Bara skräp

Det tycks gå allt längre mellan mina blogginlägg. Den tid när jag bloggade minst en gång om dagen är förbi. Jag har fortfarande ambitionen att komma tillbaka dit men det går trögt.

Den här gången beror på den långa pausen på flera olika saker. Först blev jag långvarigt sjuk i hög feber. Energin räckte precis till att kolla mail, svara på jobbmail, skriva insändare och lite annat som kändes nödvändigt. Bloggen var inte prioriterad. Därefter var jag utan uppkoppling i flera dagar, då är det omöjligt att blogga även om viljan finns. Väl tillbaka i miljöer med internet försämrades min onda axel så att jag inte kunde röra armen över huvud taget. Efter ett par dagar och akutbesök hos läkare har jag fått en kortisonspruta och starka värktabletter. Armen har nu 20-30 % av normal rörlighet.

Det är över sex månader sedan jag fick remiss till axelortoped, min axel måste opereras. Trots vårdgarantin, som säger att man ska få en tid inom tre månader från remitteringen, har jag fortfarande inte blivit kallad. Enligt den läkare jag träffade på akuten kan jag nu ha blivit så skadad i axeln att det inte är säkert att jag blir helt bra av en operation utan riskerar nedsatt rörlighet. Det brådskar med en operation och jag har inte ens blivit kallad till utredning än.

Det är bara skräp med mig (fysiskt alltså) och tyvärr har jag oturen att bo i ett landsting, Uppsala läns landsting, som också är bara skräp när det gäller ortopediska
operationer.


11 september kommer alltid att vara en speciell dag

Den 11 september har alltid varit ett viktigt datum för mig. Först var det min morfars födelsedag och sedan blev det årsdagen för mitt politiska uppvaknande, kuppen i Chile. Militärkuppen i Chile är mitt första medvetna politiska minne.
För åtta år sedan inträffade det som kanske är mitt livs största sorg, min pappa dog i sviterna av en trafikolycka. Han dog samma dag som Anna Lindh.
För tio år sedan var jag orolig för min kusin, som då bodde i New York. Hon var inte i närheten av terroristattackerna men många andra var.
Det finns vissa händelser där man alltid vet var man befann sig när den inträffade. Jag minns inte var jag var när kuppen i Chile inträffade, förmodligen hemma eftersom jag var barn. När Anna Lindh dog var jag på hospice och ägnade tiden åt att vaka över pappa och följa TV-rapporterna om Anna Lindhs tillstånd.
Attentatet i USA hörde jag första gången talas om i en hiss i Stockholms stadshus, vi var på väg att delta i utdelningar av Stockholms stads kvalitetspris.
11 september kommer alltid att vara en speciell dag för mig, från början en dag att fira, numera en dag att sörja.
- - -
Så gott som alla människor i västvärlden känner till 9/11 (och sörjer och förfasar sig kanske) men det har inträffat många fler terroristattacker i världen med många dödsoffer. Dem får vi aldrig läsa om varje år. Utan att förminska de fasansfulla händelserna i USA skulle jag önska att vi också minns och uppmärksammar andra terroristdåd.

Studenter behöver ett riktigt boende

Idag hyrde vi ut ett rum i vår lägenhet till en student. Vi har funderat på det ett tag, att nu när vi tillfälligt har ett rum över så borde vi hyra ut det. Det har dock tagit emot lite att ha en främmande person boende hos oss.

Just detta att fler ska hyra ut rum till studenter har det varit fokus på den sista tiden. Uppsala kommun har tillsammans med studentkårerna en kampanj för att få fler att hyra ut och man kan söka hyresgäster på
www.studentboet.se. Alliansregeringen ändrar reglerna för andrahandsuthyrning genom att öka det skattefria avdraget på uthyrningen för att fler ska hyra ut.

Även om vi nu valt att hyra ut ett rum så tror jag inte att det är den rätta vägen att lösa bostadsbehovet hos studenter. Det som behövs är egna boenden, där man inte lever på sin hyresvärds nåder, i värsta fall till överpris. Regeringen skulle ju kunna ta skatteintäkterna från andrahandsuthyrningen, lägga till några miljarder och ge kommuner stimulanspengar för att bygga små och ändamålsenliga lägenheter till studenter och ungdomar, gärna tillsammans med större hyresrätter för ett blandat boende.

Ett skrämmande uttalande, som just nu valsar runt på nätet, hos Alliansfritt t.ex. (källan finns här), är Mats Odells. Han menar att alla föräldrar kan köpa en bostadsrätt till sina barn, så gjorde han. Man kan undra i vilken värld Odell lever i. Det allvarligaste med uttalandet är kanske att Odell har varit bostadsminister. Inte så konstigt att det var just den regeringen som tog bort alla statliga satsningar på hyresrätter.

Om vi inte ska tillbaka till den gamla trångbodda tiden så är inte skattesubventioner på uthyrning av del av lägenhet/hus den bästa lösningen på bostadsbristen. Det behövs en ny bostadspolitik som möjliggör bygget av billiga och funktionella hyresrätter.

Turnéplanen

Så här ser turnéplanen ut för de fyra kandidaterna till ordförandeposten i Vänsterpartiet. Jag kommer att delta i Västerås och kommer att försöka följa kvällens möte via http://www.abflive.se/:

Turnéplan:

1/9 Stockholm, Katasalen ABF-huset kl 19.00 (arrangör: Flamman)

19/9 Malmö, Moriska Paviljongen i Folkets Park kl 18.00

29/9 Stockholm

2/10 Sörmland (ort meddelas senare)

9/10 Kommun och landstingsdagarna i Västerås

29/10 Norrköping
 
14/11 Göteborg

21/11 Umeå

27/11 Småland (ort meddelas senare)

1/12  Stockholm, Popvänstern



bilden är tagen av Kalle Larsson. Jag konstaterar att de fyra har exakt samma kläder på sig som i TV4-inslaget nedan, med den skillnaden att Jonas tagit på sig en kavaj och Ulla tagit av sig en kofta. Förmodar att bilden är tagen samma dag för det kan väl inte vara så att de har kandidatkläder som de har på sig i varje sammanhang som de framträder som kandidater till partiordförandeposten?