Den gångna helgen var jag i Fagersta för en valupptakt med listtoppar i kommuner och landsting. Från Uppsala deltog jag, Christer Johansson, listetta i Knivsta, Salima Fahad, listetta i Heby, och Sören Bergqvist, listetta landstingets mellersta krets.

Det har ju gått några dagar så jag nöjer mig med att lägga in en bild på Uppsaladelegationen och hänvisa till Jöran Fagerlund i Göteborg som dokumenterat flitigt här och här.

Anna Marteus skriver idag i Expressen en krönika med titeln Blogghatet mot Ask är förfärligt. Beatrice Ask är en offentlig person som dessutom som justitieminister talar om att personer som misstänks för straff ska få skämmas offentligt.

"Blogghatet" mot Ask är inget blogghat, däremot kan man tala om blogghat mot barn som i oförstånd skrivit under ett upprop till stöd för en pojke som de trodde var oskydlig. Förtjänar alla de som passivt gav sitt stöd till "Oskar" att själva dömas och mobbas? De flickor som våldtagits av "Oskar" blir knappast hjälpta av det.

Blogg- och näthatet mot dem som startat alltihop, "Oskars" familj, är många gånger större än "blogghatet" mot Ask och naturligtvis mycket större än det hat som sipprar ner till dem som bara i oförstånd passivt stött ett upprop.

Alliansen släpper Sverige, rapporterar DN angående alliansens nya logga. Den nya loggan har satt igång den kreativa ådran hos många, här är några exempel:

Failliansen
All insane
Senilanal
Alfons Åberg

Loggan för övrigt väldigt dåliga betyg från förståsigpåarna som Resumé har intervjuat.

MKEriksson är en av många som upptäckt likheten med en annan logga.

Andra som kommenterat är Alliansfritt Sverige och Peter Andersson.

Alliansens video, som jag bloggade om för ett par timmar sedan, är intressant på många sätt. I början av videon så ser man att någon hindras från att gå in. Det är helt tomt utanför lokalen. Strax efter går flera personer ut genom dörren. Därefter strömmar det in folk, bl.a. en del av dem som tidigare gått ut. Övriga dyker upp ur tomma luften. Åtminstone ser det så ut. Kroppsspråk och leendena tyder också på att denna ström av människor är regisserad.

Undrar om jag är ensam om känslan av en regisatt människoström genom dörren eller om det är ren slump? Jag har inte riktigt tid att skärskåda videon så jag kan inte riktigt avgöra om videon dessutom är manipulerad, dvs. om filmningen stannat upp kort för att folk ska hinna samlas utanför, den hackar lite just där men det kan lika gärna bero på inspelningskvaliteten.

http://bambuser.com/channel/Alliansen/broadcast/627358

Trollhare skriver om det könsneutrala "hen" som kan användas när man inte vill eller kan kalla någon för "han" eller "hon" och hur detta ses som ett sexualiserat ord av tidningen Dagens läsare. Diskussion kom upp med anledning av att Vänsterpartiets partistyrelse godkänt en motion om att partiet ska driva frågan om juridisk tredje kön för den som vill.

I Vänsterpartiet har vi en stadga som säger att minst 50% ska vara kvinnor i valda församlingar. Det innebär att valberedningar måste anstränga sig för att se till att det alltid är minst hälften kvinnor i alla styrelser. När vi i distriktets valberedning skulle föreslå nio kongressombud var det klart från början att fem då måste vara kvinnor. Det här har ställt till vissa problem när transpersoner kandiderat till uppdrag. Det är enklast med dem som är transsexuella, känner man sig som en kvinna och vill ses som en kvinna så är det kvinna som gäller, även om folkbokföringen säger man. Svårare blir det med könsöverskridare som inte vill definieras som det ena eller det andra könet. Ska personen inte räknas in i minst hälften-beräkningarna eller räknas som det kön som det är underskott på?

Det är modigt av Vänsterpartiets partistyrelse att säga ja till en juridisk möjlighet till ett varken eller/både och-kön. Hoppas att vår kongress är lika öppen och framåt. Det är nästan så att jag ångrar att jag tackat nej till att vara kongressombud.

Juridiken är en sak, språket ett annat. Med ett juridiskt tredje kön så kräver ju det svenska språket ett ord för detta kön. "Hen" finns redan, även om Dagens läsare inte vill veta av det, och kan då bli en naturlig del av språket och inte ett pronomen som några tappra, som Trollhare, försöker få oss andra att använda.

I de latinska språken får en grupp om flera tusen kvinnor och en enda man den maskulina ändelsen medan en grupp med enbart kvinnor får den kvinnliga ändelsen. Där kan man prata om könsspråk. Den manliga grammatiken styr i språk som enbart har maskulinum och femininum.

Ungerskan har en helt könsneutral grammatik. Han, hon, den, det kallas för ő och könet på en person kan bara förstås om man lägger in ord som kvinna, man, flicka, pojke. Hans och hennes finns över huvud taget inte eftersom possesiva pronomen saknas.

I svenskan verkar vi ligga mittemellan. Maskulinum och femininum har försvunnit utom i sammanhang där ordet pekar på en man eller en kvinna. Så visst är det dags att ta nästa steg, införa ett "ő", dvs. hen för att inte behöva könsbestämma människor som inte själv vill det.

Uppdatering: Läs även Magnus Ahlkvist Svårt att förklara för den som inte begrip om en krönika i Aftonbladet: Heja kvinnor och män, inget sabla Hen. Även Trollhare har reagerat på krönikan.

Så här säger Ulla Andersson (V) till Rapport: "-Med den här borgerliga regeringen har man försämrat både sjukförsäkringen, vilket drabbar gruppen väldigt hårt för man har sämre hälsa på grund av de villkor man lever under, och möjligheten till deltidsstämpling. Sedan vet vi också att det är hög arbetslöshet i samhället och gruppen ensamstående är även under en högkonjunktur tyvärr mindre attraktiv för arbetsgivarna."

Läs mer här och här. Utredningen har tagits fram på initiativ av Ulla Andersson.

Inlägg i den schemalagda bloggstafetten:
Kvinnodagen, patriarkatet och normen

If I were a boy

Gör jämställdhet till en valfråga

En man är mer än sin fitta – en transkilles tankar på internationella kvinnodagen 

Välförtjänt Eva-Britt du har verkligen gjort årets kvinnogärning

Det behövs en starkare våldtäktslagstiftning

Om att gräva där vi står

Internationella kvinnodagen

Sexualitet i jämställdhetsdebatten

Ur ett feministiskt perspektiv

Är jag så jämställd som jag tror?

Ingen jämställdhet utan jämlikhet

Sveriges kvinnor röstar rödgrönt


Fristående inlägg:
Feminism och kvinnodagen, från bloggen Begrundat och plitat.

24 år till jämställdhet i Solna och 51 år till jämställda familjer från bloggen Johanna Graf.

Alliansfritt Sverige

"gör inget med mamma i fullmäktige",  Peter Andersson - med rätt att tycka

Till Anna, kärleksfullt och solkigt, Storstad

Hur förklarar man för ett barn att det behövs en kvinnodag? Mammapolitik

Vill inte ha blommor. Vill ha jämställdhet! Ulrika Falk

Långt kvar  till jämställdhet uppnåtts på riktigt Martin Mobergs blogg

8 mars och bögars frimureri...  Luka(s) blogg

"Ta natten tillbaka" mm tips Marlene

Klart jag var hemma när barnen var små, Egon Frid

Stockholmsvänstern

Socialdemokraterna cementerar en konservativ kvinnopolitik, varför? Rosen(rasande)

Länge leve den feministiska internationalen - Politik och poesi (Helena Duroj)

Historieskrivning och förebilder Lisa Skiöld 

ett inlägg som inte är anmält till bloggstafetten men är så bra att jag länkar det ändå:
Ingen jävla Mors dag!

Det är 100 år sedan socialisten Clara Zetkin tog initiativet till en kvinnodag. Detta i en tid när svenska kvinnor inte hade rösträtt, när gifta kvinnor var omyndiga, när kvinnor som gjorde abort kunde dömas till straffarbete, när preventivmedel var förbjudet, när kvinnor inte fick arbeta natt, när män hade högre lön för att de ansågs vara familjeförsörjare, när kvinnor kunde våldtas inom äktenskapet, när homosexuella förbindelser var kriminellt, när giftermål eller förlossning var ett lagligt skäl till uppsägning av kvinnor osv.

Man kan ju förstå att de socialistiska kvinnorna ville uppmärksamma kvinnors situation genom en särskild kvinnodag. Men idag då, nu är vi ju jämställda. Vi kvinnor har fått rösträtt, vi får jobba natt, kan inte sägas upp för att vi gifter oss, vi kan anmäla maken för våldtäkt, vi får älska andra kvinnor, vi får göra abort och vi blir inte omyndiga bara för att vi gifter oss. Är det inte dags att lägga ned internationella kvinnodagen nu?

Under den borgerliga regeringen har skillnaden mellan mäns och kvinnors löner ökat och kvinnor tjänar nu under 80% av vad männen tjänar.  Den fria aborten ifrågasätts. EU-parlamentariker vill förbjuda nattarbete för kvinnor. Kvinnor som blir gravida blir uppsagda från arbetet. Kvinnors kamp för jämställdhet är inte över, vi har långt kvar till jämställdhet.

