Valborg i Uppsala
Även Upsala Nya har en liten valborgsguide idag och skriver att kl 15.00 ska man vinka till rektor. Det är lite synd att tidningen inte påtalar att 15.00 börjar våren och därmed kan studenterna bära sina studentmössor. Rektor sätter på sig sin och alla andra gör likadant. Det är liksom lite häftigt när tusentals studenter och tidigare studenter sätter på sig sina mössor samtidigt och Carolinabacken blir alldeles vit. Synd att färre och färre deltar, åtminstone ur traditions- och upplevelsesynpunkt. Jag har ingen studentmössa.
Något som är lite underligt är att ingen mer än jag tycks ha upptäckt att den som gjort sidan valborg i Uppsala förutsätter att rektorn är en man. Uppsala universitets rektor är ju sedan en tid en kvinna (en ny rektor alltså, det är inte den gamle som korrigerat sig). Nu är det ändrat, som tur är. Nedan två bilder, en på hur det stod innan jag påtalade missen för Destination Uppsala och en på hur det står nu.
1 maj i Uppsala
Jag har hållit tal på 1 maj i Uppsala sex år i rad men i år får ni inte höra mig tala. Ganska skönt att kunna disponera 1 maj som jag vill och inte vara bunden av att hålla tal. 1 maj-arrangemanget i Uppsala ser ut så här:
Mina möbler
kommunalrådens möbelköp
TV4 Uppsala har visst granskat kommunalrådens möbelköp och konstaterar att de sprungit iväg rätt rejält för några av de som blev kommunalråd i valet 2010. Det misstag TV4 gör är att man inte kollar vad kommunalråden före dem gjorde och vad utgångsläget var.
Miljöpartiets och socialdemokraternas kommunalråd förra mandatperiod hade inte köpt nya möbler utan plockat ihop från förrådet, ett höj- och sänkbart skrivbord var det enda inköpet, tror jag. Möblemanget bestod av möbler som samlats ihop under flera år och från olika förråd. Huvuddelen av mina möbler består också av gamla möbler, som andra ratat. Jag har ett nyare skrivbord eftersom det gamla gick sönder och ett "nytt" (från 2006) sammanträdesbord med stolar eftersom det gamla var stort och omtympligt, tog upp halva rummet, och stolarna knakade betänkligt när man satte sig i dem.
Jag gjorde inte som mina nya kolleger i Miljöpartiet och Socialdemokraterna, dvs. slängde ut allt och köpte nytt, när jag tillträdde. Innan jag skaffade sammanträdesbordet 2006 kollade jag först om det fanns något användbart i möbelförrådet och där hämtade jag också lite hyllor.
Orättvis blir jämförelsen ändå, de borgerliga kommunalråden för FP, KD och C tog över bättre möbler när de tillträdde 2010. Om jag minns rätt investerades det ganska mycket i förre KD-kommunalrådets rum och det ena FP-rummet nyinreddes 2006. C:s och FP:s gruppledare har rum med ganska sober inredning där möblerna passar ihop medan S och MP hade möbler från olika tidsepoker och av olika träslag. Våra rum är ju delvis officiella rum där vi som kommunalråd och representanter för Uppsala tar emot besök.
TV4-bloggaren Jan Nordling konstaterar att utgångsläget säkert var olika, vilket stämmer. Han skriver också att stilarna spretar eftersom ingen möbelstylist anlitats. Det håller jag inte med om. Maria Gardfjell, Marlene Burwick och Erik Pelling har möbler från samma serie men i olika färger. Det nya finanskommunalrådet, Fredrik Ahlstedt (M), däremot verkar ha möbler i en annan stil.
Jan Nordling skriver också "troligtvis har kommunalråden inte direkt suttit och räknat på vad det kostar". Det har han kanske rätt i men jag vet att jag gjorde det. När jag behövde nytt skrivbord fick jag ett förslag med nya förvaringslösningar också. Jag valde att fortsätta med mina gamla hyllor, de funkar och och jag tyckte att kostnaden blev för hög - priset stod ju med på ritningarna.
Jag trivs bra i mitt rum, trots att jag har gamla möbler som andra ratat och ställt ned i källarens möbelförråd. Kanske är det dags att gå en vända dit igen och se om jag kan uppgradera mitt möblemang något? Till kostnaden 0 kr.
Nu byggs det i kvarteret Seminariet, eller?
I lördags hade jag följande insändare i UNT: S kan fortfarande ändra sig om Seminarieparken (inte den rubrik jag valt) och igår hade jag, tillsammans med Maria G, Stefan H och Mohamad H, en debattartikel: Sista striden om Seminariet
Pastelligt
I helgen läste jag en artikel om vårmodet. Matcha pastellerna med ett naturfärgat skärp tipsade modeexperterna om. Jag fördes omdelbart tillbaka till min tidiga tonår och såg bilden av mig och min bästa kompis framför mig. Vi hade likadana ljusblåa manchesterjeans, kombinerade med likadan rosa skjortor och naturfärgade träskor på fötterna.
Vi brukade inte klä oss likadant, jag var lika mörk som hon var ljus och vi passade inte i samma kläder. Just denna sommar hade vi ändå den outfitten gemensamt. Vi skulle vara jeansmodeller på en modemässa. En boutiqueägare hade bett oss visa de jeans som hon sålde, Sgt Pepper, men i sista stund krävde jeansmärket att deras modeller skulle användas. Som kompensation fick vi välja varsitt par jeans i hennes butik och det råkade bli likadana. Skjortorna hade vi fått genom min mamma och naturfärgade träskor hade alla den sommaren.
Det är kul att få sådana här minnesbilder. Det räcker med så lite för att ett glömt minne ska komma upp till ytan. Det var den sommaren jag besökte henne i Träslövsläge och vi bara hade tillgång till en cykel när vi skulle kiosken, där alla ungdomar hängde.
Snart är det sommar igen, pastellfärgerna i butikernas hyllor lämnar mig rätt oberörd. Ljusblåa jeans och rosa skjorta får stanna i minnet, det kommer inte att upprepas i år.