Så var det dags igen

Så var det dags igen. Mina fingrar, som inte kan låta bli att vandra över hårbotten, hittar den. Visserligen liten men den finns där. Nu är det dags igen. Större delen av mitt liv har jag haft dem. Ändå så har jag inte saknat dem under de tre månader som de varit borta.

En liten centimeter är ingenting mot flera stora men varför tro att det stannar här? Det har aldrig varit så lite förut. För något år sedan, för att inte tala om tonåren, hade jag varit glad över en liten enda centimeter. Det är jag inte idag. Jag är inte heller ledsen för jag visste nog att den senaste tiden var för bra för att vara sann.

uppdatering: några timmar senare upptäcker fingrarna två små till.

Andra bloggar om
, , 

Kommentarer

OBS! Kommentarer som jag bedömer som osakliga, rasistiska eller som innehåller personangrepp tas bort

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback