fildelning orsakar stängning av skivaffär?

Det blev ingen blogg igår och knappt idag heller, har haft för mycket att göra och för många möten. Det ser likadant ut resten av veckan. Klockan är strax sju och jag passar på att blogga innan jag börjar läsa de handlingar som jag ännu inte haft tid att läsa.

För att fortsätta fildelningsreflektionerna så rapporterar
Radio Uppland att ytterligare en av Uppsalas skivaffärer slår igen. Enligt radion har 45% av alla skivaffärer i Sverige slagit igen de senaste fem åren och orsaken sägs främst vara den illegala fildelningen av musikfiler på nätet. "Det är klart, man stjäl inte en kudde inne på Hemtex, men man stjäl uppenbarligen gärna en skiva via datorn", säger affärens ägare till radion.

Det slår mig att de som drabbas av fildelningen är sista ledet, i det här fallet skivaffärer. När man säger att marknaden får anpassa sig till fildelning gäller det ju själva producentledet, skivaffärerna har ingen möjlighet att anpassa sig. När man talar om skatter och avgifter så talar man ju om ersättning till upphovsmännen-/kvinnorna, det talas ju inte om att skivaffärer ska få bidrag för att kunna överleva.

Skivhandlarbranschen tycks vara på väg att dö sotdöden. I större städer kommer det nog alltid att finnas en skivaffär, åtminstone så länge det finns generationer och människor som hellre köper sin skiva över disk än handlar eller laddar ned musik på nätet, men mindre städer kommer nog knappast att kunna erbjuda en skivaffär.


Nu är ju det en utveckling som vi sett inom många andra branscher. Små matbutiker lägger ned och orter blir utan lokal affär eftersom de flesta ändå väljer att storhandla i stan. Kioskerna har nästan helt försvunnit och det är ont om både slaktare och mjölkaffärer. Det ingen efterfrågar försvinner.

För övrigt har även min bloggpost Rättvisedebatten går vidare väckt reaktioner och gett upphov till ett helt blogginlägg. Jag skulle naturligtvis kunna svara men det blir lite löjligt tycker jag med bloggdebatter som förs på två parallella bloggar.

Är det förresten någon som vet vad som har hänt med Galaxa. Jag saknar hennes kommentarer, både de som gav mig stöd och de som opponerade sig mot vad jag skrivit. Har Galaxa tröttnat på att kommentera eller har hon tröttnat på min blogg eller är hon bara förhindrad att kolla bloggar?

Slutligen konstaterar jag att återigen har fått reklam på bloggen. Ber om ursäkt för det. Denna blogg ska vara reklamfri så jag ska omedelbart kolla upp vad som hänt med mitt konto (kanske hinner ingen läsa det här innan jag fått bort reklamen?).

Andra bloggar om ,  


Rättvisedebatten går vidare

I veckan var det moderaternas partisekreterare som i Aftonbladet skrev att det är moderaterna och alliansens som för en politik för ökad rättvisa och minskade klyftor och beskyllde socialdemokraterna för att minska rättvisan. Igår var det folkpartiets partisekreterare som tillsammans med Uppsalakommunalrådet skrev i Upsala Nya Tidning att de gärna tar en rättvisedebatt med socialdemokraterna: "För oss handlar rättvisa om att människor har arbete och kan leva på sin lön."

Vänsterpartiets valplattform hade namnet Arbete Demokrati Rättvisa och vårt kommunalpolitiska program För ett rättvist och solidariskt Uppsala. Nu slåss de borgerliga partierna om att få skrika ut hur rättvisa de är i sin politik. Man skulle ju annars kunna tro att rättvisa inte är ett speciellt gångbart ord i den politiska debatten med tanke på vänsterpartiets resultat i valet.

Folkpartisterna har naturligtvis rätt i att rättvisa är att människor har arbete och kan leva på sin lön men det är ju inte den politiken de bedriver. Den borgerliga politiken leder till en arbetsmarknad där lönerna pressas nedåt och där de med de lägsta lönerna kommer att få svårt att klara sig på sin lön. Är det rättvisa? Kanske enligt borgerlig terminologi men inte enligt socialistisk. Den borgerliga politiken leder till större klyftor mellan dem som har jobb med anständig lön och dem som är arbetslösa eller oförmögna att arbeta p.g.a. sjukdom. Är det rättvisa? Kanske för den, som likt borgarna, anser att man måste jobba och förtjäna sitt levebröd. Om var och en är sin egen lyckas smed är det naturligtvis rättvist att den som inte kan jobba inte heller får del av välståndet.

Medan de borgerliga slåss med sossarna om vem som för den mest rättvisa politiken så konstaterar jag att det ändå är vänsterpartiet som står för rättvisa i kombination med solidaritet. Rättvisa är inte att den som är starkast alltid får mest utan att även den som inte är lika stark får del av välstånd och ett gott liv. Är det rättvist att en f.d. minister får 101 000 kr i månaden medan en deltidsarbetslös förlorar sin a-kassa efter 75 dagar? Är det rättvist att en f.d. riksdagsledamot kan ha livstidspension och samtidigt dra åt tumskruvarna för den som är arbetslös?

Reflektioner över fildelning och upphovsrätt

I ett tidigare inlägg kopierade jag vänsterpartiets faktablad om fildelning. Det har väckt en hel del reaktioner, som huvudsakligen gäller tankarna om en ersättning i stil med kassettskatten. När jag gjorde inlägget valde jag att inte själv kommentera innehållet i faktabladet men jag vill gärna göra det nu.

I faktabladet används uttrycket "skulle kunna vara" vilket visar att partiet inte tänkt klart när det gäller hur upphovsmännen/-kvinnorna ska kunna få ersättning. Det vänsterpartiet tänkt klart över är att fildelning inte ska vara kriminellt.  När faktabladet skrevs för ett och ett halv år sedan var man inne på idén om en skatt på mp3-spelare (engångsskatt vid inköpstillfällen) och kanske en licensavgift på själva bredbandsuppkopplingen.


De sju moderater (sju av 97 i riksdagen) som skrev om fildelning i en debattartikel i Expressen utgick från den s.k. Renforsutredningen, som föreslår att internetoperatörerna ska stänga av fildelare. De sju moderaterna menar att marknaden ska tvingas att anpassa sig till fildelning.

Såväl vänsterpartiet som moderaterna har egentligen två motsatta intressen som man ska försöka få att samverka. Vänsterpartiet försöker hitta en lösning som inbegriper båda lösningar medan moderaterna tvingas välja.

Det är en självklar åsikt för moderaterna att näringslivet ska få betalt och ha rätt ha ta betalt för sina varor. I det här fallet musik och bild. Slutsatsen blir då att fildelning är stöld. Det är en lika självklar åsikt för moderaterna att människor ska vara fria att göra som de vill och att den naturliga konkurrensen på marknaden gör att de som inte håller måtten slås ut. Då är den naturliga slutsatsen att fildelning ska vara tillåten och att de konstnärer/artister som inte får tillräckligt med inkomster av sin konst slås ut. Dessa båda synsätt är svåra att kombinera.

Vänsterpartiet vill å ena sidan att alla, oavsett inkomst, ska ha tillgång till kultur och å andra sidan stöjda kulturutövarna. De stora klara sig alltid även om fildelning är tillåten. Det kommer alltid att finnas människor som vill se film på bio och som vill kunna ha en skiva i en synlig skivsamling. De stora kan också få in pengar på konserter och kringprodukter. Tack vare fildelning kan en artist få en större spridning och mer fans och på sätt kunna göra fler konserter och sälja fler t-shirtar. Problemet är de små, de som är beroende av att sälja sin produkt och som inte kan få inkomster från konserter, tröjförsäljning, dataspel eller leksaker.

Jag hoppas att mitt parti snart sätter ner foten i upphovsfrågan, i fíldelningsfrågan är ju foten nedsatt sedan länge. "Skulle kunna"-lösningarna är rätt komplicerade och en aning otidsenliga. Personligen tror jag att de stora artisterna klarar sig bra även med en tillåten fildelning. Ska man ha en upphovsersättning ska den rikta in sig på mindre kulturutövare, om de nu skulle förlora på en fri fildelning.

Andra bloggar om ,  


101 000 till exminister 0 kr till exstudent

Mikael Odelberg tackade nej till ett jobberbjudande och väljer istället att leva på bidraget 101 000 kr i månaden. Helt rätt tycker Reinfeldt och hans medarbetare eftersom den som "innehar dessa tjänster inte omfattas av samma trygghetssystem som andra anställda".

Det kommer från en regering som tycker att ungdomar ska ha lägre a-kassa och längre provanställning, att deltidsanställda inte ska få a-kassa mer än 75 dagar och att studerande inte ska få någon a-kassa alls. Vad är skillnaden på en politiker som blir arbetslös och en färdigutbildad student?

Det irriterar mig att man ställer andra krav på vanliga människor än vad man ställer på sig själv. Moderaten Kristina Axén Olin valde att lägga in sig på Nämndemansgården i en månad "för att hitta tillbaka till en bättre livsbalans". Säkert jättebra för Axén Olin men omöjligt för de flesta andra som måste gå igenom en försäkringskassa som fått hårdare direktiv. (Läs  gärna Malin Siwes kommentar här.)  Riksdagsledamoten Cecilia Wikström (fp) åkte taxi hem flera gånger på riksdagens bekostnad för att komma hem till sina barn. Säkert jättebra för både Wikström och hennes barn men de flesta andra har ingen arbetsgivare som betalar en taxiresa på runt 1 000 kr (Aftonbladet).

Det finns så mycket som är bra för oss människor men som bara de med makt, inflytande och pengar har möjlighet att göra. Samma människor som sedan fattar beslut som försvårar eller omöjliggör för andra att göra likadant. Det är en del av det klassamhälle som vänsterpartiet vill förändra.


Vänsterpartiet om fildelning

Med anledning av att några moderater säger ja till fildelning har jag fått frågan vad vänsterpartiet tycker om fildelning. Eftersom jag är lokalpolitiker (med en blogg som kommenterar både vitt och brett) så gör jag det enkelt för mig och klipper helt enkelt in vänsterpartiets faktablad om fildelning:

Vänsterpartiet vill att människor ska kunna ta del av film och musik genom fildelning på sin dator. Samtidigt måste de som skapar kultur, skriver musik och gör film, kunna få betalt för sitt arbete.

Den 1 juli 2005 fick Sverige en ny lag om upphovsrätt. Lagen innebär bland annat att fildelning blev olagligt. Men den nya lagen har inte fungerat bra, därför vill vi ändra lagen. Vi behöver en ny modell som både ger upphovsmän/upphovskvinnor rätt till ersättning och gör fildelningen laglig.

En lösning skulle kunna vara att införa en skatt eller en avgift på bredband, alternativt på MP3-spelare. Den skulle kunna utformas som den kassettersättning vi redan har och som kompenserar för laglig privat kopiering. Avgiften skulle sedan kunna fördelas som de STIM-pengar som idag betalas till artister beroende på hur ofta deras musik spelas i radio och TV. Då skulle en artist som har en populär låt som laddas ner mycket, få betalt för detta.

De som jobbar med kultur måste kunna leva på sitt arbete, samtidigt som många ska kunna ta del av den kulturen. Därför behöver vi en modern lagstiftning som inte kriminaliserar fildelning och hindrar människor från att ta del av kultur över nätet.


Det är intressant att när sju av 97 moderata riksdagsledamöter vill avkriminalisera fildelning så får bloggsfären det till att moderaterna är det enda parti som  "förstår att upphovsrättslagarna måste anpassas till den tekniska utvecklingen". Kulturbloggen t.ex. (varifrån citatet är hämtat) väntar på ett liknande utspel från oppositionspartierna.

Hur ska vänsterpartiet kunna göra ett liknande utspel när partiet redan tagit ställning mot lagen om fildelning.

Ibland undrar jag om det inte är bättre att först vara mot något och sedan ändra sig. I Uppsala har t.ex. vänsterpartiet varit mot en civil flygplats på Ärna hela tiden men socialdemokraterna, som precis ändrat sig, är just nu det parti som märks mest i frågan. Det ger inga rubriker att tycka som man alltid tyckt men det ger stora rubriker när man tar ett nytt ställningstagande.
Andra bloggar om ,  

Genomför lönekartläggningar - kvinnor diskrimineras

I hälften av de kommuner och landsting som gjort en lönekartläggning har man upptäckt osakliga löneskillnader. Det rapporterar SKTF-tidningen efter att SKTF frågat alla kommuner om de gjort lönekartläggning och om resultaten. (bra gjort av SKTF, vad tycker Svensson?)

Uppsala kommun har aldrig gjort en lönekartläggning men man gjorde vissa försök för några år sedan. Därför bestämde v, mp och s - på vänsterpartiets initiativ - att påbörja en lönekartläggning 2007. Vi avsatte dessutom extra medel för att man inte skulle behöva ta från löneutrymmet för att rätta till osakliga löneskillnader. Motsvarande hade v,mp,s i landstinget gjort.

Valet ändrade allting. I landstinget tog borgarna bort de beslutade lönepåslagen. De personalgrupper som enligt plan skulle få sitt lönepåslag i slutet av 2006 blev utan. I Uppsala beslutade borgarna att inte genomföra någon lönekartläggning. Vänsterpartiet har skrivit en motion om detta och den kommer att behandlas snart, så högermajoriteten får en ny chans att genomföra lönekartläggning och anslå en extra lönepott.

Det är beklämmande att Uppsala kommun inte tillhör de 80% som har gjort en lönekartläggning. Inte minst när SKTF:s sammanställning visar att hälften av dem som gjort kartläggningen har hittat osakliga löneskillnader och att de flesta av dem tagit fram handlingsplaner.

Osakliga löneskillnader är väl något som Per Ström förnekar. Hans debattartikel om att män diskrimineras fortsätter att väcka debatt i SvD även dagen efter den skrevs. Professor Leif Lewin (professor i statsvetenskap i Uppsala) uttalar sig också för tidningen: "Det finns vissa belägg för hans påståenden även om jag tycker mig se flera överdrifter. På svenska universitet och högskolor har vi till exempel problem med att rekrytera unga män medan allt fler kvinnor väljer att studera vidare. Det finns en politisk acceptans för att satsa på unga kvinnor men inte samma vilja att lägga resurser på att få fler män att studera vidare och där kan rädslan att stöta sig med landets feminister säkert spela roll."

Haha, det är fler kvinnor än män som väljer att studera vidare, så sant så sant, men för bara en månad sedan kunde vi läsa att kvinnor har svårt att nå den akademiska toppen. "Kvinnorna faller successivt bort för varje trappsteg uppåt och bland professorerna har andelen kvinnor minskat till 17 procent", skriver t.ex. SvD. Antingen har professor Lewin dålig verklighetsförankring eller också är han sur för att en kvinna har fått hans professur i vältalighet.

Andra bloggar om ,   ,  och

Agenda 2010+

Jag har glömt att göra reklam för en användbar bloggportal: Agenda 2010+

   Bättre sent än aldrig!image133


Jag håller med Per Schlingmann

Jag håller med moderaternas partisekreterare Per Schlingmann. Inte bara om att Elfsborg är herrallsvenskans bästa fotbollslag utan också om att klyftorna ökat under de senaste socialdemokratiska regeringarna. Sedan håller jag inte med Schlingmann om allt han skriver i sin debattartikel i Aftonbladet.

Socialdemokraternas politik har blivit mer och mer lik den borgerliga. Skillnaden mellan folkpartiet och socialdemokraterna verkar ibland endast vara huruvida betyg ska ges från första klass eller senare. I retoriken är socialdemokraterna fortfarande ett socialistiskt parti men i politik driver man i mångt och mycket den politik som det gamla socialliberala folkpartiet en gång stod för.

Nya moderaterna är gamla moderaterna men i ny språklig förklädnad: Det är moderaterna som står för ökad rättvisa och minskade klyftor, skriver Schlingmann t.ex. i sin artikel. Vän av ordning undrar förstås hur klyftorna minskar när arbetslösa och sjukskrivna får minskade ersättningar och en blåslampa där bak. Man undrar också hur klyftorna minskar när fler låglönejobb skapas.

Rättvisa har länge varit ett av vänsterpartiets slagord men vi menar inte samma sak som moderaterna. Rättvisa i moderat tappning är att de som har goda inkomster inte ska behöva betala för dem som har det lite sämre, det är ju inte rättvist att den som jobbar och tjänar mycket pengar ska behöva betala för dem som inte själva vill jobba lika hårt.

