Hannas tjockchock

Min blogg tog en jul- och nyårsledighet det gjorde inte Stefan Hannas. På sin utlandsemester har han bloggat om både det ena och det andra under jul och nyår. Fettskatt och att bidragsfuskare ska kläs i hyenadräkt är några av de förslag som han fört fram i bloggen.  Bland kommentarerna till UNT:s artikel (länkad ovan) finns det de som tror att någon kapat Hannas blogg. Att det verkligen är Stefan Hanna som skrivit bloggen tror jag inte att det råder någon tvekan om, dels är språk och sätt att skriva likadant som i tidigare blogginlägg, dels har han själv kommenterat inläggen på sin Facebooksida.

Stefan Hanna är en ovanlig poliitker. Han har gjort kometkarriär och anser att uppdraget som kommunalråd till viss del är ett ideellt arbete eftersom det är så dåligt betalt (ca 55 000 kr i Hannas fall). Visserligen är det mycket ideellt arbete som kommunalråd men det handlar om att man är engagerad i ett politiskt parti och naturligtvis precis som de flesta andra medlemmar arbetar ideellt för partiet. Dessutom blir det ofta långa dagar och sena kvällar som man inte kan kompensera med ledighet. Men det är ju inte det Hanna menar med ideellt utan att det är så "dåligt" betalt. (jag är kommunalråd på deltid och har därmed betydligt lägre ersättning men klarar mig bra ekonomiskt ändå)

Det är klart, tycker man att över 50 000 kr är en så låg ersättning att ens arbete kan anses som ideellt så tycker man också att det är självklart att alla ska betala för allt. Så här skriver han t.ex. i en kommentar till sin blogg: "jag tror att samhallet i storre utstrackning maste hantera problem genom att ta avgifter och skatter pa saker som ar negativa och inte bara gora som manga vanstermanniskor, ropa pa hogre generell skatt for att hantera problemen. Ett satt att forsoka minska overviktproblemen kan vara att infora mycket hogre skatt pa t ex godis."

Vad var det Hanna egentligen skrev i sitt första inlägg, var det högre skatt på godis? Så här skrev han: "En vag kan vara att lata det vara och alla kollektivt far betala for enskilda tillkortakommanden. En anna vag kan vara att de som valjer att inte varda sig sjalva for betala hogre skatt an de som gor det. Ar inte det senare rimligt med tanke pa att de senare utsatter det gemensamma systemet for mycket storre pafrestningar an en som ater och dricker normalt och som tranar regelbundet (fragetecken)."

Han skriver alltså betala högre skatt, inte att vissa livsmedel ska ha högre skatt på samma sätt som tobak och alkohol. Sedan har han alltså modifierat (om man vill vara elak) eller förklarat (om man vill vara snäll) sin åsikt med att han menar skatt på onyttig mat och dryck.

Till Aftonbladet säger Hanna nu att han personliga åsikt är att "vi borde införa en tuffare skatt på socker. Varför inte en lika hög skatt på socker/godis och chips och annat ohälsosamt som på tobak och alkohol?"

Det är ett förslag som har förts fram tidigare. Tidningen Fokus förde 2006 under rubriken Tjockchocken fram argument mot en sådan skatt, där man också såg skillnaderna jämfört med en alkolhol- och tobaksskatt:

"Det brukar sägas att en skatt ska uppfylla fyra kriterier; den ska vara hyggligt enkel att administrera, den ska skapa en stabil inkomstbas, den ska vara så lite snedvridande som möjligt och så ska den helst vara rättvis också. En socker- eller fettskatt klarar egentligen bara ett av kriterierna; det är en stabil intäktsbas – nästan alla konsumerar fett och socker.

Men just därför vore skatten också orättvis. Skatt på en basvara som mat drabbar dem med lägst inkomster hårdast – hur god deras fysiska form än är – eftersom låginkomsttagare har proportionellt mer mat i sin konsumtion än höginkomsttagare. I en värld där det ständigt kommer nya koströn är också risken överhängande att den blir snedvriden, med mindre att man exakt kan pricka in den ingrediens som är boven. Socialstyrelsen var som sagt i ett årtionde övertygad om att »de flesta som bantar borde äta mer matbröd«.

Främsta argumentet mot en »fettskatt« är dock byråkratin. Fråga någon av dem som var med och administrerade vår nu saligen insomnade lyxskatt på choklad vilket helvete det var att smula, bränna och analysera vartenda litet kex och skum­nalle. En socker- eller fettskatt skulle snabbt dra löjets skimmer över sig."

Det är kanske det som gör Stefan Hanna till en ovanlig politiker, han tänker inte på konsekvenserna av politiska beslut. Han kastar ur sig förslag utan att redogöra för för- och nackdelarna med förslagen.

Läs gärna Maria Gardfjells blogginlägg om Stefan Hanna


Kommentarer
Postat av: George DeBaly

Det är klart att man får sådana tankar som Stefan Hanna uppenbarligen har fått när man sitter på groggverandan i Thailand och ser flitiga thailändare servera blekfeta och slappa turister.



Konstigt att han inte i första hand tänkte på alla de 400 000 svenskar som flög dit under 2010 och som därmed drog sitt strå till stacken till vad global uppvärmning beträffar, där skulle en thai-skatt kunna vara på sin plats. Istället valde han att hacka på oss överviktiga.



Problemet är väl det att oavsett vad människan gör så lämnar det avtryck. Åker du skidor och bryter benet, belastar du också vården. Ska även det beskattas? Bär du eller/och din partner på ärftliga sjukdomar och ni väljer ändå att skaffa barn, ska ni då straffbeskattas?



Det är i alla fall så jag ser på saken, att det handlar om ett populistiskt och tillika klumpigt försök att sätta prislappar på livet. "Är du lönsam lille vän?".



Och tjänar man som Stefan Hanna 55 000 i månaden och varenda krona är finansierad med kommunalskatten, så kan jag förstå att man drömmer våta drömmar om hur man ska öka kommunens skatteintäkter. Konstigt att man då inte är lika rabiatkreativ över dem som försöker att undvika att betala sin skatt, finns det inte en hyenedräkt och offentlig skampåle för dem också?

2011-01-03 @ 16:11:47

OBS! Kommentarer som jag bedömer som osakliga, rasistiska eller som innehåller personangrepp tas bort

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback