Kristdemokraterna ogillar ensamstående föräldrar

När man läser om KD:s skäl till att inte vilja tillåta assisterad befruktning av ensamstående kan man nästan få för sig att KD ogillar ensamstående föräldrar. "Min utgångspunkt för mig och mitt parti det är ju att alla barn har rätt till sina föräldrar. Vi tänker inte medverka till en lag som avskaffar barns rätt till sina egna föräldrar", säger Hägglund som förklaring till att ensamstående inte ska få assisterad befruktning.
Om nu KD tycker att det är så hemskt att barn växer upp med bara en förälder, som verkligen valt att skaffa barn, hur är då deras syn på alla de ensamföräldrar som redan finns?
Alternativet till assisterad befruktning för den ensamstående kvinna som vill ha barn är att "knulla runt" eller att använda sperma från en vän. I det första fallet innebär det risker, bl.a. för att  samlag utan kondom för med sig en sjukdomsrisk. I det andra fallet kan det vara svårt att hitta någon donator eftersom det alltid finns en risk att kvinnan sedan väljer att registrera faderskap och kräver underhåll.
KD är ett moralistiskt parti. Många i partiet är emot abort, man ser hellre oönskade barn med två föräldrar än önskade barn med en förälder. Man helgar äktenskapet men ser hellre att ensamstående kvinnor har flera sexpartners än att de får möjlighet till en säker befruktning. KD pratar om barns rätt till båda sina föräldrar och jag håller med om att ju fler stabila vuxna som finns i ett barns nätverk desto bättre. Men jag tror också att det är bättre för ett barn att växa upp med en förälder och veta att det är den förälder man har än att vänta och längta efter den pappa som aldrig hör av sig, som väljer bort en.
Jag kommer nog aldrig att förstå hur KD tänker.
KD:s utspel kommer efter att övriga allianspartier gått ut med en debattartikel där de säger ja till assisterad befruktning.

Hen vållar stora bekymmer

Hen vållar stora bekymmer, är rubriken på en insändare  i Upsala Nya Tidning i dag, inte på nätet än.  Ska jag skriva om alla visor? Ska barbie heta barbe? Kan jag ta mitt barn till kyrkan? och andra konstiga frågor ställer sig insändarskribenten. Hon radar upp ord som måste bort ur ordboken och hon avslutar: "Ta tag i ditt barn och säg som det är. Säg sanningen: Det är en hon eller så är det en han. Så är det."

Intressant avslutning det där, det är en hon eller en han. Men om man inte vet? Ungar ser likadana ut, oavsett kön, de första levnadsåren. Föräldrar köper könskodade kläder för att folk ska kunna se vad barnet har för kön. Hela samhällets könskodats så att vi ska se vad en människa har för kön, utan att behöva se henne naken. Det är är här som hen kommer in. Ett ord som inte könskodar någon och som man kan använda när man inte vet könet på den man pratar om eller om man pratar i allmänna termer: jag vet inte vilken läkare jag ska träffa idag, jag hoppas att han eller hon är bra, med hen kan "han eller hon" bytas ut mot ett ord: hen.
Hen ska inte ersätta orden han och hon, det ska användas när han/hon inte passar eller om ngn väljer att inte könsbestämma den person hen pratar om. Språket utvecklas ständigt och nya ord kommer till, hen är ett sådant nytt ord som behövs så att vi inte måste sätta på en dotter rosa kläder för att människor ska säga hon.

I ungerskan finns inte han och hon, istället säger man ő. Ändå är det inga problem för ungerska barn att få en könsidentitet. Könsuppfattningen sitter inte i ord utan hur vi behandlar de människor vi  träffar och de barn vi uppfostrar.

Ordet hen väcker så
starka känslor och de som försöker uppfostra sina barn könsneutralt får kritik.

Jag förstår inte dessa upprörda känslor. Varför måste man könskoda alla människor, varför är detta så viktigt?  Jag använder hen när jag inte vet vad en människa har för kön och jag frågar inte om könet det första jag gör när någon i min närhet har fått barn, eller försöker i alla fall att inte göra det.

Sammanvägd opinionsmätning

Novus har för Ekot gjort en sammanställning av den senaste tidens opinionsmätningar. Enligt den är alliansen bara ngt större än oss rödgröna, eftersom KD skulle åka ut om opinionssiffrorna skulle vara liktydigt med ett valresultat idag. Socialdemokraterna ökar kraftigt och M, V och MP minskar. Den här typen av vägda opinionsmätningar måste nog tas med en nypa salt. De mätningar som ingår har gjorts vid lite olika tillfällen och därmed är det olika saker som slår igenom. I ett verkligt val skulle dessutom siffrorna bli annorlunda än opinionen. KD skulle antagligen gå upp något för att moderata sympatisörer skulle taktikrösta dem kvar i riksdagen.
Sammantaget är det ändå glädjande att V inte alls minskar (-0,5) i den takt som S återhämtar sig (4,0). Vi har fått nya sympatisörer som stannar.
Den stora och viktigaste opinionsundersökningar är SCB, i den görs flera analyser och den är nedbruten på län, även om det då blir så få intervjuade att det kan slå väldigt konstigt. Jag är nyfiken på var våra nya sympatisörer kommer ifrån. Inte ens SCB är träffsäker och kan sia några valresultat, i maj 2010 var de rödgröna i ledning och SD skulle inte nå riksdagsspärren.  Vi vet ju hur det gick. Fast det var första gången sedan 1973 som SCB hade fel om vilken sida som skulle vinna valet.

Vi är de andra

Kawa Zolfagary har skrivit en text om hur det är att vara icke vit i Sverige, icke vit i det utvidgade begreppet icke nordeuropeiskt vit. Han skriver om representationsbördan och att andra invandrarer döms efter hans handlingar och att han döms efter deras. Läs texten, den är bra.
Zolfagary skriver också om att det enda som hindrar honom från att se sig svensk är att när någon påpekar att han inte är det. Jag skrev om detta i min blogg för några år sedan, utifrån min egen erfarenhet och utifrån min pappas: Var kommer du ifrån, egentligen? Jag fick en hel del kommentarer och det var en som berörde mig, jag klipper in delar av den nedan:

Problemet fortsätter när ens barn kommer hem och frågar: Mamma, var kommer jag egentligen ifrån? Eftersom jag så ofta får frågan i skolan men är ändå född här. Mamma.......... jag brukar svara att jag kommer från Chile, Kuba och Sverige, säger min dotter:. Lägg märke till att Sverige är alltid sist. Då tittar jag på min dotter och gör samma sak som jag gjort med de äldre barn, jag tar fram våra pass och lägger de på bordet. 5 röda pass och 1 svart, och frågar dem: Vem är invandraren? vem invandrade hit? och snabbt konstaterar hon varför denna ständiga frågan. Hennes utseende. Hon har enligt andras ögon inte den rena svenska utseende. Problemet fortsätter när polisen tar min son för mopedåkning utan hjälm, första frågan blir; var kommer du ifrån? Min son berättar att det kändes konstig att de frågade så, han blev själv förvirrad, men eftrsom polisen insisterade kände han sig tvungen att säga att han var från Chile (någonannanstans),´annars hade de inte trott honom om han sa att han kom från Uppsala sen den dag han föddes. Men bara för att lugna ner polisens blick och glädjen på att denne visste mer än min son. Problemet fortsätter när min dotter får en läkarbesök och första frågan blir: Var kommer du ifrån? och vad bra du pratar svenska! Dotter tittar på mig och säger; Mamma är jag knäpp eller drömmer jag....Hon fortsätter; vi måste skaffa oss en synlig tröja med text: Jag är född i Sverige och därmed svensk. Och då menar hon att denna tröjan ska vi använda varje gång vi ska träffa en läkare, myndighet,mm eller gå omkring med den hela tiden helt enkelt.

Barnen i citatet ovan har föräldrar som är födda i olika länder men de måste välja en av sina föräldrars födelseland så ofta. Den som är lite mörkare än andra får inte vara svenskar, har de dessutom ett osvenskt namn blir det än värre.

Jag passerar oftast som svensk, trots mina mörka färger och osvenska namn, förmodligen har jag uppvuxen som jag är med en svensk mamma och en svensk styvfar ngt typiskt svenskt över mig.  Ibland har jag inte ens fattat att jag uppfattats som invandrare. Att undersköterskan på BB mycket tydligt artikulerade "kan du taaala svenska" hade jag rätt roligt åt med tanke på att jag då vikarierade på Upsala Nya Tidnings korrektur men det var ju inte så svårt att hänga med i hennes tankegång.

Värre var det den gången jag och min yngsta son skulle på en rutinkontroll på BVC. I väntrummet på BVC lekte en liten pojke, ngt mörkare än min son. Hans förälder var förmodligen inne hos distriktssköterskan i rummet bredvid. När sköterskan kom ropade hon min son och tittade på den andre pojken. När jag tog min son i handen tittade hon på mig nästan anklagande och frågade vem den andre pojken var. Väl inne på undersökningen fick jag frågan vilka språk min son talade. Jag blev förvånad och tänkte för mig själv, oj de tror att vi är sådana där föräldrar som tränar våra barn tidigt. Först efteråt gick det upp för mig att vi var en invandrarfamilj, ngn hade skrivit så i journalen. Min känsla av att vara misstänkliggjord fick sin förklaring: "invandrare". Någon av de andra.

Jag har naturligtvis fler exempel men ovanstående är de som gjort djupast intryck på mig för jag inser hur det är att hela tiden behandlas annorlunda. Att misstänkliggöras så ofta att man inte ens märker att man behandlas annorlunda än andra. Att alltid vara en av de andra.

Minskar i ny mätning

Nu kom ytterligare en ny opinionsmätning: Vi minskar och tappar sympatisörer till S men det gör även MP och M. Det viktigaste här är att M tappar och att alliansens övertag i opinionen minskar. Att vi minskar är naturligtvis tråkigt men inte förvånande. Vi fick en ny partiledare samtidigt som Juholt gjorde bort sig igen, S har nu en ny partiledare som än så länge är stabil. Framtiden får utvisa om Kärnkraftslöfven kommer att tappa till V eller inte.


Vårt politiska arbete får aldrig hänga på om S har en bra eller dålig partiledare, vi ska vinna röster på att ha en bättre politik och vänstermänniskor med miljöengagemang ska känna att det är vi som är miljöalternativet, inte MP. MP får gärna vinna fler sympatisörer från högern och från S men vi i Vänsterpartiet måste se till att miljöintresserade vänsterväljare ser oss som det bästa alternativet.
Även om vi minskat sedan S fick en ny partiledare så är det viktigt att komma ihåg att vi behåller en del av de nya sympatisörerna.  Partiledareeffekten är borta men vi har fler sympatisörer än vad vi hade röster i riksdagsvalet.
Apropå Kärnkraftslöfven så har Åsa Moberg en bra krönika i dagens DN. Läs också Jonas Sjöstedts tankar om kärnkraft och förnyelsebar energi: Det hårdnar i Euroland.

Syftet med konkurrensutsättning

I veckan hade sossarna i Uppsala en å ena sidan å andra sidan-artikel om äldreomsorgen i Uppsala. Att sossarna gör ett förvirrat inlägg där man inte vet vilket ben man ska stå på är kanske inte så förvånande (inte heller påhoppet på vänstern, även om det är intressant att S i Uppsala öppet säger sig inte vara vänster) mest förvånande är borgarnas svar i dagens UNT. Eller rättare sagt, det är inte förvånande i sig utan att de skriver så öppet.

I debatt efter debatt står borgarna och säger att vi i Vänsterpartiet är mot valfrihet när vi inte vill ha vinstdrivande företag som utför äldreomsorg, många stora bolag inom äldreomsorgen är liktydigt med valfrihet, tycker borgarna i debatten. Vi som vill ha valfrihet i betydelsen välja innehåll och boendeform är, i den borgerliga retoriken, mot valfrihet för att vi inte tycker att Carema m.fl. ska få ta över våra äldreboenden. Nu, i svaret på sossarnas debattartikel, skriver de: "Konkurrensutsättning syftar nämligen inte till att öka antalet enskilda utförare utan att se till att all verksamhet genomförs på ett så bra sätt som möjligt." Jag tackar för det klargörandet, konkurrensutsättning har ingenting med att kunna öka valfriheten i betydelsen ha flera utförare att välja mellan, ens i det borgerliga språkbruket.
Högern har nu fel även i sitt påstående att konkurrensutsättning syftar till att verksamheten genomförs på ett så bra sätt som möjligt. I sex år har de nu låtit den som kan utföra en i bästa fall hyfsad verksamhet till så lågt pris som möjligt få ta över verksamheten. Konkurrensutsättningen har alltså inte skett för att öka antalet utförare (det står ju i dagens artikel) och kvaliteten har inte ökat med konkurrensutsättningarna, alltså återstår bara ett skäl: prispress!

Tack för dessa två klargörande artiklar: 1. S är inte vänster och mycket förvirrade i sin syn på konkurrensutsättning och privata utförare inom äldreomsorgen. 2. Alliansen anser inte att konkurrensutsättning handlar om öka antalet privata utförare.
Sossarnas inställning är ju ingen nyhet men bra att ha svart på vitt. Högerns ord om skälet till konkurrensutsättning  står emot så många andra uttalanden men är ändå klargörande i betydelsen vilka argument som helst kan användas för konkurrensutsättning även om de står emot varandra.

Protein eller inte protein i vegetarisk mat?

Det är inte konstigt att man oftast får rätt dålig mat när man ber om vegetariskt/veganskt om man utgår från programmet Sveriges mästerkock. Jag såg inte senaste avsnittet när Uppsalabon Josefina Drake åkte ut för att hon inte klarade en "grönsakstävling", som hon uttrycker det. Aftonbladet skriver "När deltagarna kommer in i skafferiet finns det inget protein. I stället står grönsaker, rotfrukter och torrvaror uppradade på bänkarna. Utmaningen? Att laga någonting vegetariskt."

Det här gör mig lite förvirrad. Visst är det vegetariskt om man lagar ngt utan animaliska proteiner men finns det inget annat protein så är det inte vegetarisk mat enligt mig, då är det tillbehör utan kött. Det kan väl inte vara så svårt för en som är van matlagare att hantera. Så gör ju många proffskockar, serverar tillbehören till vegetarianerna.

Lite längre ned i artikeln står det att en av deltagare lagade en asiatisk rätt med nudlar och tofu, så det måste ju ha funnits proteiner eftersom tofu är en av de ingredienser som används i vegetarisk/vegansk mat för proteinets skull. Så var utmaningen att laga ett tillbehör eller fanns det möjligheter för deltagarna att laga en fullvärdig vegetarisk rätt?

Jag tror att jag ska titta på programmet när det går i repris, för jag hoppas att det är Aftonbladet som tror att protein bara finns i kött och fisk och att det var förmågan att laga en komplett vegetarisk måltid som var uppgiften. Dvs. att de som inte hade protein i sin rätt klarade sig sämst i utmaningen.

En kock borde kunna laga en bra vegetarisk måltid. Det gör mig lika besviken varje gång när maten är undermålig och proteinfri men priset för lite grönsaker är lika högt som för den som äter en bra tillagad kötträtt. Det är inte ovanligt när man går på större middagar under till exempel en konferens. Den vegetariska maten på t.ex. Vänsterpartiets kongres höll bara måtten ungefär vid var tredje måltid och festmaten var bedrövlig. Vegetarianerna fick en liten halloumibit medan veganerna fick det vegetariska minus osten, alltså inget protein alls.

 

Uppdatering: Kollade reprisen, de står och frågar var proteinet är och i bakgrund ser man massor med burkar fulla med bönor. När kameran går runt ser man en kyl full med mjölkprodukter och andra kylvaror, som t.ex. tofu. Den här utmaningen borde alla i tävlingen få göra, kan man inte laga vegetariskt (och helst även vegan) borde man inte kunna bli Sveriges mästerkock. Det är synd om Josefina, hade hon haft lite koll på t.ex. ungersk matlagning hade hon gjort nudlar (klimp) av sin pastadeg istället och serverat med tomatsåsen. Men efter att hon pinade kräftor när hon la i för många och bara till hälften i kokande vatten så har hon inte direkt hört till mina favoriter.

 

Nu sa även en av proffskockar att det saknades protein, hallå, det fanns visst protein där inne. Man måste inte ha kött för att få protein.


För yppig fru gårman

Tydligen så har vi fått fel fru gårman-skyltar här i Uppsala. Så nu ska de bytas ut mot de riktiga skyltarna. UNT har en bild på den gamla skylten och den nya skylten. Den gamla är en ung kvinna som går över gatan med spänstiga steg, den nya är en mer odefinierad kvinna rent åldersmässigt som går över gatan med lite kortare steg och i en tältklänning som döljer alla former.  Den felaktiga fru gårman tillverkades bara en kort tid, "hon hade lite för kort kjol och för stora bröst", tror tillverkaren

Den felaktiga fru gårman är ritad av samme person som ritade herr gårman medan den godkända fru gårman är ritad av någon annan på senare tid. Rent konstnärligt så föredrar jag den felaktiga, som är ritad på 1979, framför den rätta. Det är mer fart och fläkt över den äldre skylten. Men den nya godkända skylten är ändå bättre eftersom den är mer allmängiltig, trots den fula oformliga klänningen. Egentligen förstår jag inte ens varför det ska behövas fru gårman-skyltar med människor i klänning och med bröst. Vore det inte bättre att ta fram en övergångsskylt där det inte går att könsbestämma den som är på skylten?

Svenska Dagbladet har för övrigt en bild på den "felaktiga" fru gårman från den gata där jag bor. Just den skylt som SvD fotat förvånar mig lite eftersom det inte finns något övergångsställe precis där. Möjligtvis är det en tillfällig skylt eftersom trottoaren är avstängd p.g.a. husbygge. Jag går ju aldrig på den sidan så jag har inte sett skylten, trots att jag gick förbi så sent som idag.

Ungefär i höjd med bussen i bakgrunden på bilden finns ett övergångsställe med en permanent fru gårman-skylt. Det var den allra första som sattes upp i Uppsala och det är den rätta godkända skylten, så när dök de felaktiga upp och varför? Troligtvis är det inte så många, kanske bara den tillfälliga på "min" gata?

Uppdatering: Aftonbladet tycks ha den rätta historien: företaget som gör skyltarna kan ha använt mallar för en äldre prototyp som aldrig skulle ha kommit i produktion. Det är ju ganska uppenbart att killen som pratar om för stora bröst och för kort kjol bara passar på att skoja med pressen.

Uppdatering 2: och nu har jag av en av de högre tjänstemännen i kommunen fått veta att det handlar om två skyltar, varav en alltså sitter vid ett tillfälligt övergångsställe på "min" gata


Vad en politiker gör

Jag hade just besök av en sportlovsledig tjej som ville träffa en politiker. Hon visste att politiker satt och bestämde så jag fick berätta lite mer och berättade om vad jag gjorde igår, fast jag glömde säga att jag satt på möte med andra politiker till nio.

Igår var jag på ett möte med döva pensionärer för att höra hur de vill ha det när de blir ännu äldre. De vill kunna bo med andra som kan teckenspråk så att de har någon att prata med. Det ska jag försöka ordna. Sedan var vi några politiker som var på Nexus, som arbetar med våld i nära realationer. Det betyder att om en man t.ex. slår sin fru så kan frun få hjälp på Nexus. Vi var där för att höra om det fungerar bra eller om vi politiker behöver fatta några beslut som gör att det fungerar bättre.

Jag berättade också att även om jag är med och fattar beslut så är det ofta som det inte vill som jag vill och att jag inte alltid är med och bestämmer, att några politiker har bestämt att de ska jobba ihop och när vi röstar så är de i majoritet och bestämmer. De kan t.ex. tycka att man inte ska besluta att äldre döva ska kunna bo tillsammans. Mamman, som vill vara politiskt neutral, sköt in att de kanske hade en annan lösning.

Det är kul med barn som vill passa på att veta mer när de besöker sina föräldrar på jobbet.

Moderaternas utrikespolitiska flathet

Även en blind höna kan finna ett korn. Denna gång är det ledarskribenten Peter Wolodarski på DN som skriver om Moderaternas demokratisyn när man inte uttalar sig om Ungern: "Det är inte länge sedan Moderaterna applåderade Silvio Berlusconi. I stället för att lära av det misstaget tiger man nu om sina partivänners otäcka framfart i Ungern."
Peter Wolodarski är liberal, eller måste i alla fall skriva liberala ledare, och det gör att han ibland måste dra lite på sanningen när han kritiserar Folkpartiet. När Folkpartiet såg till att Sverige sa nej till Palestinas medlemskap i Unesco kritiserade han FP men hänvisade till att det var Jan Björklund som gick emot den liberala politiken och att FP minsann var det parti som drev igenom att Sverige skulle ansluta sig till en tvåstatslösning 1976. Något som Ulf Bjereld kunde visa på som felaktigt.
Det är inte alltid lätt att vara liberal ledarskribent (eller liberal politiker för den delen). Folkpartiets politik är inte alltid liberal och då gäller det att hitta smitvägar för att ändå hylla liberalismen samtidigt som man kritiserar folkpartiets ställningstagande. Det hindrar inte att Wolodarski har rätt i sin kritik mot FP när det gäller Palestinas medlemskap i Unesco och framför allt hindrar det inte Wolodarski att ha helt rätt i sin kritik mot Moderaternas utrikespolitiska flathet.
Bilden är tagen från Budabergen vid mitt senaste besök i Ungern

Grattis Adrian Frank

Idag intervjuar UNT:s familjesida Adrian Frank som fyller 85 år den 21 februari. Jag har aldrig träffat Adrian men vi har haft viss kontakt via mail och telefon. Adrian har nämligen haft Valdemar Langlet som lärare. Valdemar Langlet representerade Röda Korset i Ungern och räddade många judar under den tyska ockupationen. Han började med skyddsbrev och skyddade hus innan Raoul Wallenberg kom till Budapest och fortsatte med verksamheten inom ramen för Svenska röda korset. Jag kom i kontakt med Adrian när jag arbetade för att Uppsala skulle hedra Valdemar Langlet. Jag tyckte det var synd att Valdemar och Nina Langlet blivit så bordglömda och när jag upptäckte att Valdemar hade anknytning till Uppsala så föreslog jag att en park skulle uppkallas efter Valdemar Langlet.


Åter till Adrian. Under ett att våra samtal om Valdemar Langlet som utvecklades till ett mer personligt samtal visade det sig att vi hade förfäder med samma yrke. Ett inte allt för vanligt yrke. Min farmors morfar hade varit järnvägsdirektör och det hade även Adrians farfar (tror jag det var).  Adrian hjälpte mig med efterforskningar och efter ett tag dök det upp ett mail med en text från ett lexikon med svensk översättning. Tack vare Adrian fick jag en pusselbit till min ungerska familj och den intellektuella högre medelklassfamilj som min farmors mor växte upp i. Det fick mig också att köpa en 1800-talsroman översatt till svenska från tyska. Samma bok som farmors morfar översatt från tyska till ungerska.
Grattis Adrian, hoppas att du får en bra födelsedagspresent. I födelsedagspresent kan jag ge dig kommunstyrelsens beslut om att alla parker och torg i centrala Uppsala ska få namnskyltar så Valdemar Langlets park kommer nu att få en skylt. Jag tog initiativ till det för ett par år sedan. Jag försökte också få kommunstyrelsen att ta ansvar även för informationsskyltar men det gick inte igenom. Men jag fortsätter lobba för att informationsskyltar ska sättas upp bl.a. i Valdemar Langlets park.
Valdemar Langlets park är för övrigt den lilla parken mellan S:t Olofsgatan och Walmstedtska gården. Valdemar Langlet ska ha bott där någonstans när han studerade, kanske i ett hus som låg på det som nu är parkeringsplats eller där Kyrkans hus nu ligger om man ska utgå från gatuadressen.

Tapp i ny opinionsundersökning

En ny opinionsmätning visar att S nu ökar i opinionen och att V och SD minskar. Förhållandet S och V är kanske inte så konstigt, ny partiledare lockade vänstersossar till V och ny partiledare lockar sedan tillbaka dem till S. Förhoppningsvis kommer båda våra partier att öka i framtiden. Det är ju bara så som vi kan vinna val, inte på att vissa väljare står mittemellan och väljer efter dagsformen.
Att S tar väljare från SD är inte heller helt oväntat. SD verkar ha sin starkaste väljarbas bland unga arbetarmän. Inte konstig om en del av dem väljer ett S som går tillbaka en del till sina arbetarrötter med den nye partiledaren. Det är naturligtvis bra röster att ta så att vi slipper SD i riksdagen nästa mandatperiod.
Det som nu måste till är att S också övertygar dem som i valet 2006 gick över till Moderaterna. Det är 2,5 år kvar till valet och det finns tid att lyckas med det. Hittills har ju Löfven varit förvånadsvärt osynlig i politiken. Kan bara påminna mig kärnkraftsutspelet. Så länge han inte gör politiska utspel gör han ju inte bort sig men i det långa loppet går det inte att vinna sympatisörer på att inte göra någonting.
Vi backar i denna undersökning men även vi har 2,5 år på oss för att se till att vi får en stabilare och starkare väljarbas.

Mindre och mindre politik

Aftonbladet konstaterar att de politiska förslagen från Sveriges regering har minskat drastiskt och säger att det beror på högerregeringen bråkar för mycket för att få någonting gjort.
Jag ser samma utveckling i Uppsala. Kommunfullmäktige hålls igång av oppositionens interpellationer och motioner. De flesta ärenden som kommer till fullmäktige därutöver är okontroversiella ärenden som måste tas av fullmäktige. Den politiska viljan från högermajoriteten syns inte i fullmäktige. Jag tror inte att det handlar om någon osämja i Uppsala utan snarare om mättnad. Majoriteten är nöjd med hur det är och ser ingen anledning att ändra någonting. De har i kommunfullmäktige gett mandat och order till nämnderna, som är de som utför och finslipar t.ex. privatiseringarna.
Jag har lagt märke till att det blir lättare och lättare att sitta i kommunstyrelsen. Där vi förr fick lägga ned mycket tid på att formulera motförslag och reservationener lägger vi nu några enstaka motförslag i ärenden där vi är ganska överens. Politiken har mer eller mindre försvunnit från kommunstyrelsens ärenden.

Kamp lönar sig - KD svänger i steriliseringsfrågan

Det är helt otroligt, KD säger ja till att ta bort steriliseringstvånget. Det är vår uppfattning att kraven på sterilisering vid könsbyte bör avskaffas, skriver KD:s partiledning i DN.

 

När KD nyligen hade extra stämma för att välja partiledning hopppades jag lite att KD skulle byta partiledning eftersom jag såg det som ytterligare en spik i partiets kista. Nu är jag glad över att Hägglund, Larsson och Lega är partiets högsta ledning. De har vågat ta ställning, en ställning som jag knappast tror att Odell hade tagit. Busch är jag mer osäker på, hennes högervridna politiska inställning parat med "kristen etik" kan mycket väl landa i ett nej. Lennart Sacrédeus på KD moralkonservativa flank skrev t.ex. så här i SvD för en månad sedan: "Eller är det så att allt i grunden i steriliseringsfrågan handlar om att öppna för halva könsbyten, en kvinna som blivit en man, men behållit sin livmoder och därmed förmåga att fortsatt kunna föda barn. Så öppnar ett halvt könsbyte det vissa längtar efter att människan ska skapa: ett tredje kön i form av den gravide ”mannen”.

 

Sacrédeus missar där att det inte bara handlar om TS-personers möjligheter att behålla sin reproduktiva förmåga utan också om att juridiskt kunna tillhöra det kön som man socialt uppfattas som utan att behöva en korrigerande operation.

 

KD försvarar sin förhalning med att de ville kolla närmare på juridiken och försöker på så sätt vara det enda parti som tar ansvar för de juridiska konsekvenserna. Det är naturligtvis bara båg. Partiet klarar inte att stå emot den massiva opinionen, med demonstrationer och manifestationer landet runt och en stark Vänsterpartiledd opposition i frågan.

 

Så sent om för ett halvår sedan sa Maria Larsson så här:

"Om man bestämmer sig för att byta kön och exempelvis går från att vara kvinna till att bli man så är det ett beslut man fattar och blir en ny juridisk person. Och då tycker inte vi att om den som bestämt sig för att bli man ska kunna fortsätta att föda barn och bli gravid utan att ett beslut är fattat om att byta kön och då bör även beslutet om könsbyte fullföljas,

Dessutom har frågan naturligtvis ett barnperspektiv. Där det handlar om att barn vill kunna definiera  en mamma och en pappa och här får vi inte det klargörandet ."

 

Det som är intressant här är att KD:s riksting har sagt sig vilja behålla steriliseringskravet medan partiledningen nu säger något annat inte var berett att ta bort steriliseringskravet så sent som i somras och det var då som Maria Larsson förklarade det med ovanstående citat (från SR). Har man svängt som en eftergift åt övriga allianspartier (som kanske snarast varit de som tagit åt sig av  den massiva opinionen och kritiken) men valt att vänta tills efter den extra stämman? Maria Larsson har definitivt svängt om man ska utgå från vad som står i debattartikeln jämfört med vad hon sa angående rikstingets beslut.

 

Oavsett vilket är den här programförklaringen från KD positiv. Nu återstår bara att se hur lång tid det tar innan det blir en lagändring. Debattartikeln kan ses som en programförklaring av KD men man säger sig fortfarande vilja utreda juridiska frågor mer, kanske kommer en lagändring ändå att dröja. Debattartikeln tar endast upp steriliseringsfrågan i samband med könskorrigerande behandling. Det återstår alltså att se om lagändringen kommer att ge möjlighet för TS-personer att byta juridiskt kön och slippa sterilisering utan att genomgå könskorrigerande behandling i betydelsen operation. Behandling kan ju avse både hormoner/avlägsnande av bröst/hårväxt och operation.

 

Uppdatering: Till DN förklarar Hägglund varför KD nu uttalar sig för att ta bort steriliseringstvånget, han gör det utan att säga något om när KD är berett att lägga fram ett lagförslag. Vågar de övriga borgerliga köra över KD om KD väljer att förhala?



Partikulturer

Alla partier har olika partikulturer. Katarina Barrling skrev en hel avhandling om detta: Partikulturer: Kollektiva självbilder och normer i Sveriges riksdag. 


Det är lättare att smälta in i ett parti om man passar in i partikulturen, antingen för att man passar automatiskt eller för att man kan anpassa sig till den.


Barrlings avhandling är nästan tio år men den drar bl.a. slutsatsen att V tillsammans med FP är mest individualistiskt och tillåtande gentemot frifräsare. Inom Vänsterpartiet kan det vara en fördel att vara ifrågasättande och det är också svårt att vara vald till en ledande position. Vi är individualistiska samtidigt som vi vill ha ett delat kollektivt ledarskap. Det innebär att det ibland blir krockar när alla ska leda och ingen vill underordna sig.


Socialdemokraterna är istället ett parti med stark kollektivism och hierarkier, vars representanter upplever det som allra svårast att gå emot partiets normer. (Fokus har fått hjälpa till, det är ett tag sedan jag bläddrade i avhandlingen). Visserligen har visst brott mot denna kultur märkts den senaste tiden när missnöjet med Juholt har sipprat ut och offentliggjorts i pressen.


Jag tror att alla skulle må bra av att förstå partikulturer. Jag har försökt lyfta upp det här med olika partikulturer när vi förhandlat inom den rödgröna oppositionen i Uppsala. När vi inte nått fram till varandra har det ofta berott på att vi inte förstår hur det andra partiet fungerar.


Jag tänker också på partikulturer när jag läser HBT-sossens senaste inlägg. I socialdemokratin blir hon en belastning som uppmanas byta parti. I Vänsterpartiet skulle hennes ifrågasättande istället kunna vara en tillgång. Nu kommer nog inte Alexandra att byta parti bara för att hennes personlighet bättre passar ett annat partis kultur för hon tror ju på sitt partis ideologi och grund. 


Jag har blivit besviken när vänsterpartister bytt parti, inte för att de inte delar partiets värderingar utan för att vi inte lyckats ta tillvara just deras kompetens och att deras personlighet har krockat mot vår partikultur.  Just därför måste vi förstå vår partikultur och se vad vi kan göra för att anpassa den så att fler kan känna sig hemma.


Tummen ner för Schulman show

Brukar bläddra förbi klippen i Schulman show på Aftonbladets hemsida men just idag råkade jag se att ett av klippen var filmat på Fadimes plats. Klickade och lyssnade på Schulman och hans gäster prata om det bisarra i att de bygger ett tält i bakgrunden när Fadimes advokat  blir intervjuad. I bakgrunden ser man alltså representanter för föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime förbereda invigningen genom att bl.a. resa ett partytält som ska markera scen för den invigningsceremoni som startar några timmar senare.

Tycker nog att Schulman, eller vem det nu är som gör urvalet, hade tagit reda på lite mer innan man gjorde narr av Glöm aldrig Pela och Fadimes tältresning, "som motbjudande nog måste filmas" skriver Aftonbladet på sin förstasida. Motbjudande av Aftonbladet  tycker jag.
Här är länken till Schulman show och en länk till en av de filmer där tältet ses under invigningstalen.

Gör något åt de långa köerna till förskoleplats

Föräldrar får inte barnomsorgsplats i Uppsala efter att högern misskött planeringen. Först trodde man att det skulle lösa sig med större barngrupper. Fler och fler barn pressades in i redan stora grupper, utan motsvarande ökning av personal. Därefter skulle man lösa det med bussar, som inte räckte till. Sedan började man arbeta med att få fler privata förskolor till stånd och för att få föräldrarna att ta vårdnadsbidrag eller starta flerfamiljssystem. Nu står barnen i kö och föräldrarna kan inte gå tillbaka sina jobb när föräldraledigheten är slut.


Vi rödgröna får ta på oss en felplanering (som alltså gjordes under vår tid i majoritet) då "industristaden" byggdes. Trenden när området planerades var att äldre sålde sina villor och flyttade till lägenhet men från planeringstid till inflyttning hann trenden vända, barnfamiljer ville bo central. Så där stod vi med ett stort bostadsområde utan tillräckligt med förskoleplatser.


Därefter tillsattes en utredning om flexibelt lokalutnyttjande, den lades i malpåse för ett par år sedan. Den ansvariga politikern hade uttalat sig så negativt om de tillfälliga förskolor som byggdes under vår tid i majoritet att hon inte kunde  tänka sig det, nu har hon svängt men det tar tid att ta fram plats för tillfälliga förskolor.


Jag har svårt att förstå varför det ställts så lite krav på byggande av förskolor när byggbolag får en detaljplan. Det krävs mer eller mindre att det kommunala bostadsbolaget Uppsalahem bygger hyresrätter för att det ska bli en förskola i t.ex. bottenplan. Vi måste ställa krav på att privata bostadsbolag bygger förskolor när de bygger stora bostadsområden. Det bästa är förstås att kommunen äger marken så att förskolor och skolor planeras i ett tidigt skede. När byggbolagen köpt marken dyrt av tidigare fastighetsägare vill de ha valuta för varje krona genom att bygga så många lägenheter som möjligt. Den strategiska markpolitiken försvann i stort sett helt när alliansen tillträde men har lite smått börjat fungera igen.


Det går att bygga bort köerna men det krävs framförhållning. Den framhållningen har den borgerliga alliansen saknat.


UNT skriver om situationen i dagens
tidning.

Partiledaren är till för partiet, partiet är inte till för partiledaren

Så mycket tjänar partiledarna skriver Dagens Nyheter idag och illustrerar med ett diagram. Förmodligen gör tidningen det för att Socialdemokraternas VU nu beslutat att "bara" betala Löfven 115 000 kr i månaden. Av DN:s artikel om Löfvens lön som partiledare framgår också att partiet haft absurda löner. Partisekreteraren har exempelvis samma månadslön som ett ministerarvode. Det innebär att Carin Jämtin tjänar 115 000 kr månaden, samma lön som Löfven nu ska få alltså.

Av tradition har tydligen gruppledaren haft 90% av ett ministerarvode, dvs. 103 500 kr. 57 000 kr är riksdagsarvode, resten betalar partiet. Tydligen omprövade man detta i höstas och bordlade frågan, vad det nu betyder. Allt som allt är det stora summor som Socialdemokraterna betalat genom åren till alla dem som haft uppdrag. Nu ska partiet utreda detta och komma tillbaka med ett förslag.

Tänk vilken skillnad det är: Medan S, M, C, KD, FP och SD betalar sina partiledare extra lön utöver redan höga arvoden ska Vänsterpartiets förtroendevalda, inklusive gruppledare och partiledare, betala av sina arvoden för att stödja partiet. Vänsterpartiet blir man aktiv i för att man tror på politiken och vill förändra, arvodet/lönen fungerar inte som morot. Det är lite konstigt att partiet ska betala extra lön till en som redan har så att hen klara sig, som t.ex. partiledaren. Partiledaren är till för partiet, partiet är inte till för partiledaren.

Jag betalar också till mitt parti. Det vore konstigt om partiet istället betalade mig extra för att jag ska ha lika högt arvode som kommunstyrelsens ordförande.

Vind i seglen

Jag har bloggat om nästan varje opinionsundersökning nu efter kongressen. När siffrorna var sämre lät jag bli. Jag har funderat en del på vad det beror på och inser att det handlar om att förstärka den glädje jag känner och därmed också att jag inte ville förstärka negativa känslor.

Opinionssiffror är bara opinioner men de betyder så mycket för det inre partiarbetet. Titta bara på S och KD som bråkat öppet om partiledare efter att minskat i opinionsundersökning efter opinionsundersökning. Inom Vänsterpartiet gjorde vi inte det, vilket är en av de bidragande orsakerna till att det nu vänt. Vi valde en ny partiledare men vi gjorde det inte efter interna strider och knivhugg i den sittande partiledarens rygg.

Även om vi inte bråkat internt om partiledningen (inte heller på lokal nivå) så har opinionsundersökningarna påverkat humöret. Låga opinionsundersökningar tar bort en del av lusten att arbeta politiskt, det känns som om det inte spelar någon roll vad man gör. Man arbetar och stretar på men gnistan saknas. Kongressen gav den nytändning som vi behöver och de ökande opinionsundersökningarna ger ännu mer kraft att arbeta för partiet.
Trots det soliga underbara vädret igår hade vi ett välbesökt årsmöte. Många nya medlemmar och inte minst f.d. ungdomsförbundare som valt att gå in i partiet för att aktivera sig. Lusten att arbeta för Vänsterpartiet är stor just nu och den lusten kommer att bidra till att vi kommer att fortsätta att ha vind i seglen. När man har vind i seglen ökar lusten ännu mer. En spiral som vi tidigare såg hos  Miljöpartiet och Moderaterna. Folkpartiet fick vind i seglen efter valet 2002 men tappade bort det.
Jag ser framtiden an med tillförsikt. Vi ska inte tappa den här gnistan och framtidstron. Men, kan vi, vill vi, törs vi? Ja, vi kan! vi vill! vi törs!

Glädjande siffror i ny opinionsmätning

Vänsterpartiet ökar och Socialdemokraterna ökar och Sverigedemokraterna och Centerpartiet tappar i Aftonbladet/United minds nya mätning. Centerpartiet tappar så mycket (och Kristdemokraterna ökar) att man kan kan misstänka att det inte riktigt är ett representativt urval. Det kan också vara så att Annie Lööfs bleka insatser gör att Centerpartiet tappar väljare. Kristdemokraterna har i stället behållit sin partiledare och partiets turbulens har lagt sig. Nu vet man vad man får.

Det i stort sett jämnt mellan blocken i denna undersökning men SD och M måste backa för att vi ska få den politiska karta som jag vill ha. Moderaternas partisekreterare har en lustig kommentar i Aftonbladet: "Mätningen visar verkligen att det har varit en turbulent tid på vänstersidan i svensk politik. Nu hoppas vi på politiska förslag från dem och att vi äntligen kan få debattera den viktigaste frågan: jobben." Öh, varför vill Arkelsten debattera jobben? Borde inte regeringen se till att fixa jobben istället för att prata om dem? Otroligt defensiv kommentar från Arkelsten.
Jag tror på mitt parti, vi kommer att fortsätta öka. Vi har fått många nya medlemmar, först en stor andel efter valet och nu en stor andel efter kongressen. När människor tar steget att bli medlem har de tagit tydligt ställning och blir talespersoner för partiet, oavsett om de väljer att aktivera sig eller inte.  Igår valde vi en stor styrelse till Vänsterpartiet Uppsala för att kunna skruva upp det politiska arbetet. Vänsterpartiet kommer att synas allt mer i Uppsala, det är jag övertygad om.

Ny styrelse i Vänsterpartiet Uppsala

När solen skiner en vacker vinterdag är det lite trist att sitta inomhus hela den ljusa tiden. Därför var det kul att så många kom på vårt årsmöte i Vänsterpartiet Uppsala. Denna gång kunde jag vara med hela tiden, förra året hade jag just blivit frisk från influensa och var väldigt trött. Emma, som varit ordförande i fyra år, avgick men fortsätter i styrelsen.
Eftersom jag roat mig med ett ny app på mobilen så har jag gjort en liten seriestrip om våra val. Än så länge använder jag gratisversionen så jag kan inte lägga in pratbubblor men det här föreställer bilderna: 1. Emma avtackas med blommor 2. Emma avtackar Mats som gjort ett fantastiskt arbete som medlemsansvarig i två år 3. Valberedningen presenterar sitt styrelseförslag 4. Nya ordförande Sverker
bilder från Vänsterpartiets årsmöte

Stoppa privata vinster på svensk välfärd

Vilken inställning Socialdemokraterna kommer att ha när det gäller löner i kvinnodominerade yrken undrade jag i mitt förra inlägg. En annan fråga är när och om Socialdemokraterna kommer att ta ställning mot vinster i välfärden. Jonas Sjöstedt och Eva Olofsson utmanar Socialdemokraterna i en läsvärd artikel i Aftonbladet. Som av en händelse skrev Veckans affärer om att det inte finns något annat land där offentliga skattemedel så lätt kan omvandlas till privata vinster.  "Sverige har på kort tid blivit ett av världens mest avreglerande länder för välfärdstjänster. Det är en tillväxtbransch med bubbelvarning där riskkapitaljättarna utnyttjar ett politiskt vakuum med obefintlig kvalitetskontroll", skriver tidningen.
Det är visserligen de borgerliga som huvudsakligen stått för denna överföring av skattemedel till vinster men S och MP startade trenden genom att konkurrensutsätta vård och omsorg samt välkomna fristående skolor. Borgarna har inte behövt ändra några lagar eller regler, förutom LOV, för att kunna genomföra denna stora privatisering av offentlig sektor. LOV-en har inneburit ett annat sätt att konkurrrensutsätta men har inte påskyndat privatiseringarna. Allt bygger på de lagar och regler som socialdemokratiska regeringar infört eller struntat i att riva upp efter tidigare borgerliga regeringar. Här i Uppsala säger sossarna ja till konkurrensutsättning bara det är kvalitet och inte pris som är utgångspunkten.
Socialdemokraterna har varken drivit en social eller en demokratisk politik när det gäller privatiseringar av vård och omsorg. Nu är det dags att ta Vänsterpartiets utsträckta hand och arbeta mot privata vinster i välfärden. Vänsterpartiet lovar för sin del att fortsätta motståndet mot vinster i välfärden och vi slutar inte förrän vi fått bort vinstintressena. Varje skattekrona som vi betalar för vård, skola och omsorg ska gå till vård, skola och omsorg inte till miljardvinster i privata välfärdsbolag. Hur länge ska vi stå ensamma i den kampen?

Uppvärdera kvinnodominerade yrken

Lönerna i kvinnodominerade yrken måste öka och rätten till heltid borde vara en självklarhet. Det har Vänsterpartiet arbetat för länge och här i Uppsala har vi lagt förslag både om särskilda lönepotter utöver avtal och rätt till heltid men det har alltid avslagits. Just nu behandlas en motion från Vänsterpartiet och en av Socialdemokraterna om rätten till heltid i Uppsala kommun. Jag räknar inte med annat än avslag från den borgerliga majoriteten, MP:s ställningstagande borde vara bifall till någon av motionerna eller båda.

Idag skriver fackförbundsledarna för fem olika fackförbund om kvinnors löner i en debattartikel i Dagens Nyheter. De räknar upp sju olika punkter för ett Sverige med rättvisa löner.  Två av deras punkter går att genomföra på kommunal nivå direkt. Det är att uppvärdera kvinnodominerade yrken utifrån den kunskap, de krav och det ansvar som arbetet kräver samt att införa rätten till heltid i kommuner och landsting. Det de missar är att borgerliga kommuner och landsting har privatiserat så mycket att det måste gälla kommunal- och landstingsfinansierad verksamhet, inte bara för dem som är anställda direkt av kommunen.
Socialdemokraternas nya partiordförande har varit emot kvinnopotter tidigare. Än så länge har inte Socialdemokraterna bekänt färg i frågan. Ska industrin vara löneledande och bromsande för satsningar på kvinnodominerade löner (som Löfven anser) eller ska Socialdemokraterna våga satsa på jämställda löner? En höjning av lönerna i kvinnodominerade yrken behöver ju inte föra med sig att Sveriges industriarbetere får lägre löner.
Ett av fackförbundens exempel är att en socialsekreterare tjänar 12 000 kr mindre i månaden än en IT-konsult. Här i Uppsala demonstrerade socialsekreterarna för högre löner så sent som för ett par veckor sedan. I Uppsala ligger nämligen lönerna lägre än i många andra kommuner. Det har och finns framför allt stora arbetsmiljöproblem för socialsekreterarna som arbetar med barn och unga. Ett av de tuffaste jobben som skulle behöva kontinuitet dras i Uppsala med stora problem. När en av Vänsterpartiets ledamöter i kommunfullmäktige frågade ordförande för ansvarig nämnd blev hon bemött med förakt av ordföranden. Han kände sig kränkt av hennes frågor om vad han gjorde för att förbättra situationen.
Hela debatten visade egentligen att han och hans nämnd inte förmått åtgärda problemet. Debatten bröts vid sammanträdets slut och fortsätter den 27 februari 16.30. Debatten kan följas på plats i Uppsala Konsert och Kongress, B-salen, på webben eller lokaltv. På webben kan man också lyssna på den första halvan av debatten i efterhand.

Seminariet och möte på möte

Det blev inget bloggande igår. Det hanns inte med mellan alla möten och efter hade jag ingen ork. Vi hade en bolagsdag nonstop. Första träffen 8.30 och sista träffen slutade 17.00 och då var det raka vägen hem för att förbereda nästa möte, som lägligt är i mina kvarter.
På våren tar kommunfullmäktige IVE, det står för Inriktning, Verksamhet, Ekonomi. Det är alltså en långtidsplan, en verksamhetsplan och en budget. Inför framtagandet av IVE:n träffar Kommunstyrelsens arbetsutskott alla nämnder och bolag för att diskutera möjligheter och problem. Det blir väl en hel del frågor också om saker man inte riktigt tror att de är bra på. Det fick en av bolagsordförandena att fråga "är det här de anklades bänk?". Det är en tråkig inställning. Min erfarenhet, efter att ha varit på möte som ordförande för en nämnd och som representant för arbetsutskottet, är att dialogens utveckling oftast hänger på hur ordföranden inleder. Med en dåligt förberedd ordförande, som mest säger sådant vi redan vet, blir det lätt en dialog med frågor som kan kännas anklagande. Med en väl förberedd ordförande som verkligen talar om möjligheter och problem i framtiden blir det istället en dialog om framtiden och nämndens/bolagets utvecklingsmöjligheter och behov.
På kvällen hade jag styrelsemöte med Seminarieparkens vänner och utan att jag riktigt vet hur det gick till så blev jag vice ordförande. Eller rättare sagt jag vet hur det gick till, ingen annan ville eller kunde så jag tog på mig det. Än så länge har vi en styrelse men inga medlemmar. Hemsidan ska uppdateras med information om hur man blir medlem men än så länge saknas det. Den som inte vill bygga i kvarteret Seminariet bör gå med i föreningen.

Börja i rätt ände Reinfeldt

Hur länge ska vi jobba egentligen? Jag kan gå i pension när jag fyller 50 och det är inte så långt kvar dit. Även Fredrik Reinfeldt kan gå i pension när han fyller 50. Förmånerna och möjligheterna för politiker att gå  i pension är stora och då har vi ändå inte sådana jobb där vi sliter ut oss. I allmänhet vill säga, min axeloperation i december hänger naturligtvis ihop med mitt frekventa arbete vid dator och därmed med mitt arbete.

Pensionssystemet är uppbyggt så att det är en bra affär ekonomiskt att arbeta efter 65. Paradoxen blir att de  som bäst behöver bättra på sin pension ofta är de som egentligen inte orkar jobba längre. Tunga slitsamma jobb har ofta sämre lön än jobb som inte sliter ut kroppen i förtid.

Nu har visst Fredrik Reinfeldt sagt något om att arbeta till 75 år, den som är utsliten ska göra ett karriärsbyte. OK, medellivslängden har ökat sedan den allmänna pensionen infördes och allt fler är pensionärer allt längre. Jag förstår att frågan diskuteras men hur ska man praktiskt se till att det går? Det kan ju inte vara så att de som har haft ett bra jobb med bra lön kan gå i pension tidigare, så är det ju redan idag när möjligheten finns att gå i pension vid 60, medan de med sämre ekonomiska möjligheter tvingas arbeta till 75. Pension borde inte vara en klassfråga. Det är det idag och Reinfeldt öppnar för att det ska bli det ännu mer.

När jobbet blir för tungt får man jobba med något annat, säger Reinfeldt. I vilken värld lever han? Lösningen skulle vara att man kan få studielån efter 50 år. Menar han på fullt allvar att den utslitna undersköterskan eller gatuarbetaren ska ta studielån för att omskola sig i 50-60 års ålder? Speciellt som hans regering har bestämt att den som idag väljer ett gymnasieprogram som ger yrkesbehörighet inte automatiskt får högskolebehörighet?

En vän till mig som arbetade i industrin bestämde sig i mogen ålder för att börja studera, ekonomisk historia på universitetet lockade. Hon orkade en månad sedan hoppade hon av. Studierna var inte upplagda så att en person utan studievana och med andra referensramar än de unga studenterna kunde klara dem.

Jag tror säkert att det går att anpassa studierna så att alla kan tillgodogöra sig dem men ska man höja pensionsålderna bör man nog börja med att se över arbetsvillkoren på de arbetsplatser som finns. Börja med att se till att de som har tunga arbeten orkar arbeta till 65, så får vi fler i arbete redan där.

Som sagt, pensionsålder måste kanske ses över men Reinfeldt verkar inte ha koll på verkligheten. Pensionsåldern handlar inte i första hand om hur många levnadsår vi har utan hur många år vi orkar arbeta. Kanske kan man höja pensionsåldern för manchettyrken men låta LO-arbetare gå tidigare. Redan idag finns det ju yrken med lägre pensionsålder, så varför inte industri- och vårdanställda?

Satsa på guldkant i äldreomsorgen

Vänsterpartiet föreslår att de som bor på äldreboenden får möjlighet till två guldkantstimmar varje vecka. Det är timmar då man får använda personalens hjälp till det man själv önskar. Förslaget kostar 1 miljard kronor för hela landet och innebär 89 nya anställda på äldreboenden i Uppsala län.

Våra individuella behov försvinner inte bara för att vi blir äldre. Därför måste personalen ha tid för var och en, utifrån var och ens egna önskemål om vad som är viktigt i livet. Vi kallar det guldkantstimmar, säger Eva Olofsson, äldrepolitisk talesperson (V) till
Radio Uppland.


Friskoleägare bestämmer landets lärarlöner

Snart går lönerörelsen igång på allvar och Sveriges kommuner och landsting låter sin organisation Sveriges kommuner och landsting (SKL) sköta den centrala löneförhandlingen, därefter blir det lokala förhandlingar med den centrala löneförhandlingen som grund.

Nu visar det sig att moderaten Ingela Gardner Sundström, som är ordförande i SKL:s förhandlingsdelegation, själv är ägare till en fristående skola. Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas riksförbund, säger till Aftonbladet: "Det är oerhört märkligt. Ingela Gardner Sundström sitter uppenbart på två stolar här. Självklart är det ett problem att hon även på ett personligt plan kan ”drabbas” av vårt förslag."
Lärarna har krävt ett stort lönelyft och ordförande förhandlingsdelegationen har alltså ett egetintresse i just lönerörelsen för lärare. Sveriges kommuner borde vara måna om att få bra lärare och där är lönen en viktigt del. De privata skolorna kommer inte ha kunna få några lärare om de lönemässigt ligger långt under kommunerna. Gardner Sundström borde därför, precis som Fjelkner säger, personligt drabbas av stora löneökningar för lärare.
Redan nu har privatskolorna svårt att locka utbildade lärare, eller om det redan nu är så att de inte är beredda att betala vad de vill ha i lön. Läsåret 10/11 hade 80,2 % av lärarna i kommunerna pedagogisk högskoleexamen medan bara 58,2 % hade det i de fristående skolorna (samtliga skolformer).
Just Gardner Sundström har faktiskt fler utbildade lärare i sin skola än vad det är i den kommunala. Det är kanske inte så svårt när man bara har 3,9 lärare, 8,1 elever per lärare. Den kommunala har 8,4 lärare, vilket är 5,2 elever per lärare. Gardner Sundströms skola har visserligen högre andel utbildade lärare än snittet men fler elever per lärare än både kommunen och riket som helhet, både privata och kommunala skolor räknade. (all statistik från Skolverket). Gardner Sundström säger till Aftonbladet att all vinst återinvesteras i skolan. Inte är det i lärare i alla fall med den låga lärartätheten.
Gardner Sundström driver en Montessoriskola i Stockholm. Montessorilärare i Stockholm har en medellön på 22 995 kr i månaden och en genomsnittlig erfarenhetstid på 10 år. Vilket är en lägre lön än övriga grundskolelärare som i Stockholm har en medellön på 26 640 kr och en erfarenhetstid på 8 år. Med tanke på att montessorilärare behöver upp till ett års extra utbildning i montessoripedagogik kan man undra varför löneläget är lägre.
Jag vet, all denna statistik säger inte så mycket om huruvida det är lämpligt att Gardner Sundström sitter på två stolar eller inte men jag kunde inte låta bli att ta fram den. När jag väl tog fram den vill jag ju också gärna dela med mig av den.
Förhandlingsdelegationen har också ansvaret för att ta fram förslag om nya riktlinjer för politikerpensioner. Något som en interpellationsdebatt på senaste SKL-kongressen gav en viss öppning för. Gardner Sundström tyckte för övrigt i den debatten att det var "populistiskt" av mig att vilja ta bort politikernas generösa pensioner.














1


Vänsterns val

Vänsterpartiet har valt en partisekreterare och två vice ordföranden. Jag hade förmånen att vara med på partistyrelsemötet igår och höra diskussionen. Det fanns bara två kandidater till de två vice ordförande-posterna så där blev det inga diskussioner, däremot röstades det om huruvida det skulle vara en eller två. Om partistyrelsen valt en vice hade det funnits flera kandidater till den posten eftersom Rossana Dinamarca endast kandiderade om det var en vice ordförande.

Partistyrelsen hade tre utmärkta partisekreterarkandidater att ta ställning till. Karin Rågsjö som är en intensiv kommunpolitiker från Stockholm och som är bra på kampanjer, Mia Sydow-Mölleby som har en bred erfarenhet från olika nivåer i politiken och Aron Etzler som studerat vänsterframgångar i andra europeiska länder. Som mötesordförande sa, hur vi än väljer så väljer vi inte fel.

Inför partistyrelsemötet fördes en del debatt i media med plädering för de olika kandidaterna och en viktig del av mediadebatten har varit om ett feministiskt parti kan ha både en manlig partiordförande och en manlig partisekreterare och om två kvinnliga vice ordförande väger upp detta.

Hade jag suttit i partistyrelsen hade jag lagt min röst på Mia Sydow-Mölleby. Jag tror att en partisekreterare som har organisatorisk kompetens skulle vara bra för hur vi organiserar partiet ute i landet och jag har uppfattat att Sydow-Mölleby har den kompetensen, därmed inte sagt att inte de andra två också har den. Med henne som partisekreterare tror jag att Rågsjös förmåga att driva framgångsrika kampanjer och Etzlers kunskaper om vad som ger framgång ändå tagits tillvara. Partistyrelsen gjorde en annan bedömning men tar tillvara Sydow-Möllebys kompetens i verkställande utskottet.

Det är en ynnest att först få ha fyra bra kandidater till partiledarposten och sedan tre lika bra kandidater till partisekreterarposten.  Det är ett superbra
verkställande utskott som partistyrelsen har tagit fram. Jag tycker ändå att det är synd att motionen om att kongressen ska välja partisekreterare inte gick igenom. Jag argumenterade för detta i oktober och jag har inte ändrat åsikt.