Andra bloggar om , , ,    

Mansförtryck drabbar kvinnor och män - men inte lika

Nu är Nya välfärden i farten igen eller i alla fall en person kopplad till nya Välfärden. Per Ström skriver i en debattartikel i Svenska Dagbladet om det nedtystade mansförtrycket. På sin blogg fortsätter han med ett resonemang om att kvinnor stannar hemma med barnen. Han menar att kvinnor borde se det som ett privilegium. Det han glömmer är att kvinnor tar ut en större del av föräldrapenningen och är hemma mer för att de har en lägre lön än sina män. Männen har nämligen generellt sett högre löner. Av ekonomiska skäl blir det därför kvinnan som är hemma mest. Förutom den traditionella könsfördelningen (som Per Ström alltså försöker få till att det är synd om männen som måste jobba) ligger det en ojämställd fördelning av lön och kvalificerade arbeten, jmf gärna med lönerna bland de politiskt sakkunniga.

Trots allt håller jag med Per Ström i hans slutsats: Sann jämställdhet kan bara uppnås genom könsneutralitet i genusdebatten, där båda könens specifika svårigheter ges samma erkännande!

Feminismen handlar ju om att båda könen ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Ingen ska i kraft av sitt kön ha fördelar, som inte är biologiskt betingade. Vi feminister vet att det finns  kvinnor som misshandlar sina män, vi vet att det finns män som misshandlar sina män och att det finns kvinnor som misshandlar sina kvinnor. Vi vet att många män vill vara mer med sina barn och att det kan vara jobbigt för män att leva upp till idealbilden av den starka och hårda mannen.

Vi vet allt detta men i debatten fokuserar vi på förtrycket av kvinnan. Om vi uppnår sann jämställdhet där det inte förekommer något kvinnoförtryck förekommer det inte heller något mansförtryck. Per Ströms debattinlägg har en ton som säger att män ska få välja om de vill vara hemma med sina barn eller om de ska få jobben framför kvinnorna.

Jag vill att män ska vara hemma mer med sina barn. Jag vill att det ska vara lika naturligt för en familj att bestämma att han är den som jobbar deltid och fokuserar på familjen medan hon gör karriär som tvärtom. Men jag vill inte, vilket man kan få intrycket att Per Ström vill, att männen ska bestämma att de ska satsa på familjen medan kvinnan ska jobba. Män har i alla tider bestämt och det var männen som bestämde att kvinnorna inte skulle jobba.

Per Ström säger att de flesta våldsbrott drabbar män, men hela samhällsdebatten kretsar kring våld mot kvinnor. Hans slutsats blir att män är förtryckta. Sant är att samhällsdebatten kretsar kring våld mot kvinnor eftersom det våldet är oförutsägbart och för att kvinnor känner störst rädsla, kvinnor vågar i vissa fall inte ens gå ute själva när det är mörkt. Sant är att flest våldsbrott drabbar män och de drabbar unga män i krogkön, på krogen eller på stan en fredag-lördagkväll. Ändå hindrar det få män från att gå ut. Sant är också att samhället lägger ner stora resurser på just denna typ av mäns våld (för det är övervägande mäns våld som drabbar både kvinnor och män).

Visst är det ett privilegium för oss kvinnor att de flesta män, även många våldsbenägna, har en spärr mot att slå en kvinna (förutom sin egen då i vissa fall), att vi får vara nära våra barn, att vi slipper göra lumpen, att vi får gråta och visa känslor, att vi får smycka oss etc. Några fördelar har vi trots allt fått av att vi historiskt sett inte ansågs vara fullvärdiga människor. Samtidigt blir den kvinna som bryter mot detta, som lämnar sina barn, klär sig "manligt"och så vidare, betraktade som okvinnliga och konstiga.

På punkt efter punkt kan man bemöta Ströms inlägg men någonstans måste man begränsa även ett blogginlägg. Viktigast är kanske att könsrollerna begränsar såväl män som kvinnor men att det fortfarande är kvinnan som oftast drar det kortaste strået.

Andra som bloggat om detta är bl.a. Svensson, Rabulist och Så säger Per

Andra bloggar om ,  och