Klyftorna ökar i Uppsala

Upsala Nya Tidning har startat en serie om "Utanförskap". Idag tittar de på statistiken och ser att medan medianinkomsten ökat i som helhet Uppsala som helhet har den minskat i Gottsunda. Det är en hjärtefråga för oss i alliansen att minska utanförskapet säger Mohamad Hassan till UNT. Jag tror säkert att Mohamad Hassan menar vad han säger men siffrorna talar sitt tydliga språk. Den politik som borgarna för skapar och förstärker klyftor. Det hjälper inte att sedan försöka mildra verkningarna av politiken med lite projekt. Borgerlig politik skapar klyftor.


Mer fokus på Vänsterpartiets val av partiordförande

I mitt tidigare inlägg om Vänsterpartiets partiledarekandidater och pressen efterlyste jag att Ulla Andersson skulle bli mer aktiv i debatten. Idag skriver hon i Aftonbladet: "Jag vill leda Vänsterpartiet till ett parti där kvinnors levnadsvillkor står högst på den politiska dagordningen"

Vill man själv se, höra och jämföra de fyra kandidaterna så har partiet just offentliggjort turnélistan. Av någon anledning har den ännu inte lagts upp på hemsidan. Har man ingen möjlighet att se dem live så kommer det säkert en del i olika media. ABF-seminariet den 1 september direktsänds på http://www.abflive.se/ . I morse deltog de fyra i en gemensam intervju i TV4:s nyhetsmorgon:


Fullt fokus på Vänsterpartiet

Man kan konstatera att Lars Ohlys beslut att inte kandidera för ytterligare en mandatperiod som partiordförande har satt fokus på Vänsterpartiets kommande partiledarval. Idag upptas flera rikstäckande tidningar av vänsterpartister eller ledarskribenter som kommenterar, här är några exempel:

I
Feministiskt perspektiv förklarar Josefin Brink varför hon inte förklarar varför hon inte vill bli partiledare och utvecklar sin syn på en del feminstiska och ekonomiska frågor.

I Expressen är det Stig Henriksson som skriver om partiledarvalet, något som Erik Broberg kommenterar i sin blogg.

Rossana Dinamarca utvecklar sin syn på ordförandeskapet och partiets utmaningar i Dagens Nyheter. Kommenterat av bl.a. Erik Broberg.

Hans Linde skrev igår på Dagens Arena. Aftonbladets Daniel Swedin ägnade sitt ledarutrymme igår åt de kommande partiledarvalen, kommenterat av Jonas Sjöstedt.

Jerker Nilsson kommenterar alltihop på sin blogg.

Nu väntar jag på att Ulla Andersson ska bli mer aktiv i debatten. Det behöver inte ske genom debattartiklar i borgarpressen utan lika gärna i Flamman eller Vänsterpress. Men nackdelen med att hålla det internt eller halvinternt är att nog att man inte uppfattas som en stark kandidat av den stora pressen och därmed inte kommer att anses som ett trovärdigt alternativ av media och det påverkas nog även vi vänsterpartister av.

För övrig hittade jag denna intressanta annons när jag kollade Flamman idag:

inbjudan till utfrågning av Vänsterpartiets partiledarkandidater, 1 september ABF-huset Stockholm 19.00

En lättsam dag i Tierp

En av de trevligaste delarna av att vara kommunalråd, vid sidan av att aktivt få arbeta med samhällsbyggande/-förändring, är de lite annorlunda saker man får göra.  Blir man sällan bjuden på t.ex. en invigning är det kul att kunna gå men för den som aldrig får en kväll ledig för att man förväntas gå på diverse tillställningar kan även den roligaste fest bli en tung plikt.

Igår var det den årliga kommundagen, denna gång i Tierp. Tanken med kommundagen är att kommunalråd, landstingsråd och tjänstemän (kommundirektörer och de som arbetar med regionala kontakter) ska träffas under lite lättare former och samtidigt få information och inblick i vad som är viktigt i värdkommunen just nu. I Tierp så var det den nya Tierp Arena som stod i fokus. Vi fick information och fick lyssna på flera av dem som varit med om att skapa arenan och som är verksamma där. Den lättsamma delen är att vi alla fick köra strippen (dragracingbanan). Vi var 30 som ville pröva och jag lyckades få till en bra start som gjorde att jag var klart snabbast av alla, starten blir viktig när det bara är 400 meter som ska köras. Tyvärr gick det sämre i semifinalen där jag fick motorstopp i starten. Segern gick istället till Östhammar. Jag kan ändå trösta mig med att min rekordtid stod sig även över final och semifinaler.

Motorsport tillhör inte mina passioner, av flera skäl, men det var ändå kul att pröva på. Nu väntar en vecka med många seriösa möten och mycket inläsning av handlingar. Roligt det också om än på ett annat sätt.




Dinamarca kandiderar

Nu har Vänsterpartiet fyra personer om säger sig kandidera till posten som ordförande för partiet. Två under 40 och två över, två kvinnor och två män, en öppen homosexuell och tre heterosexuella (eller rättare sagt inte öppna med sin sexualitet), en med invandrarbakgrund och tre utan, två från Västra Götaland och två från övriga Sverige, fyra feminister och ingen rasist.

På  ytan fyra helt olika kandidater med olika bakgrund men också fyra lika kandidater så till vida att det är bra politiker med en bra förankring i partiet. Oavsett vem vi väljer så kan det inte bli fel. Fortfarande så kan ju för övrigt valberedningen vaska fram någon helt annan och partiföreningarna kan nominera kandidater som inte valt att kandidera via pressmeddelande. Skulle partiet välja delat ledarskap så kan man ju tänka sig en som sitter i riksdagen nu och en som inte gör det nu men som kommer att kandidera i valet 2014.

Den senaste kandidaten, Rossana Dinamarca, har uttalat sig mot delat ledarskap och det framgår inte av tidningsartiklarna om hon bara kandiderar som ensam partiledare eller om hon också kandiderar som en av två.

Mer om Dinamarca i
SVD,

Patrik Renfors presenterar kandidaterna och Emil Berg ger råd.

Få äldre bland toppolitiker

Dagens Samhälle har idag en granskning av antalet pensionärer bland hel- och deltidspolitiker (med arvodering över 40%) och kommer fram till att det är färre än var tionde. PRO:s ordförande menar att det inte är bra för samhällets utveckling. PRO konstaterar också att det är mycket svårare för pensionärer än unga att få plats på listorna.
Det är ett intressant uttalande från PRO att det skulle vara svårt att få plats på listorna. Min erfarenhet, som valberedare i Vänsterpartiet, är att varken unga eller äldre vill kandidera. Sedan kanske det är så att man lägger ner mer kraft på att få unga att kandidera. I Uppsala är det åldersgruppen 45-65 som är mest villig, vilket också märks på våra listor.
Jag tror att det finns få ålderspensionärer bland hel- och deltidspolitiker för att de flesta efter ett långt yrkesliv vill få vara pensionärer istället för att fortsätta arbeta. Det är inte ovanligt att heltidspolitiker lämnar sitt uppdrag i samband med att de uppnår eller närmar sig pensionsålder. Därefter fortsätter de som fritidspolitiker. Ett exempel är socialdemokraten Lena Hartwig som avgick som kommunalråd i samband med valet och som nu är vigselförättare och vice ordförande i Uppsala konsert och kongress.
Sammanställning visar något förvånande att Kristdemokraterna, som gör sitt bästa för att göra äldrefrågorna till sina frågor, är det parti som har minst toppolitiker över 65 år, bara en. Flest har Moderaterna, som har 40 stycken. Sammanställningen är i absoluta tal och inte i procent så det är inte konstigt att Moderaterna har flest. Vänsterpartiet har sju politiker, vilket är fler än Miljöpartiet, som ändå är betydligt större.
Denna mandatperiod är inget kommunalråd i Uppsala över 65 år medan det förra mandatperioden var tre personer (bara en var det vid mandatperiodens början men två fyllde 65 under mandatperioden). Är det ett problem att ingen är över 65 år? Båda Moderaternas kommunalråd är 63 år (och kommer alltså att fylla 65 under mandatperioden) och Liv Hahne, som är över 65, sitter både i kommunstyrelsen och är ordförande i en tung nämnd. Även andra tunga nämndordförande är över 65 år.
Jag håller med om att det behövs en spridning och att alla åldrar behövs i politiken. Såväl yngre som äldre är underrepresenterade och behöver öka men en undersökning som enbart tittar på arvoderade politiker säger inte hela sanningen. Liv Hahne finns t.ex. inte med i sammanställningen eftersom hennes arvodering inte överstiger 40% men hennes uppdrag i majoritet gör att hon har mer inflytande över politiken än vad vi yngre oppositionskommunalråd har. Politiken kommer ju knappast heller att förändras bara för att Gunnar Hedberg fyller 65 år 2013.

Lamt yttrande om Fullerö

På kommunstyrelsen idag fattades beslut om yttrande till Byggnadsnämnden angående utbyggnad av Storvreta. Istället för de kraftiga beslut som behövs för att klimatmålen ska uppnås valde den borgerliga majoriteten att väsentligt mildra yttrandet. De borgerliga miljömålen visar sig allt mer vara pappersprodukter när de faktiska besluten i själva verket ökar kommunens utsläpp av växthusgaser. Dagens beslut att prövning av klimatkompensation ska göras först vid detaljplaneskedet förstärker detta. Det självklara är att redan nu säga nej till handelsetableringar i Fullerö.

Jämfört med förslaget från tjänstemännen valde alliansen att ta bort följande text:

Miljökonsekvensbeskrivningens slutsats är att planförslagets innehåll av temapark och regional handel medför betydande klimatpåverkan och går emot kommunens egna klimatmål och översiktsplanens intentioner om att trafikens del av koldioxidutsläppen ska minska proportionellt enligt klimatmålen, samt att det inte åtminstone inte i närtid framstår som möjligt att kompensera denna påverkan.
Inför antagandeprövningen i kommunfullmäktige måste planförslaget göras förenligt med de överordnade målen. Fler kompensatoriska åtgärder kan skisseras och villkor om klimatkompensation eller andra åtgärder kan skrivas in för det aktuella markområdet att hantera i samband med detaljplaneläggning.

Borgarna ersätta de två styckena med texten: Inför antagandeprövningen i kommunfullmäktige måste fler kompensatoriska åtgärder skisseras och villkor om klimatkompensation eller andra åtgärder kan skrivas in för det aktuella markområdet att hantera i samband med detaljplaneläggning.

Från vår sida ville vi istället skärpa skrivningen, dels genom att behålla det första stycket, dels genom att ersätta det med:

Inför antagandeprövning i kommunfullmäktige måste planförslaget göras förenligt med de överordnade målen. Det innebär att förslag om externhandelscentrum måste utgå, att planen tar sin utgångspunkt i bostadsbyggande och att övrig verksamhet ska prövas mot klimatmål och hänsyn till kulturmiljön och landskapsbilden med Fyrisåns dalgångar.


Valet efter Lars Ohly

De medier som intervjuat mig om att Lars Ohly väljer att inte kandidera som partiets ordförande på kongressen nästa år frågar alla om vilken av kandidaterna jag föredrar. Mitt svar är att Hans Linde ligger lite före de övriga men att jag måste ta reda på mer om hur de olika kandidaterna vill leda partiet och vad de står för utöver de frågor som de ansvarar för i riksdagen/partiet. Skälet till att jag just nu föredrar Hans Linde är att jag anser att han har mest karisma och utstrålning.  Egenskaper som jag anser är viktiga. Det är heller ingen nackdel att ha är ung och inte tillhör kategorin vit medelålders heterosexuell man, så som de flesta partiledare gör.Viktigast är förstås politiken och förmågan att driva politik, och där anser jag att Hans, Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt alla är kompetenta och duktiga.

Nu när Lars Ohly inte kandiderar så gäller det att sätta sig in i vad de olika kandidaterna vill och vad de kan tillföra partiet. Jag litar på att valberedningen gör ett bra jobb och en helhetsbedömning.

Många talar om Josefin Brink och vill att hon ska kandidera. Det är något som jag önskar också men jag tror att vi måste respektera hennes nej. Kanske kan hon tänka sig att ställa upp om partiet beslutar sig för ett delat ledarskap. I så fall tror jag på en kombination Brink/Sjöstedt eftersom de i mina ögon kompletterar varandra.

Men som sagt, jag vill veta mer och också delta i diskussioner inom partiet om vem eller vilka som passar bäst som Lars Ohlys efterträdare. Att redan nu låsa fast sig vid en kandidat är inte  särskilt klokt. Det kan ju dessutom dyka upp nya kandidater nu när det liksom är mer fritt fram. Kanske vaskar valberedningen fram någon som inte själv basunerar ut sin kandidatur men som säger ja på en direkt fråga och som är det självklara valet. Just nu är det för få kvinnor som öppet kandiderar.

Fadime får sin plats

Nu  tyder allt på att en plats i Uppsala kommer att uppkallas efter Fadime. Det är den lilla parken mitt emot Hotell Hörnan.  Nyheten är ute i all möjlig press, t.ex. SVT:s kulturnyheter, men ingenstans säger man att det är på initativ av Vänsterpartiet.

Jag har drivit på  i den här frågan i flera år och den borgerliga majoriteten har fegat, i vissa fall till och med uttalat sitt motstånd. När man nu till slut vågar så säger man inte med ett ord är att det är Vänsterpartiets initiativ. Först motarbetar man i flera år och sedan tar man äran av beslutet. Ohederlig politik, det är inte svårt att i en bisats skriva "efter initiativ av Vänsterpartiet".

Rätt beslut av Lars Ohly

Nyheten om att Lars Ohly inte kandiderar som ordförande för Vänsterpartiet för en mandatperiod har precis läckt ut. Presskonferensen startar om mindre än fem minuter (kl 14.00).

 Jag kommer att sakna Lars Ohly som vår partiledare men är övertygad om kongressen nästa år kommer att utse en bra efterträdare. Valberedningens och kongressens arbete blir nu lättare när det enbart handlar om att utse efterträdare och inte att först ta ställning för eller mot den nuvarande. På så sätt var det rätt beslut. Partiet har flera bra kandidater till att ta över.

DN, Aftonbladet

Vem ska leda Vänsterpartiet? (del 2)

Hans Linde har nu meddelat att han kandiderar som partiordförande för Vänsterpartiet. Det är en kandidatur som jag uppskattar. När jag i våras hörde Hans tala i Uppsala var jag inte den enda vänsterpartisten som tänkte att han skulle kunna bli en bra partiledare.
Nu är det tre män och en kvinna som meddelat att de kandiderar, förutom Hans Linde även Jonas Sjöstedt, Lars Ohly och Ulla Andersson.
Än så länge är det ju Jonas Sjöstedt som nämnts mest som den verkliga motkandidaten men det som talar emot honom är att han precis som Lars Ohly är en vit medelålders förmodat heterosexuell man. Många menar att Lars Ohlys efterträdare borde vara en kvinna. Därför nämns kombinationen Jonas Sjöstedt och Josefin Brink av många Sjöstedt-anhängare, om jag ska tolka vad som sägs i bloggar och i pressen.
Så här i Prideveckan kan det ju vara intressant att se på de fyra kandidaterna ur ett köns- och sexualitetsperspektiv. Det är en kvinna, Ulla, och en öppet homosexuell, Hans. Varken Ulla, Jonas eller Lars har så vitt jag vet aldrig uttalat sig om sin sexualitet men det tas för givet att de är heterosexuella. Så brukar man göra med den som inte kommer ut som homo-, bi- eller heterosexuell.
Det vore ju en intressant vändning om Jonas Sjöstedt kom ut på något sätt. Annars är det ju Ulla och Hans som inte är vit medelålders heterosexuell man.
Själv har jag fortfarande inte landat i vem jag anser ska leda partiet efter nästa kongress. Jag skulle gärna se fler kandidater, helst kvinnor, även om det på själva kongressen inte bör finnas mer än två kandidater. En som valberedningen förordar och en motkandidat. Det blir nog lite för splittrat med fyra eller fler kandidater för kongressledamöterna att ta ställning till.
Vem ska leda Vänsterpartiet? (del 1)