På väg åt rätt håll i opinionen med 9,3%

Inför varje ny opinionsundersökning känner jag mig numera som ett barn på julafton. Dagens opinionssiffror var som att öppna ett paket som lovar att nästa paket kan vara det som jag verkligen önskar, en valframgång på valnatten. Under några år har annars opinionsundersökningar mer varit som en vuxen jul, man vet vad man har och man vet ungefär vad man får, det kan vara lite skillnader upp och ner, strumpor när jag ville handskar eller ett par handskar som inte var riktigt dem jag ville ha men ändå lite finare än vad jag hade förväntat mig av givaren, typ.

Den senaste opinionsundersökningen är Demoskop som visar att Vänsterpartiet ökat med 3,4 procentenheter till 9,3% sedan förra mätningen.
Expressen, som beställt undersökningen, tror att det är en Sjöstedteffekt. Självklart är det en Sjöstedteffekt som handlar om de signaler som väljarna uppfattar. Under en tid har Vänsterpartiet setts som ett lite trött och gammalmodigt parti, valet av Sjöstedt visar att vi nu är piggare än någonsin. Kongressens beslut att vi ska bli tydligare i miljöfrågor spelar säkert också in. I valrörelsen var vi många som ansåg att partiet låg för lågt i miljöfrågorna. Det kändes som om de rödgröna partierna kommit överens om vilket parti som skulle ha vilka frågor och miljöfrågorna hamnade inte på vårt bord. Det bekräftades aldrig att det var så men vi medlemmar kunde inte hitta någon annan förklaring till den låga profilen.

Demoskops egen analys gillar jag. Demoskop konstaterar att Vänsterpartiet har "synts betydligt i media och lyckats profilera sig som ett tydligt vänsteralternativ i frågor som rör välfärden, EU och ekonomin". Miljöpartiet tappar kraftigt i Demoskops mätning, det tror Demoskop dels beror på att tidigare S- och V-väljare nu går tillbaka, dels på att den politiska diskussionen "de senaste månaden i stor utsträckning handlat om EU, ekonomin och välfärden, frågor där MP till skillnad från till exempel V har svårt att profilera och positionera sig i förhållande till Alliansen och oppositionspartierna". Tidningen Flamman sammanfattar det rätt bra i en tweet från dagens debatt om riskkapitalister i äldreomsorgen:  "Per Bolund (MP) kämpar för att verka tydlig i fråga där MP inte kan vara otydligare. Försöker i alla fall."

I den här mätningen går både S och V framåt, S efter Juholts avgång, och tillsammans knappar de rödgröna in på alliansen och nu skiljer det bara 1,1 procenheter. Det är de här paketen jag vill fortsätta öppna; våra gamla väljare kommer tillbaka och nya kommer till, S tar tillbaka de väljare de tappat till högern och MP är med och slåss om nya väljare som tröttnat på högern.

Det bidragsberoende folket

Det är tur att alla de borgerliga partierna sågar kristdemokraternas familjepolitiska arbetsgrupps befängda förslag om att en person (kvinnan antaligen) ska få lön för att ta hand om sina barn. Kristdemokraternas idé om att förbättra föräldraförsäkringen är däremot inte så dumt även om jag bl.a. ogillar tanken på att slopa pappamånaderna. Utvecklingen borde gå åt andra hållet.
 
Kristdemokraterna beräknar att förslagen kostar 6-8 miljarder kronor, det bygger förstås på ett antagande om hur många som väljer att avstå från arbete för att istället få Kristdemokraternas föreslagna bidrag. Kristdemokraterna verkar inte fundera på att om färre jobbar så kommer det in mindre pengar i statskassan, eller är det inräknat i kostnaden?

Det absurdaste med Kristdemokraternas uspel är att de först konstaterar att "En arbetslinje som är döv och blind för familjernas och barnens behov är lika ohållbar som en politik som leder människor in i bidragsberoende" sedan lägger de fram ett förslag som sätter bidrag före arbete. Fredrik Reinfeldt kallade en gång svenskarna för det sovande folket, nu är det kristdemokraterna som vill göra oss till det bidragsberoende folket.

De konstaterar att "mer tid hemma är ett starkt önskemål. Enligt en undersökning som Novus genomfört önskar 27 procent av männen och 29 procent av kvinnorna i yrkesverksam ålder vara hemma. I åldern 30–44 år vill drygt var tredje vara hemmafru eller hemmaman." Går jag till mig själv så kunde jag mycket väl ha svarat så när det var som allra mest stressigt med arbete, lämning/hämtning på förskolan och tid för hem, vänner och familjeliv men hade jag fått erbjudande om att stanna hemma med bidrag hade jag tackat nej ändå. Dels för att jag som person behövde göra fler saker än att bara vara med mina barn, det hade mina barn definitivt inte mått bra av, dels för att jag inte hade velat hamna i en kvinnofälla där jag vid 35 års ålder skulle ge mig ut på en arbetsmarknad utan arbetslivserfarenhet och utan kontakter.

Jag valde att arbeta deltid under en period och under en period jobbade min man hemifrån. Alla har inte den möjligheten, ekonomi eller arbetssituation kan omöjliggöra sådana lösningar. Just därför driver Vänsterpartiet sex timmars arbetsdag. Då får alla mer tid hemma.



Vi måste sluta bolla kvinnor som flytt för sitt liv

Idag träffade jag Q, en ung kvinna som flytt från sin familj och från ett äktenskap med ständig misshandel. Q:s historia är inte unik, det finns många tjejer och unga kvinnor som är i hennes situation. De kan tyst ha accepterat att gifta sig med någon som deras föräldrar har bestämt, de kan ha sökt hjälp eller de kan som Q sökt hjälp, inte fått hjälp, tvingats gifta sig, nekats att få flytta hem till sina föräldrar igen och sedan rymt ifrån sin misshandlande make. Q kunde visa oss ärren och de andra fysiska konsekvenser som den hårda misshandeln fått.

 Q saknar nätverk och hennes familj, faktiskt hennes hela släkt, tycker att hon ska fortsätta "försöka få äktenskapet att fungera". Q har ingenstans att ta vägen. En enda vän hjälpte henne att få ett boende i en annan kommun än maken och släkten.

Där har hon nu bott en tid utan vänner, utan nätverk, utan egna ägodelar och utan egen inkomst. Situationen börjar bli akut, hon kan inte leva på sin enda vän så länge till. Hennes övriga kontakter består av
Föreningen Tris och olika socialsekreterare. Idag träffade jag inte bara Q, jag träffade också socialsekreterarna som ska försöka reda ut hennes situation.

Mötet kändes hoppfullt men det finns flera problem. Q kan inte flytta tillbaka till den kommun som hon är skriven i och som socialsekreterarna jobbar för. Henns kommun har tidigare misslyckas med att skaffa fram ett skyddad boende som är anpassat för henne och hennes situation. Nu har hon på egen hand vistats i en annan kommun så länge att det är vistelsekommunen som borde ta ansvar. Socialsekreterarna vi träffade idag konstaterade 1. att ramavtalen gör att de inte kan tillmötesgå hennes önskan om skyddat boende, kommunen har inget avtal med det boendet, avsteg kan endast göras av nämnden 2. hennes ärende ska överföras till den kommun där hon vistas som borde ta ansvar för att ta fram ett boende och hjälpa henne med hennes försörjning.

Kanske kan hon få hjälp men risken är stor att hon hamnar mellan stolarna där varken hennes ursprungliga boendekommun eller hennes vistelsekommun tar ansvar. På vårt möte idag, där representanter för föreningen Tris var med som stöd, kändes det som om de socialsekreterare som var där denna gång förstod Q:s situation och inte kommer att släppa taget förrän hon har fått hjälp. Ändå så känner jag en oro för att hon kommer att bollas mellan kommunerna där ingen vill ta ansvar. Och vad händer då med Q om hon kastas ut på gatan utan försörjning?

Vi måste bli bättre på att samarbeta över kommungränserna med att hjälpa kvinnor som utsätts för våld. Det går inte att bolla betalningsansvaret fram och tillbaka när det viktigaste är att kvinnan får hjälp, även om den hjälpen finns i en annan kommun.

Jag har ändrat en del saker i Q:s situation och utelämnat annat för att det inte ska gå att identifiera Q. Den som tror sig veta vem Q är har antagligen fel, det är inte den kvinnan jag har träffat, det visar bara hur många det är som är i Q:s situation.

Jag har fått Q:s tillstånd att blogga om vår träff under förutsättning att jag utelämnar det som kan göra att det går att identifiera henne.