När jag tog initiativet till den här bloggstafetten, tog jag ett intersektionellt perspektiv. Jag frågade HBT-sossen, en blogg som drivs av äkta makarna Alexandra och Åsa, jag frågade Anders, som igår blev pappa och har pojkvän, och jag frågade Immanuel, en snart 30-årig kille i puberteten. Sedan fyllde vi på med de andra.

Med de lika rättigheter som vi har enligt lag (även om Immanuel fortfarande inte får gifta sig eller behålla sin möjlighet att få barn) så måste man lyfta blicken till normförtrycket. Det ojämnställda samhälle som vi har kan inte helt förklaras med ett patriarkalt arv och en patriarkal struktur. Eller rättare sagt, det kan i grunden helt förklaras av den patriarkala strukturen men det yttrar sig också som ett normförtryck. Alla som inte lever upp till normen drabbas av förtrycket.  Det handlar om biologiskt kön, det handlar om upplevt kön (genus), det handlar om hudfärg, ursprung, religion, hälsa, klass, sexualitet. Den vite heterosexuelle medelklassmannen är norm och alla andra drabbas på olika sätt av förtrycket. Den vite arbetarklassmannen av klassförtrycket och den lesbiska överklasskvinnan av köns- och sexualitetsförtrycket. En stor del av mänskligheten förtrycks på olika sätt och är själva en del av förtrycket, normen är stark.

Den internationella kvinnodagen måste handla om jämställdhet mellan kvinnor och män och kvinnokampen men vänsterns kvinnokamp och klasskamp måste utvidgas till kvinnokamp, klasskamp och kamp mot normförtrycket.  När ska alla dagar bli alla människors dagar? FN har en kvinnokonvention, en barnkonvention, en konvention om rättigheter för människor med funktionshinder osv. Det finns en konvention för större delen av jordens befolkning och i bästa fall så har vi en liten dag eller ngn vecka som vi kan kalla vår.  Alla andra dagar tillhör den lilla minoriteten, den som inte behöver någon konvention. Vi kvinnor måste slåss för att behålla våra rättigheter, bekämpa bakåtsträvarna och slåss mot kvinnoförtrycket. Tillsammans med alla som drabbas av normförtrycket måste vi kämpa för ett solidariskt samhälle för alla, där alla är lika mycket värda. Tillsammans med övriga, som kanske inte drabbats av förtryck men vill arbeta för ett samhälle fritt från norm- och patriarkalt förtryck ,ska vi slåss för att alla dagar ska bli allas dagar. Då tror jag att även Clara Zetkin skulle tycka att kvinnodagen inte längre behövs.

Efter mig ska Anders Wallner blogga. Eftersom Anders blev pappa igår finns det en viss risk att han för mycket att tänka på men jag räknar med att Anders tar stafettpinnen och lägger upp ett inlägg vid niotiden på sin blogg: http://anderswallner.se/ (uppdateringer: Anders bloggar om sin roll som pappa; If I were a boy)Länkar till dem som bloggar efter Anders finns här. 

Nya moderaterna styr ju här i Uppsala kommun så jag roade mig med att gå in och titta på fotografierna på Uppsala kommuns hemsida. 13 män bär slips, en av dessa har tagit av sig kavajen övriga har slips till kostym/kavaj. En har kavaj men väljer att ha en lite näsduk runt halsen istället och en har en vanlig tröja. Så av moderaternas manliga 15 fullmäktigepolitiker som finns på kort är det bara en som har den önskade lediga stilen. Två finns inte på bild. Huruvida Moderaternas sex kvinnor (det är alltså 17 män och sex kvinnor som representerar Moderaterna i kommunfullmäktige) har dräkt är svårt att avgöra men några kavajer kan definitivt skådas.

 För jämförelsens skull har jag också kollat på Socialdemokraternas fotografier och hittar tio män, varav en har slips. Det är ganska jämnt mellan kavaj och skjorta/tröja. Sossarna med kavajer har skjortor med uppknäppta knappar. Några av kvinnorna bär kavajer medan andra har tröjor (vilket ingen moderatkvinna har).

Vänsterpartiet då? Inte en slips men en och annan kavaj.

Trots att jag nu kollat två partier så har jag fortfarande inte hittat 15 bilder på män  så jag tar en titt på Miljöpartiet också. På så sätt fick jag ihop 15 fotografier av rödgröna män att jämföra med 15 fotografier av mörkblåa män:

Moderaterna vann (eller förlorade?) slipskampen med 13-1. Moderaterna är inte bara männens parti det är också slipsarnas parti.

andra som bloggat om moderaterna är Johan Westerholm, HBT-sossen,