Reaktioner på klass

Överklassafarin har fått stort genomslag. Vår klassresa från Danderyd genom olika Stockholmskommuner och stopp i Rinkeby (och med tunnebana in till stan) för ca tio år sedan väckte inte samma reaktioner. Det är kanske som en forskare säger till DN, att klass är på väg tillbaka.

Det är intressant att forskare konstaterar att klass är tillbaka som begrepp. Ett skäl är säkert de ökade klassklyftorna under regeringen Reinfeldt. Det gör klassperspektivet mer uppenbart även om det fortfarande finns många som hävdar att det minsann inte finns några klassklyftor här i Sverige.

Trots att det inte varit populärt och inne har mitt parti fortsatt prata om klass. Klassperspektivet behövs i dagens Sverige (och behövdes även i det gamla sossesverige). Jag skulle kunna vara aktiv i Fi istället för i V eftersom jämställdhetsfrågorna är så viktiga för mig men ett parti utan klassperspektiv är inget parti för mig. Jag skulle kunna vara aktiv i Miljöpartiet eftersom jag ser miljön som vår tids ödesfråga men jag kan inte vara med i ett parti utan klassperspektiv. Jag kan bara vara medlem och aktiv i ett parti som har en jämställdhetspolitik som är minst lika vass som FI:s och en miljöpolitik som är minst lika skarp som MP:s och som också ser och angriper klasskillnaderna, Vänsterpartiet.

Upsala Nya Tidning hade en reportageserie om just klass 2007, klass i alla aspekter som att tävlingar kan delas in i olika klasser. Vi kommunalråd fick frågor om vår klasstillhörighet och den bäst betalde, moderaten Gunnar Hedberg, kallade sig arbetarklass eftersom han arbetar (vilket han för övrigt inte gör från och med i morgon, då går han över på kommunalrådspension).

Det är bra om klassbegreppet och klassdiskussioner kommer tillbaka på bred front. Förening Allt åt alla som arrangerade överklassafarin talar om att odla sitt klasshat. Klasshat i betydelsen att hata klassamhället och vilja göra något åt det är väl relativt oproblematiskt men börjar man prata om hat mot människor eller grupper av människor är man farligt ute. De äggkastande överklassungdomarna i Saltsjöbaden visade ett tydligt klasshat där de inte hatar klassystemet utan hatar de företrädare för arbetarklassen, som vågade sig på att besöka deras fina område.

Svensson
problematiserar begreppet klasshat på ett bra sätt.

Janne Josefssons reportage om Femmans spårvagn från 1987 är en bra resa i klass och överklassens syn på sig själv och andra. Jag bloggade om den 2006.

En av Kristdemokraternas högsta tjänstemän vill anordna underklassresor enligt sin Facebookstatus till en plats med en "hög andel socialbidragstagare, vanartiga skrikande ungdomar, enbart bestå av hyresrätter i miljonprogrammet, nedlagda butiker, utarmad samhällsservice, mängder med klotter och allmänt slitet". En väldigt dålig ironi, sparka uppåt är en sak, sparka nedåt är oförlåtligt. Här uppfinner han dessutom en underklass, som till skillnad från överklass inte är ett vedertaget klassbegrepp. Man förstår dock KD:s politik bättre när man inser deras människosyn, verklighetens folk får en helt ny innebörd. I DN förklarar han sig med att det var ironi, jag tycker nog att det visar på förakt för de människor som förlorat mest på den borgerliga politiken.

Även Alliansfritt Sverige har hittat en anmärkningsvärd Facebookstatus ,en folkpartist som anser att man själv väljer sin klasstillhörighet. Lika naiv som överklasstjejen i Janne Josefssons reportage men vuxen och med ett viktigt nämnduppdrag för Folkpartiet. Så göder man klasshatet!

Bryter inte rytmen

Jag var så glad över att jag kommit igång med att blogga minst ett inlägg om dagen igen. För att inte bryta rytmen så bloggar jag nu om att jag inte hinner blogga om något. Sitter med en extremt långsam liten HP Mini och väntar på att min ordinarie dator ska felsökas samtidigt som jag förbereder mig inför kvällens kommunfullmäktige.


Från verkstad till politik - partiledarnas bakgrund

Det görs mycket väsen av att Löfven är metallarbetare, det glöms  att Jonas Sjöstedt har en liknande bakgrund. Jag roade mig med att jämföra dem med hjälp av info på nätet:

Jonas Sjöstedt växer upp i ett akademikerhem men slutar skolan och jobbar, han flyttar tidigt hemifrån och avslutar gymnasium. Efter gymnasiet har han ett flertal olika jobb men börjar slutligen som montör på Volvo. Han gick direkt från verkstadsgolvet till rollen som svensk ledamot av EU-parlamentet 1995. Källa intervju i DN.
Stefan Löfven växer upp i ett arbetarhem, slutför skolan, går en svetskurs och börjar läsa på högskolan. Efter ett och halvt år hoppar han av högskolan och börjar istället som svetsare. 1995 börjar han sin heltidskarriär inom facket som ombudsman.
Både Jonas Sjöstedt och Stefan Löfven jobbade alltså fram till 1995 inom svensk industri. Båda lämnade verkstadsgolvet 1995 för att jobba politiskt respektive fackligt. Källa Wikipedia.
Jag kolla för säkerhets skull vad de andra partiledarna gjorde 1995, så långt det går att utläsa på Wikipedia:
Åsa Romson jobbade på Forum syd
Gustav Fridolin gick i grundskolan
Göran Hägglund satt i riksdagen
Annie Lööf gick i grundskolan
Fredrik Reinfeldt satt i riksdagen
Jan Björklund var borgarråd
Reinfeldt och Lööf verkar, om man ska tro Wikipedia, inte ha hunnit med att arbeta särskilt mycket mellan slutförda studier och riksdagen. Det är vår statsminister och vår näringsminister det. Utbildningsministern har ägnat sitt yrkesliv åt att utbilda värnpliktiga och socialministern har, förutom att jobba åt sitt parti, varit försäkringskonsult och placeringsrådgivare.

 


Klassresan i Stockholm

Överklassafarin har ju varit en nyhet ett tag nu, framför allt hur upprörda de på Solsidan är över tilltaget. Peter Kadhammar på Aftonbladet har följt med på resan.

Liknande resor var jag själv med att ordna för ett tag sedan. I slutet av 90-talet och början på 00-talet arbetade jag på Vänsterpartiets kansli i Stockholm. För att visa partiets riksdagsledamöterna hur verkligheten såg ut i Stockholm ordnade vi klassresor, om jag inte minns fel så var det den alltid lika påhittiga Karin Rågsjö, nu kandidat till partisekreterarjobbet, som kom med idén.

Vi chartrade en buss och åkte runt i Stockholmskommunerna med några stopp och nedslag här och var. Vi började i Danderyd och slutade, tror jag, i Rinkeby.  Kontrasterna mellan de olika bostadsområden som vi besökte var slående.

Vår dåvarande partiledare Gudrun Schyman kunde inte vara med så vid ett senare tillfälle ordnade vi en särskild klassresa för henne, som då hade en journalist från DN i släptåget för en artikel i söndagsbilagan. Praktiskt att vi också kunde ge en journalist en klassresa. Synd att inte Gudrun tog med sig mer av klassperspektivet till sitt nya parti. Fast det är klart då hade det ju blivit ett nytt vänsterparti och ännu mer onödigt än vad det är idag.

Kaj Raving kommenterar också kort.

Nazistattack i Ludvika

Igår anordnades ett antirasistisk möte i Ludvika. Mötet attackerades av Svenska motståndsrörelsen som bl.a. slog en flaska i huvudet på en av arrangörerna.

Jag blir lite bestört när jag inser att brottsoffret inte fått något stöd från polisen. Kanske är de upptagna med att jag förövarna men nog borde de ha tid att höra av sig och stödja den som utsatts för en sådan attack? Något som också är förvånande är att pressen enbart talar om att en antirasist attackerats när denne antirasist också är en högt uppsatt politiker, ordförande i en skolnämnd. Det är alltså en politiker som attackerats och misshandlad. Uppdatering: har nu hittat en artikel i Expressen, som faktiskt har rubriken Politiker slogs blodig av nazister.
Jag anser inte att polis och media ska se annorlunda på om det är en politiker eller en icke politiker som misshandlats men normalt brukar ju media rapportera när politiker hotas. Jag ser endast reportage i DN, Dalarnas tidning och Expo. Till Expo säger den drabbade att han är kritisk till att polisen inte hade bättre bevakning eftersom han menar att det är uppenbart att det fanns en hotbild. Daniel, den misshandlade, har dessutom tidigare hotats.
Det här har fått bl.a. bloggen Arbetarperspektiv att spekulera i att Dalapolisen är partisk. Jag kan ju inte uttala mig om Dalapolisen i stort men en nära släkting till mig har under hela sitt yrkesliv varit polis i just Ludvika och skulle aldrig agera partiskt till förmån för nationalsocialister, eller några andra.
Även Helena Duroj kommentar.
Ung Vänster har skickat ett pressmeddelande om händelsen.

144 000 kr i lön och säger sig företräda arbetare

Socialdemokraterna betalar sin partiordförande 144 000 kr och så säger de sig företräda arbetarklassen. Inte nog med att nuvarande partiledare har rätt till den månadslönen, f.d. har också rätt till samma lön. Nu betalar socialdemokraterna hela Löfvens lön och skillnaden mellan 144 000 kr och Sahlins riksdagspension och Juholts riksdagsarvode.
I Vänsterpartiet får partiordföranden istället betala till partiet. Lars Ohly betalade 5 000 i månaden. Jonas Sjöstedt kommer att få betala ännu mer eftersom partiet beslutat att allt över 27 500 kr netto ska betalas till partiet. Det innebär att Jonas Sjöstedt kommer att ha ett månadsarvode på ca 40 000 kr före skatt. Även det högt om man jämför med de flesta svenskar.
Man kan ju fundera på vem som bäst representerar arbetarklassen. Den före detta metallarbetaren Jonas Sjöstedt, med 40 000 kr i månadslön, eller den före detta metallarbetaren Stefan Löfven, med 144 000 kr månadslön. För mig är svaret enkelt: Jonas Sjöstedt.
Jag undrar hur Sveriges Socialdemokratiska arbetareparti tänker där, kanske dags att byta namn?

Vänsterpartiets politik övertygar

I den senaste opionionsundersökningen ökar Vänsterpartiet till 9,6% och utmanar Miljöpartiet om att vara Sveriges tredje största parti. Tillsammans minskar vi gapet till alliansen till ca 5 procentenheter, enligt en undersökning i DN.

Det är helt klart att vår kongress som på ett tydligt sätt visade vår politik satt sina spår i opinionen. Vi har ökat i alla mätningar sedan kongressen och det är bara en mätning där vi inte fått betydligt fler sympatisörer än vad S tappar.

Jag har inte stora förhoppningar på Löfven men man kan alltid hoppas att han får många av de arbetarmän som idag väljer Moderaterna eller Sverigedemokraterna att återigen snegla åt den vänstra sidan. Vänsterpartiet kommer naturligtvis också att vara med i den matchen. Många kvinnor däremot tror jag kommer att börja fundera på MP och V istället, glöm inte att Löfven sa nej till kvinnopotter i valrörelsen, och där måste vi se till att vara det självklara valet.

Val- och opinionsstatistik visar ju att män är mer höger och kvinnor mer vänster så om vi kan få både män och kvinnor att gå ännu lite mer till vänster så vinner både S och V.

Mer info:
Affärsvärlden

Uppdatering efter att DN lagt ut sin analys på nätet:

DN har rubriken  S tappar väljare till vänstern på sin analys, trots att S bara tappat marginellt i undersökningen. VD:n för Ipsos, som gjort undersökningen säger att "Vi ser ett tydligt flöde av sympatisörer från Socialdemokraterna till Väns­terpartiet". Så det kanske är så men DN:s slutsats är käpprätt åt skogen: "Den nya S-ledaren Stefan Löfvens första utmaning blir att locka tillbaka väljare från Vänsterpartiet".

Om S tappat sympatisörer till V i mätningen så måste partiet ha fått nya sympatisörer från andra partier. Det är det som måste vara Löfvens första utmaning, att ta tillbaka väljare från M och SD. S vinner inga val på att få väljare från V.

Förintelsens minnesdag

Idag är det förintelsens minnesdag och än en gång slås jag av frånvaron av uppmärksamhet i Uppsala. Förra året hade jag lite planer på att ändra det. Allt för mycket kom emellan, förhoppningsvis blir det bättre nästa år.

Några personer med funktionsnedsättning påminner om att de som utsattes för nazisterna eutanasiprogram alltid glöms bort:
http://www.funkpol.se/2012/01/27/inte-bara-judar-forintades-aven-funktionshindrade/

Eftersom min farfar dog i ett koncentrationsläger vill jag också känna mig hemma på minnesstunder men precis som personer med funktionshinder känner jag mig inte riktigt välkommen om inte också sådana som min farfar finns med på ett hörn, personer som skickades till koncentrationsläger för att de hade modet att motarbeta nazisterna och hjälpa judar.

Ska Christer Sjögren leda Socialdemokraterna?

När Juholt valdes liknades han vid allt och alla, Super Mario av dem som gillade honom och Stalin av dem som inte gillade honom. När jag ser bilder på Löfven slås jag av hans likhet med Christer Sjögren.  Är Löfven en smörsångare som bjuder upp till dans?
SvD har en sida med många bilder på Löfven Jämför dem med t.ex. den här eller den här bilden på Sjögren.

Sjöstedt, Esbati och min bloggstatistik

Jag hade tänkt kalla det här inlägget för "Bara ett steg mellan Jonas Sjöstedt och Socialistiska partiet" för att locka läsare men bestämde mig för att låta bli. Den som bara ser rubriken i något bloggflöde tror kanske att det är politiskt när det i själva verket handlar om bloggstatistik.

Med hjälp av bloggstatistik kan man analysera sin blogg utifrån besökarnas mönster. Jag använder mest besökräknaren till att se hur många besök jag har men just idag gick jag lite djupare.

Någon som läste
Ali Esbatis blogg respektive Jonas Sjöstedts blogg såg mitt blogginlägg om Löfven i Bloggvänstern som vi alla tre har på vår inläggssida. Dessa två (plus några till) valde att klicka på min länk till Svensson, medlem i Socialistiska partiet.

Det är också intressant att kolla vad de som kommer via google söker efter. Just nu är det mycket politik och så Uppsala semla. Det var fler  som kom via google när jag kommenterade ett uppmärksammat friande i ett våldtäktsfall med rubrik "Fritt fram att knulla fulla flickor?". Känns rätt bra att de kom till ett feministiskt politiskt inlägg och inte till det som de kanske sökte.

Är Löfven en man för framtiden?

Ryktet har börjat gå, Stefan Löfven blir ny partiledare för socialdemokraterna och eftersom han inte sitter i riksdagen kommer Sven-Erik Österberg att få en stor roll, bl.a. i partiledardebatterna i riksdagen.
Jag har inte riktigt fått klart för mig om den som partistyrelsen väljer också förväntas fortsätta efter nästa kongress eller om det är en tillfällig partiledare fram till kongressen. Någonstans, minns inte var, läste jag ett uttalande om att kongressen skulle konfirmera partistyrelsens val av partiledare. Att man väljer en person som inte sitter i riksdagen tyder på att åtminstone VU ser valet som långsiktigt och som Löfven som en man för framtiden.
Jag undrar om det inte hade varit bättre om S utsett någon i riksdagen till tillfällig partiledare för att kunna ha en öppen process fram till kongressen. Det pratades så mycket om att S skulle lära sig av V, MP och C men det här valet blir än mer slutet där medlemmarna inte ens får tycka till.
Det värsta som kan hända nu är väl att partistyrelsen väljer en partiledare som ses som långsiktigt men medlemmarna blir missnöjda och vill se en ny partiledare på nästa ordinarie kongress. Bra för demokratin kanske men inte för ett parti som redan nu är känt för att inte kunna hålla samman.
I den senaste opinionsmätningen från Novus/TV4 ökar V och MP men mindre än vad S tappar. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Om S tappar ska det vara till oss inte högerut. Vänsterpartiet och Sveriges vänsterrörelse har inget att vinna på att S strular och tappar väljarstöd. Vi i vänstern ska vinna väljare på att vår politik är bättre, inte på att S är förvirrat när partiet inte längre är det stora statsbärande partiet.
Jonas Wikström kommenterar, Ove Nordström är inte imponerad och det är inte heller Svensson.

Skolor och förskolor behövs också

Igår eftermiddag fick jag en smärre chock när jag läste på Radio Upplands hemsida att JM köpt mark av kommunen i Kungsängen för att bygga bostadsrätter. Jag undrade hur det hade  gått till, sedan årsskiftet är det ju kommunstyrelsen som ansvara för försäljning och köp av mark, och den här försäljningen hade jag inte hört talas om.

Jag funderade också på hur det kan vara möjligt för kommunen att sälja mark i Kungsängen. Vi har ju ingenstans att bygga förskola och skola eftersom vi inte äger mark, hävdas det, hur kan vi då ha mark att sälja? Det kommunala bostadsbolaget har bytt till sig mark i området för att det inte bara skulle bli bostadsrätter, hur kan vi då sälja mark till bostadsrätter?

Det här bekymrade mig så jag frågade vår stadsdirektör hur detta kunde vara möjligt, hur kan vi sälja mark som det sägs att vi inte har och om vi har mark i området varför använder vi den inte skola, förskola och hyreslägenheter. Ett litet detektivarbete sattes igång och till slut fick jag svaret:

Radion har satt fel rubrik på sin nyhet. JM har inte köpt mark av Uppsala kommun utan i Uppsala kommun av en privat säljare. Det lilla ordet i är den viktiga skillnaden.

Jag tycker att det hade varit bättre om kommunen köpt marken för skola, förskola och bostadsrätter men vet inte om kommunen (i form av Fastighetsnämnden som var ansvarig före årsskiftet) var med i budgivningen eller inte ens visste om det.

Fram till 2010 hade kommuner förköpsrätt på fastigheter och alla fastighetsaffärer skulle därför meddelas innan ett köp kunde gå igenom. Det var väldigt ovanligt att kommuner utnyttjade sin förköpsrätt men just i sådana här fall hade det varit bra om lagen funnits kvar.

Visst är det jättebra att tidigare verksamhetsmark nu blir bostäder i ett central läge i stan, 200 lägenheter är ett bra tillskott, men de boende i Kungsängen saknar förskolor och skola och när än mer byggs utan att kommunen har mark för förskola och skola kommer bristen att förvärras ytterligare.


Ett litet ord betyder så mycket!


Fattiggörande av sjuka och arbetsorförmögna

Förra året la Vänsterpartiet en motion om övergångsregler för utförsäkrade som sökte socialbidrag. Vi menade att den som är sjuk inte ska behöva sälja sitt boende för att kunna få socialbidrag, när han eller hon egentligen borde få sjukersättning. Regeringens regler är absurda och kommuners möjlighet att göra livet lättare för människor som uppbär socialbidrag är begränsade. Jag la ut mitt inlägg på bloggen och det kan läsas här. Vi har inte ändrad åsikt i frågan men måste föra kampen vidare på riksnivå.

Aftonbladet har nu uppmärksammat ett fall där en cancersjuk flickas mamma har vårdbidrag för att vårda sin sjuka dotter. Pengarna räcker inte till uppehälle och de kan inte få socialbidrag förrän de gjort sig bostadslösa. Det är ju en helt absurd situation.

Det framgår inte av artikeln var familjen bor och jag undrar vad det är för stela regler som den kommunen har. Socialtjänstlagen ger ju visst rådrum för kommunerna. T.ex. så kan man göra undantag från fattiggörandet om behovet av socialbidrag endast finns under ett par månader, i avvaktan på högre inkomster.

Uppdatering: familjen bor tydligen i vår borgerligt styrda grannkommun Enköping, i en mindre tätort det där kan vara ont om hyreshus. Försäljning av bostaden kan därmed föra med sig att barnet tvingas byta skola och invand miljö.

Just fattiggörandet där den som söker socialbidrag måste realisera sina tillgångar blir absurd när det handlar om att man måste sälja sitt boende. Jag kan förstå om man i samråd med socialtjänsten kan behöva sälja och istället köpa något mindre, om man har en stor bostad, men att tvingas sälja och bli bostadslös när man redan är i en sån utsatt situation är omänskligt.

Vi behöver en mänskligare politik och ett skyddsnät som ger människor möjlighet att komma tillbaka, inte en politik som stjälper.

(lite utanför ämnet men Alliansfritt Sveriges sammanställning av Reinfeldts grodor (lögner?) är intressant jämfört med de som sänkte Juholt)

Kom igen S, skärp er!

Man undrar ju vad det är med socialdemokratiska partiet. Tidningarna fylls nu av nej och en oklar framtid. Kan inte alla som vill leda partiet ställa sig upp och säga det. Någon enstaka säger ja, om frågan kommer, men verkar tydligen inte vara beredda att arbeta för det. Vi hade fyra kandidater som regelbundet gick ut och talade om varför Vänsterpartiet var så bra och vad just de de tyckte var viktigast att fokusera på i framtiden. Det ger betydligt bättre resultat än att säga nej och hänvisa till andra.

Jag vet att jag så sent som i går sa att Vänsterpartiet varit i samma situation och att vi valde att inte välja en ny ordinare  partiledare eftersom vi saknade kandidater. Istället utsågs en utmärkt tillförodnad partiledare, som var beredd att vara partiledare under en kortare tid, och en vice att leda partiet fram till kongressen. Skillnaden är att Schyman tvingades avgå plötsligt efter att hennes skatteaffärer uppdagats, det fanns ingen som var beredd att ta över, medan Juholt har varit ifrågasatt länge och motarbetad inom sitt parti. Alla de sossar, som istället för att stötta och ge goda råd, arbetat mot Juholt borde väl ställa sig upp idag och berätta varför just de ska bli partiledare och vad de kan göra för partiet. Det är inte heller länge sedan partiet hade en nomineringsprocess och de som kunde tänka sig att kandidera då kan väl göra det igen.
Vänsterpartiet har 19 riksdagsledamöter. I höstas var en av dem partiledare och 4 var kandidater. Med samma matematik borde det finnas ungefär 29 partiledarkandidater i den socialdemokratiska riksdagsgruppen.
Medan sossarna ägnar sig åt interna diskussioner och tävling i att säga nej ägnar den nya oppositionsledaren Jonas Sjöstedt sin tid åt debatter och politik. Inte mig emot men vore jag sosse skulle jag vara heligt förbannad. Jag tror inte heller att vi kan vinna val ensamma. Sossarna måste skärpa sig och se till att partiets väljare inte flyr till Moderaterna och Sverigedemokraterna.

Mina politiska framgångar

Sitter just nu och funderar på om jag ska göra om min bloggdesign. Förmodligen för att jag verkligen måste ta tag i att skriva verksamhetsberättelse. Förra veckan var vikt för det men det blev mycket Fadime istället.

Vi (kommunstyrelsen och kommunstyrelsens AU alltså) pratar och pratar om hur kommunen ska synas och olika satsningar på idrotts- och kulturevenemang, hur mycket som kommer tillbaka i form av turisters boende och köp för varje satsad krona och hur mycket medial uppmärksamhet är värd i förhållande till motsvarande reklamtid. Minneshögtiden för Fadime blev i allra högsta grad ett arrangemang som betalade sig i marknadsföringstermer. Det kostade inte kommunen speciellt mycket, lite bidrag gavs i form av ljud och städning vid Fadimes plats, men invigningen gav eko och massmedial uppmärksamhet. Nu gick det ju vägen ändå, kommun hängde på minneshögtiden, men annars var det ju synd att jag inte tänkte på det som argument när jag arbetade för att vi skulle få en Fadimes plats och förde frågan om medverkan på tioårsdagen av mordet till kommunfullmäktige.

"I dag invigs den park i hemstaden som får hennes namn. Det blir den enda plats i världen som hedrar en hedersmördad kvinna", skriver Britta Svensson i Expressen (ej på nätet men lägger in den som bild). Det är bra att Uppsala inte bara kan visa upp Fadimes grav utan också hur vi hedrar henne. Klicka på bilden för att få den stor och läsbar.

 



Lite speciell känsla att vi i lördags invigde Fadimes plats och att det var jag, tillsammans med en partikollega, som tog initiativ till det. Idag diskuterade kommunstyrelsens arbetsutskott en skyltplan, efter initiativ från mig när jag insåg att vi namnger platser efter personer men sen inte ens sätter upp en namnskylt.

I opposition kan man vinna små segrar. De politiska motionerna blir så klart avslagna men vissa förslag görs om och blir något. När jag och mitt parti föreslog en belysningsplan så blev det istället en strategi men utan vårt initiativ hade det inte blivit något alls. Det samma gäller V-initiativet om att inte ha flaskvatten i kommunens verksamheter och att ha vegetariska dagar i skolan, för att nämna några. Inga bifall av motionerna men åtminstone något beslut i den riktningen. Man sa ja till att ta bort flaskvatten men nej till att sätta upp vattenautomater på stan t.ex. Motioner om arbetsrätt, stopp för konkurrensutsättning, satsning på heltider, jämställdhet, åtgärder för personer med funktionsnedsättning osv. vinner inte den borgerliga majoritetens bifall.

Jag och mitt parti får alltså några få politiska framgångar men med väldigt få undantag sådana som verkligen påverkar Uppsalabornas liv. Förhoppningsvis kan det faktum att vi hedrar Fadime och fördömer brottet mot henne bli tungan på vågen för en kvinna som försöker frigöra sig från familjens krav och kontroll.


Mer om Fadime

Tonårsmorsan - Fatou - bloggar från minnesstunden vid Fadimes grav och invigningen av Fadimes plats. Hon är inte så imponerad av politikerna som talade men jag suger ändå i mig av att vara den politiska talaren som stack ut och höll ett mer tänkvärt tal än de andra politikerna. Hon har också många fina bilder i sin blogg som gör den väl värd ett besök för den som missade de båda tillfällena att hedra Fadime.

Jag är nog böjd att hålla med Fatou att vi politiker inte hade så mycket att komma med, inte om man jämför med talare som Sara Mohammad och Talin Ghadimi. Dessa båda arbetar i föreningar som direkt kommer i kontakt med ungdomar som idag, precis nu, drabbas av våld och förtryck i hederns namn. Sara har själv hört till de drabbade och lyckats bryta sig loss. Det ger en nerv och en närvaro i deras förhållande till våld och mord i hederns namn som vi politiker inte kommer i närheten av när vi också ska vara politiskt korrekta. Tror att det kan vara därför Fatou tyckte att jag ändå var bäst bland dem som "bidrog varken till något konkret i hedersfrågor eller något personligt runt Fadime". Jag var kanske inte helt politisk korrekt och "rumsren" när jag pratade om patriarkatet och var den enda som nämnde att även pojkar som bryter mot normer drabbas.

Jan Hammarlund spelade sin fantastiskt vackra Flicken från bergen, som handlar om Fadime, sången kan laddas hem på CDbaby, där man kan provlyssna på en liten snutt, inledningen finns tillgänglig på Myspace. Nedan finns hela Saras tal. På slutet korta klipp från bl.a. mitt och Talins tal. Missa inte heller Songüls hälsning till sin syster och ballongsläppet på slutet.

Kan S lära av V:s hantering av Schymans avgång?

Socialdemokraternas situation nu påminner om den som Vänsterpartiet var i januari 2003 då Gudrun Schyman tvingades avgå efter att det uppdagats att hon upprepade gånger yrkat avdrag i deklarationen för kostnader som hon inte hade.

Då var det, precis som för S nu, partisekreteraren som fick rycka in under en period. Den gången var V i samma situation som S är i nu. Alla tänkbara kandidater tackade nej men ett par av dem kunde tänka sig att leda partiet fram till kongressen. Partistyrelsen bestämde därför att inte utlysa en extra kongress utan att inom sig utse 1:a vice ordförande Ulla Hoffman till tillförordnad partiordförande och Ingrid Burman till vice. Dessa två ledde sedan partiet på ett utmärkt sätt fram till ordinarie kongress medan arbete pågick för att hitta en ny partiordförande.
Ulla Hoffman är Vänsterpartiets bortglömda partiledare. Hon ledde partiet mellan Schyman och Ohly. Vänsterpartiet har haft två kvinnliga partiledare men det talas oftast bara om en.
Lyssnar man på partikamrater så hör man både dem som säger att det var nödvändigt att göra så, en extra kongress hade inte haft någon kandidat till ordförandeposten, och dem som säger att det var ett misstag, vi tappade fart med en tillförordnad ordförande som skulle sitta en relativt kort tid. Själv har jag ingen åsikt i frågan men kommer ihåg att jag tyckte att Ulla och Ingrid var bra och var stolt över att vår Uppsalariksdagsledamot Ingrid var vice partiledare.
Nu är det dags för S att välja väg. Finns det kandidater (som i vanlig s-ordning säger nej) som Bodström hävdar så att en extra kongress kan kallas in eller väljer man modellen med tillförordnad fram till ordinarie kongress 2013? Kanske kan S lära av V och hur vi hanterade Schymans avgång, som var mer plötslig och oplanerad än Juholts?

Vem har rätt att bestämma över våra liv?

Idag manifesterade vi i Uppsala mot tvångsteriliseringarna. Det var en stor uppslutning, framför allt av unga men även äldre personer och barnfamiljer deltog. Jag talade för Vänsterpartiet och nämnde bl.a. Vänsterpartiet som första parti ville ta bort steriliseringskravet. Jag ifrågasatte att staten ska bestämma över människors liv och förneka deras rätt att själva bestämma över sina kroppar och sin könstillhörighet. Jag hänvisade också till denna blogg och det absurda i att Kristdemokraterna hänvisar till familjen när tvångsterilisering faktiskt innebär att ett gift par genom tvångsterilisering inte kan få gemensamma barn men den ena parten kan insimeneras med en okänd persons sperma.

Andra talare var bl.a. Charlie Gong, och vad han hade att säga borde varenda kristdemokrat och de borgare som är beredda att utreda lite till höra, och Anna Brittesland, som är en arrangörerna av årets Uppsala pride och som finns på min bild nedan.
Igår handlade manifestationen om en annan människa som inte fick leva sitt liv på det sätt som hon själv ville leva det. Igår för tio år sedan mördades Fadime Sahindal för att hon inte följde familjens vilja.
Gårdagen började med en manifestation vid graven, från Vänsterpartiet lade vi ett mossformat hjärta med röda nejlikor på graven. Sedan talade alla partier, utom Sverigedemokraterna, på Fadimes plats, som officiellt invigdes. Så skönt att min femåriga kamp för att en plats i Uppsala ska uppkallas efter Fadime nu är över. Överklagandet lär väl inte gå igenom.
Sedan var det en minneshögtid på Uppsala Stadsteater. Biljetterna tog slut och många fick vända om. Förutom tal av bl.a. integrationsministern och mig var det högklassig underhållning av bl.a. Sara Varga och Mikael Rickfors. Lite bilder kommer nedan. Bakom arrangemanget stod föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime. Efter många påtryckningar hoppade kommunen på så att invigningen av parken kunde bli officiell och inte inofficiell.
Anna Brittesland talarAnna Brittesland talar för uppsala pride på manifestationen mot tvångssteriliseringar. Det syns inte på bilden men det var så många som deltog att det var en ring i flera led runt talarna.
Sara Varga sjunger för deltagarna på minneshögtiden för Fadime
Sara Varga sjunger för deltagarna på minneshögtiden för Fadime
Invigningen
Några av deltagarna på invigningen av Fadimes plats
Vänsterpartiets rödgröna hjärta
Vänsterpartiet rödgröna hjärta på Fadimes grav. Den stora vita till höger kommer från Tjejers rätt i samhället.

Kraftig uppgång i opinionen för V, enligt Sifo

Efter Aftonbladet/United Minds senaste opionsundersökning konstaterade jag att V måste öka mer än S tappar för att vi ska klara en valseger 2014. Det fick en socialdemokrat att bli sur på mig eftersom hon tolkade det som att jag ville att S skulle tappa. Nu var det inte det jag menade utan bara att V måste dra till sig väljare så att vi kan kompensera för S tapp, som vänsterpartiskt kan jag påverka mitt partis attraktivitet men inte Socialdemokraterna. Sedan är det förstås naturligt att jag vill att mitt parti ska vara Sveriges största parti, vore väl konstigt om man vill att ett annat parti ska ha fler väljare.
I dag presenterar SvD den senaste Sifoundersökningen. V ökar med 2,5 procentenheter till 8,8, de nya sympatisörerna kommer både från S och från MP. Det är också så som jag önskar, dvs. vi ökar mer än S och MP tappar (+2,5 mot -1.3). För ska vi bli av med alliansen så kräver ju det att våra tre partier går framåt tillsammans.
Uppgången i opinonen beror så klart på att partiet synts i positiva sammanhang ett tag, den öppna partiledarvalsprocessen, kongressen och valet av Jonas Sjöstedt påverkar.
Nu har Juholt avgått, frånvaron av partiledare för S kan göra att partiet har svårt att nå ut och på så sätt tappar ännu mer i opinionen. Beroende på hur partiet väljer att hantera Juholts avgång, t.ex. med en snabb och öppen process inför en extra kongress, kan Socialdemokraterna också öka igen med positivare press än vad det varit den senaste tiden. För oss i V gäller det att fortsätta jobba bra och se om vi blir pressens slagpåse.
Det är 2 år kvar tills nästa valrörelse börjar på allvar även om den börjar direkt efter valdagen. Jag kommer att göra vad jag kan för att 8,8% inte bara är ett resultat i en opinionsundersökning utan en lägstanivå för valresultatet 2014. Det är antalet sympatisörer i det långa loppet som spelar roll, inte resultatet i opinionsundersökningarna.

Juholt, socialdemokratin och jag

Just bevakar de politiska journalisterna allt som händer på sossarnas högkvarter (sök på #drev68 på twitter, underhållande läsning). Otaliga är säkert de enkäter som journalisterna skickat till socialdemokratiska företrädare. En av dem trodde antagligen att jag var socialdemokrat så i november fick jag följande frågor från en journalist på en av de större dagstidningarna (har XX-at namnet nedan):

Hej,

 

Med anledning av turbulensen inom socialdemokratin de senaste månaderna ställer vi på XX ett antal frågor till lokala partiföreträdare i hela Sverige. Svaren behandlas konfidentiellt. Inga namn kommer att publiceras.

 

1. Riskerar ni att förlora nästa val lokalt på grund av turbulensen inom partiet på nationell nivå?

 

2. Tror du att Håkan Juholt klarar att vända trenden och vinna valet 2014?

 

3. Är Håkan Juholt rätt person att leda partiet?

 

Övriga synpunkter på den situation partiet befinner sig i:

 

 

Vi ser fram emot ditt svar!

Jag bestämde mig för att svara på frågorna med viss ironi:

1 jag hoppas att den socialdemokratiska turbulensen inte påverkar mitt parti lokalt

 

2 jag hoppas nog mer att han skrämmer väljarna vänsterut istället för åt höger

 

3 det överlåter jag av sossarna att avgöra

 

Vänligen

Ilona Szatmari Waldau

Kommunalråd för Vänsterpartiet inte företrädare för socialdemokraterna


Tydligen dög inte mina svar eller också tänkte journalisten att jag kanske blivit socialdemokrat och skickade samma mail igen. Denna gång svarade jag lite kortare:

Hej jag har redan svarat på era frågor. Jag är fortfarande inte socialdemokrat så mina svar lär bli desamma

 

Vänligen

Ilona szatmari Waldau kommunalråd för Vänsterpartiet


Stockholmsrean

Kartan med Stockholmsrean kom upp i gårdagens partiledardebatt. Så här ser den ut. De blå häftstiften visar försäljning av hyreshus, de rosa är vård och hemtjänst och de gröna är förskolor. Klickar man på ett häftstift kommer försäljningspris och marknadspris upp. På http://stockholmsrean.se kan man välja att se en typ av försäljningar för sig. Det blir lite lättare att se de rosa och de gröna när de inte döljs av alla blåa. Observera att detta är under förra mandatperioden. Försäljningarna 2011 är inte med.
Visa större karta

Kartan är framtagen av Socialdemokraterna som själva drivit på för konkurrensutsättning inom äldreomsorgen.

För tio år sedan levde Fadime

Idag för tio år sedan levde Fadime Sahindal. Hon var på väg till Uppsala för att träffa sin mamma och sina systrar innan hon flyttade utomlands för att studera. Hon hade tre dagar kvar i livet, ett liv som hon förtjänade att leva och som hon borde ha fått levt så som hon själv ville leva det.

På lördag är det tio år sedan hon mördades. Här i Uppsala uppmärksammas det med besök vid hennes grav, invigningsceremoni i parken som får hennes namn och minneshögtid på Stadsteatern. Det fullständiga programmet kommer sist i detta blogginlägg.

Eftersom jag, tillsammans med min partikamrat Jeannette Escanilla, är initiativtagare till att en plats skulle få Fadimes namn så är det en hel del press. Idag sänder
24UNT ett inslag där jag får bemöta argumenten i ett överklagande.

Kl 13 idag träffade jag en journalist och en fotograf från Expressen i parken. Samtidigt var Föreningen glöm aldrig Pela och Fadimes Uppsalarepresentant, Hans Richter, där och blev intervjuad av 18 minuter. Så det är ett stort intresse.

Så här ser programmet för minnesdagen ut:

Besök vid Fadimes grav, Uppsala gamla kyrkogård

 

11:00-12:00 besöker vi Fadimes grav Universitetkören Allmänna sången sjunger.

 

Hans Richter, GAPFs Uppsala sektion välkomnar!

 

Tal av:

 

1-                         Carina Ohlsson, ordförande för SKR.

 

2-                         Lena Sommestad, ordförande i S-kvinnor.

 

3-                         Rädda barnen Öst: Projektet Det handlar om kärlek.

 

4-                         Maria Fält ordförande Kristdemokratiska kvinnoförbundet.

 

 

 

Invigning av Fadimes park, vid Östra Ågatan och Bangårdsgatan i centrala Uppsala 12:00-13:00 


 Conferencier, Jeannette Escanilla

 

Livemusik av Jan Hammarlund- sång: Flickan från bergen.

 

Livemusik av Dilano Dué med Saman Alias och Rickard Nilsson.

 

Gunnar Hedberg, kommunstyrelsens ordförande (m)

 

Ilona Szatmari -Waldau, Kommunalråd(v)

 

Mohammad Hassan, Kommunstyrelsens vice ordförande(fp)

 

Desiree Pethrus, riksdagsledamot (kd)

 

Marlene Burwick, Uppsala kommunpolitiker (s)

 

Maria Gardfjell, Uppsala kommunpolitiker(mp)

 

Anne Lennartsson, Uppsala kommunpolitiker (c)

 

Sara Mohammad, Ordförande för Riksföreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime.

 

Talin Ghadimi, representant från Tjejernas Rätt i Samhället, TRIS

 

Lise Berg, generalsekreterare Amnesty Sverige.

 

 

Kl 14:00-16:00 anordnas en minneshögtid för Fadime på Uppsala Stadsteater.

 

På plats kommer även att finnas flera gäster från andra EU-länder.

 

Biljett pris: Vuxen 100:- ungdom upp till 16 år 50:-

Medverkande talare

 

Zinat Pirzadeh (konferencier) författare och stand up-komiker

 

Dilsa Demirbag-Sten författare, Journalist, och debattör.

 

Erik Ullenhag, integrationsminister (fp)

 

Sara Mohammad, ordförande för Riksföreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime

 

Jazvinder Sanghera, advokat, författare och grundare till Karma Nirvana, mot tvångsäktenskap, Storbrittannien

 

Leif Ericksson, Fadimes advokat

 

Ahmed Mansour, socionom och verksam i Heros, Tyskland

 

Roberta Bunazzi, ordförande för European Foundation for Democracy EFD, Belgien.

 

Ilona Szantmari Waldau Kommunalråd (v)

 

Sång och musik:

 

Sara Varga (livesång)

 

Maria Blom och Mikael Rickfors (livesång One av U2)

 

Gissoo Shakeri livesång – persiska

 

Zakaria-Kurdisk sång.

 

Folkteatern i Gävleborgs ensemble

 

Saman Alias

 

Teater: Scener ur Elektra-pjäserna (Elektras Systrar, Elektras Bröder, Elektra Show)

 

Skådespelare: Fikret Cesmeli Lolo Elwin Nisti Sterk Leiyla Haji Yelda Hadodo Kristina Nilsson Emma Norbeck Jakob Tamm och  David Weiss.

 

 


hbt-certifiera minst ett äldreboende

För en tid sedan föreslog jag och Jeannette Escanilla att Uppsala kommun ska låta hbt-certifiera minst ett boende. Idag sänder TV4 Uppsala en intervju med bl.a. äldrenämndens ordförande Ebba Busch (KD).

Ebba Busch säger nej till hbt-certifiering och menar att det ett värdigt bemötande aldrig får bli en valfrihetsfråga . Det är ju intressant att höra från någon som annars säger att valfriheten inom äldreomsorgen är det viktigaste.  Jag håller med om att det ska vara ett värdigt bemötande på alla äldreboende men kan inte se något fel i att de som vill bo på ett äldreboende där man vet att personalen är hbt-utbildad ska ha möjlighet att göra det. Hbt-certifieringen är ju dessutom ett verktyg som kan användas på alla äldreboenden. Ebba Busch och äldrenämnden borde därmed inte säga nej till motionen utan säga ja med målsättning att alla äldreboenden ska hbt-certfieras. För det är ju som Monica säger i inslaget att hbt-certifiering för med sig ett bättre bemötande av alla, inte bara av hbt-personer.

Samma
resonemang fördes fram när vi föreslog att det skulle finnas äldreboende med teckenspråkig personal för döva. Individuella lösningar skulle det vara, inte någon möjlighet för döva att bo ihop med andra döva att kommunicera med och med personal som förstår vad man säger.

Inom Vänsterpartiet har vi alltid sagt att borgerlig valfrihet bara handlar om att välja mellan olika bolag och att det egentligen är bolagens valfrihet att göra förtjänst som värnas. Alliansens syn på våra förslag inom äldrevården ger oss rätt och de bekräftar det gång efter gång.

För övrigt hoppas jag att Ebba Busch säger fel när hon pratar om transsexuella i inslaget (som dessutom smögs sig in i TV4:s ingress). Även andra transpersoner måste väl ha rätt att kunna bo på ett äldreboende och få leva sina liv som de själva vill. Eller menar Busch att transvestiten inte fritt ska få välja om det är kjol eller byxa som ska kläs på?

 

Kovändning av FP i steriliseringsfrågan?

Det verkar som om HBT-minister Ullenhag nu försöker rädda den folkpartistiska äran. Det finns ingen uppgörelse om att inte ta bort steriliseringskravet för juridiskt könsbyte, säger han, och förklarar att han hade annat att göra så han kunde inte förklara detta tidigare än sent på kvällen, flera timmar efter att nyheten läckt ut.
Nähä, det finns ingen uppgörelse och den ende som känner till detta är Erik Ullenhag? Annars skulle väl någon annan gått ut under dagen och dementerat. Det är väl helt uppenbart att det finns en sådan uppgörelse. T.o.m. folkpartiets f.d. hbt-drottning säger ju att det går att leva med att skjuta på beslutet.
Jag skulle tro att Ullenhag tagit till sig av den massiva kritiken mot folkpartiets svek och försöker rädda partiet med att det inte finns någon uppgörelse på regeringsnivå. Ska bli spännande att se om Reinfeldt tar honom i örat och påpekar att de uppgörelser som görs på andra nivåer inom alliansen även gäller för regeringen.
Hoppet står nog inte till regeringen utan till riksdagens ledamöter, att tillräckligt många borgerliga ledamöter röstar för att steriliseringstvånget ska tas bort. Oavsett vad som händer i riksdagen så har folkpartiets hbt-politik fått sig en rejäl törn. Partiet brukar föra fram Barbro Westerholm i olika hbt-sammanhang men med gårdagens uttalande är hon körd. Vad har folkpartiet kvar att skryta med?

FP sviker transpersoner

Alliansen har beslutat att inte ta bort steriliseringstvånget för personer som vill genomgå könskorrigering. De borgerliga partierna låter KD bestämma i denna fråga. Folkpartiets Barbro Westerholm (som folkpartiet brukar skryta med i HBT-sammanhang) säger till DN: "Det här kan man leva med. Det är ett bra steg framåt, där det tidigare har varit helt låst. Ibland tar det tid att komma i mål, men det är bättre än att det tar tvärstopp."
Vaddå tvärstopp, det hade väl bara varit att gå samman med de rödgröna och ta bort tvångssteriliseringen. Westerholm och FP må vara stolta över sina HBT-insatser men de är historia och om FP inte kan gå vidare och förbättra gamla beslut så är det inte mycket att skryta med.
Nej, jag säger som Vänsterpartiets Marianne Berg: "Lagen mot tvångssterilisering som antogs 1975 tycks inte gälla alla. Enligt regeringen så är tydligen värdekonservativismen viktigare än lagboken." (från pressmeddelande)

Hela alliansen sviker människor som 21-åriga Moa, som kämpat för att få bevara sina könsceller för att i framtiden kunna få biologiska barn med sin flickvän.

Usch vilket svek!

KD:s ställningstagande är inte förvånande men intressant. Frågan diskuterades på partiets riksting förra året och till SR sa Maria Larsson så här:

"– Om man bestämmer sig för att byta kön och exempelvis går från att vara kvinna till att bli man så är det ett beslut man fattar och blir en ny juridisk person. Och då tycker inte vi att om den som bestämt sig för att bli man ska kunna fortsätta att föda barn och bli gravid utan att ett beslut är fattat om att byta kön och då bör även beslutet om könsbyte fullföljas, motiverar Maria Larsson partiets ståndtagande.

– Dessutom har frågan naturligtvis ett barnperspektiv. Där det handlar om att barn vill kunna definiera  en mamma och en pappa och här får vi inte det klargörandet ,forsätter hon."


Hennes första resonemang om att en ny juridisk person borde fullfölja könsbytet faller på att den nya juridiska personen inte blir fertil utifrån sitt nya juridiska kön. Könsbytet går därmed inte att fullfölja ur fortplantningssynpunkt. Det andra resonemanget faller på att det redan i dag finns så många barn som inte kan definiera en mamma och en pappa.

Slutligen säger hon "Men förslagen har ganska nyss kommit, det får bli en beredningsprocess sedan får som vanligt ta tag i frågan och diskutera". Vadå nyss kommit? Könstillhörighetsutredning som kom i mars 2007 föreslog att steriliseringskravet skulle strykas och ersättas av krav på att könskörtlarna tas bort. Mer än fyra år senare säger Maria Larsson att förslaget ganska nyss kommit, kanske kom det nyss till KD men krav på ändring av steriliseringslagen kom direkt 2007. Dels i utredningen, dels av Vänsterpartiet och andra som menade steriliseringskravet skulle tas bort utan att ersättas av krav på att könskörtlarna ska tas bort.

I utredningen från 2007 fanns flera bra förslag, som nu genomförs (jag bloggade om förslaget då). Det tog fem år för Alliansens att ens komma med lagförslag med anledning av utredningen. Även det är riktigt uselt.


Utbyggnad av Marielund och vänsterns miljöpolitik

Vänsterpartiet vill få fram en planläggning av området Marielund. En sådan planläggning kan innebära att större delen av området bevaras och planläggs som rekreations- och friluftsmark där värdefulla kulturmiljöer kan bevaras. Det måste bli ett avslut på diskussionerna om att bygga sönder området. Därför sa vi i går på kommunstyrelsen ja till att utreda och planlägga Marielund, vi vill sätta punkt. Vid behandling av ärendet föreslog vi att utredningen skulle göras med hänsyn till klimat och hållbar utveckling. Först fick vi med oss S på förslaget, därefter MP och slutligen hela alliansen. I UNT kan man idag läsa "Miljöpartiet fick dock med sig övriga partier på att den utredning som ska göras ska ta hänsyn till klimat och hållbar utveckling . . ." Resten av citatet, som alltså MP enligt tidningen fick med sig övriga på, är också förslag från Vänsterpartiet men mer som formuleringar efter en diskussion mellan V, MP och S om formuleringar i ärendet för att motverka att det byggs 400 nya bostäder i känsliga naturmiljöer. Vänsterpartiets förslag om hänsyn till klimat och hållbar utveckling öppnade upp för en diskussion om hur ärendet kunde bli bättre.
Nåja, det här är ganska vanligt. Pressen tar alltid för givet att alla miljöförslag kommer från Miljöpartiet, även om det är Vänsterpartiförslag som MP hängt på. Några sådana exempel är kritik mot första förslaget om läge för Gränby Arena som innebär att en kulle, som kan få betydelse för hydrologin i området förändras, grävs bort, kritik  mot trafikled genom Natura2000-område till Gottsunda, försök att få in miljö- och hållbar utvecklingsperspektiv i näringslivsstrategin, klimatkompensation av resor som utförs av politiker och kommunens anställda för att nämna några. En annan intressant sak är att när kommunen sa ja till en civil flygplats på Ärna var Vänsterpartiet det enda parti som sa klart nej. Miljöpartiet sa ja och la en massa svåruppnådda klimatmål som villkor.
Ovanstående är ett bra exempel på varför Vänsterpartiet måste bli tydligare i miljöpolitiken. Vi har en bra miljöpolitik men den hamnar i skuggan av Miljöpartiet. Nu ska vi uppdatera vårt miljöprogram till nästa kongress, flera bra miljöskrivningar kom in i vårt strategidokument och framför allt så röstade kongressen in flera miljökunniga i partistyrelsen. Förutom partiordförande Jonas Sjöstedt så valdes även Wivi-Ann Johansson in i partistyrelsen och Emma Wallrup (som kommer från Uppsala och är min ersättare i kommunstyrelsen) valdes in som ersättare utöver de som redan var föreslagna av valberedningen. Kongressen talade och visade att den ville ha en tydligare miljöprofil på partiet.

Absurt med höjda politikerarvoden

Igår skrev jag kort om att Vänsterpartiet protesterar mot att det moderata finanskommunalrådet ska få en höjning av sitt arvode från 67 000 kr till 70 000 kr i månaden. UNT skrev om det igår. I morse hade TV4 ett inlägg. Uppdatering: En enig kommunstyrelse beslutade idag att stödja Vänsterpartiets avslagsyrkande. Ärendet lär komma tillbaka i en form som följer de regler som kommunen har. Kommer det nya förslag så kommer självklart Vänsterpartiet att vara mot dem också, heltidskommunalråd ska inte inte kunna få mer än 100% av ett arvode.


Om kongressen och partiledarbyte på radio

Igår var jag med i P4 morgon. Det var lite jobbigt att vara på plats i radiostudion före åtta på morgonen med den sömnbrist som kongressen fört med sig. Jag kunde inte sova ordentligt natten mellan söndag och måndag heller. Det har jag dock tagit igen nu, inatt kunde jag äntligen sova (förhållandevis, vaknar alltid flera gånger p.g.a. min axel men nu kunde jag somna om direkt igen).

Här är en länk till inslaget i går morse: http://goo.gl/K0zy0. Ca 17 min in i klippet talar vi om trötthet, partiledarbyte, ev ny politik och kongressfesten.
Apropå gårdagens blogg (http://ilonaw.blogg.se/2012/january/tankar-efter-en-kongress.html) om hur väl allt flöt på och att jag hade rätt i min inledning om att det skulle bli den bästa kongressen någonsin (http://ilonaw.blogg.se/2012/january/valkommen-till-vansterpartiets-kongress.html) så har jag idag sett mail där ombud tackar för en bra kongress och där erfarna funktionärer säger att det aldrig flytit på så bra på ngn kongress tidigare.
Jag är så stolt över mitt parti och allt det arbete som mina partikamrater här i V Uppsala län lagt ned på kongressen.
Igår var det ju en alldeles vanlig kommunalrådsarbetsdag, med undantag av morgonintervjun och att rödgröna kolleger frågade om kongressen. Med anledning av ett förslag om höjt arvode till finanskommunalrådet skickade jag ut ett pressmeddelande (läs här) som bl.a. UNT gjorde en artikel på.

Jag ska inte betala den nya "partiskatten"

I Uppsala betalade man som kommunpolitiker för Vänsterpartiet en medlemsavgift till kommungruppskassan. Pengarna användes till utbildningar och möten för framför allt fritidspolitikerna. Avgiften var så högt satt att det även blev medel över till valrörelsen. Inför det här valet beslutade partiföreningen att alla ska betala 10% av sin bruttoinkomst.

I helgen beslutade kongressen att införa en gräns som innebär att alla som tjänar över 5/8-delar netto av ett basbelopp ska betala
partiskatt (dumt ord, för egentligen är det väl snarare någon form av avgift). Eftersom jag är kommunalråd med deltidsarvodering så kommer jag inte upp i den inkomsten och behöver inte betala enligt den nya regeln. Däremot betalar jag regelbundet till partiet enligt beslutet av min partiförening (plus lite extra).

Det är nu upp till partistyrelsen att utforma reglerna för "partiskatten" och det finns en hel del att fundera över. Ska den vara absolut så att även personer som har kostnader efter sin inkomst (personer med avbetalningsplaner på lån, personer som betalar underhåll, har höga studielån och andra utgifter som grundar sig på ens inkomst) ska betala allt eller kommer det att finnas möjlighet till nedsättning?

Det finns också en risk att partiföreningar och distrikt får mindre pengar. Jag vet att det finns riksdagsledamöter som utöver de 5 000 kr de idag betalar till partiet central även ger en stor slant till partiförening eller distrikt. Utrymmet för detta kommer att bli mindre, samtidigt är det inte i så många kommuner och landsting som vi har politiker som kommer upp i en inkomst på 5/8-delar av ett basbelopp netto.

Det är bra att partiet nu tagit ett bindande beslut där man skriver kontrakt innan man blir vald till ett uppdrag (så som det redan är i bl.a. Uppsala) men det är aldrig så enkelt att genomföra som det är att besluta. Tur att vi valt en partistyrelse med hög kompetens, de kommer nog att hitta rätt i kongressens beslut om att partistyrelsen får i uppdrag att utforma ett regelverk för rutiner och hantering av kontrakt och annat som kan ligga inom ramen för ärendet.

Tankar efter en kongress

Jag är rätt trött nu efter kongressen. Vi höll på till elva, började nio och det var svårt att slappna av och sova timmarna däremellan. Lördagens kongressfest höll visst på till efter två då salsabandet spelade sin sista låt, själv gav jag upp strax före tolv. Normalt brukar jag höra till dem som stannar och dansar till slutet men nu när min opererade axel ännu inte är läkt så är jag rädd för folksamlingar och trängsel. Trängsel var det verkligen på dansgolvet, vänsterpartiet är ett dansant parti.

På twitter kunde man märka en diskussion om rutiga flanellskjortor. Några sådana kunde ses på kongressen och även Jonas Sjöstedt hade en sådan på torsdagen. Klädstilen var allt ifrån fackförbundströjor till skjorta och fluga. Många vänsterpartister har en egen och snygg klädstil och sticker ut i positiv bemärkelse.

Arrangemanget här i Uppsala flöt på problemfritt (kanske fanns det problem men i så fall löstes de så snabbt av funktionärerna att vi ombud aldrig märkte dem). Vi Uppsalaombud fick motta flera uppskattningar över att kongressen var så bra. Den bästa jag varit på och nästa kongressarrangör kommer att få svårt att leva upp till det här, var några av omdömena.

Enda smolken, som jag kunde märka, var UKK:s förmåga att tillaga vegetarisk och vegansk mat. Efter första middagen då vegetarianerna och veganerna fick kokta rotfrukter (med aioli för vegetarianerna, inga tillbehör för veganerna) skärpte sig köket och snodde ihop lite bönor till övriga måltider. Festmåltiden för veganerna var undermålig, det var den vegetariska middagen där man tagit bort osten. Inga proteiner alls och efter huvudrätten kändes det som man just ätit en förrätt. Söndagens vegetariska lasagne var kanske bra men veganalternativet var återigen helt utan protein.

Vänsterpartiet har beslutat att vegetarisk mat är huvudalternativet, kött serveras till dem som särskilt beställt detta. Vitsen är just att den vegetariska maten ska vara bra när det är den huvudsakliga beställningen. När köken misslyckas så som UKK:s kök gjorde vid flera måltider borde partiet vägra betala. Det är inte rimligt att betala fullpris för lite potatis (torsdagens middag) eller lite grönsaker (lördagens "fest"måltid).

Nästa kongressarrangör kan åtminstone slå oss på fingrarna när det gäller maten.

Idag är det återigen en vanlig arbetsdag. Vi ska ha rödgrönt möte, äta lunch med studieförbunden och ha möte med kommunstyrelsen arbetsutskott. Det kommer nog att gå bra för även om jag är trött (upp tidigt för radiointervju också) så är jag ju samtidigt pigg av en bra kongress och av det faktum att Uppsalas Emma Wallrup röstades in som ersättare i partistyrelsen (mot valberedningen och efter stark plädering av miljöaktivister) och att jag numera är en del av den centrala valberedningen.

Välkommen till Vänsterpartiets kongress

I torsdags fick jag äran att hälsa välkommen till Vänsterpartiets kongress. Mitt välkommenanförande var inte av den diginiteten att det lades ut på Kongressidan men den som vill veta vad jag sa kan ta del av det här. Eftersom jag inte läste innantill så är detta bara ungefär vad jag sa, jag har försökt ändra, ta bort och lägga till så att det ska bli så likt det som jag faktiskt sa men exakt lika kan det inte bli.

Varmt välkomna till Uppsala och Vänsterpartiets kongress. Jag heter Ilona Szatmari Waldau och är kommunalråd här i Uppsala kommun, tyvärr i opposition. Efter valnatten när borgarna behöll makten i både riksdag, landsting och kommun fick vi ca 80 nya medlemmar. På Uppsalas första medlemsmöte efter valet fick borden bäras ut från sammanträdesrummet och ändå så fick knappt alla plats.

 

Till den här kongressen har vi funktionärer så att det både räcker och blir över, reservlistan är lång. Det är ett fantastiskt arbete som lagts ned av uppsaladistriktet och våra medlemmar för att göra den här kongressen till den bästa kongressen någonsin.
Jag vill inte bara hälsa er välkomna till uppsala utan också till Uppsala konsert och kongress, en omtvistad byggnad som beslutades blocköverskridande av Vänsterpartiet, socialdemokraterna och folkpartiet. Huset hade aldrig blivit verklighet utan två starka kvinnor, Vänsterpartiets och Socialdemokraternas dåvarande kommunalråd.

Uppsala konsert och kongress är en bra symbol för Uppsalas utveckling från småstad till storstad. I slutet av förra året blev vi över 200 000 i Uppsala kommun.

 

Av tradition var västra sidan om ån universitets och kyrkans Uppsala medan denna sida var handelns och arbetarnas stad. De små fabrikerna och verkstäderna låg inte långt härifrån och det här konsert- och kongresshuset placerades, åtminstone av vänsterpartiet, medvetet på den sida som representerar arbetarstaden Uppsala och inte det akademiska Uppsala.

 

Uppsala har mycket att bjuda på och gör gärna ett besök när ni har lite mer tid Besök anrika kulturstaden Uppsala, de vackert belägna vallonbruken i Norra Uppland eller varför inte Roslagens skärgård?

På torget här utanför är det loppmarknad varje lördag. Hela torget är fullt på sommaren och några enstaka står här även vintertid när vädret tillåter. Det är en av mina favoritplatser. Jag gillar både gamla grejer och miljövänligt återbruk.

 

Denna kongress har namnet Vänster för Framtiden.  Här i Uppsala känner vi en stark framtidstro. Inte bara för Uppsala som stad och som län utan också för vårt parti och vår politik. Uppsala har genom sina universitet en ung befolkning. I valet var Uppsala ett av Miljöpartiets och Feministiskt initiativs starkaste områden.  Miljörörelsen och queerrörelsen är starka här. Med en tydligare feministisk teori och politik, en tydligare miljöpolitik och en fortsatt tydlig rättvisepolitik har vi alla möjligheter att vinna fler röster här.

Uppsala planerar för framtiden och för en stark vänster.

Återigen varm välkomna till Uppsala och Vänsterpartiets kongress

 

. . .  och så introducerade jag PomPeriPossa band och uppmanade kongressen att sjunga med i öppningsnumret - Internationalen

 

Bilden nedan föreställer inte öppningen utan avslutningen med Vänsterpartiets blåsorkester


Nu väljer vi partiledare

Nu är det en halvtimme kvar till partiledarvalet på Vänsterpartiets kongress. Pläderingarna kommer nog att bli mer spännande än själva valet. Just nu pratar vi om strategisokumentet, bra ändringar så här långt.

Öppna seminarier under Vänsterpartiets kongress

På vänsterpartiets kongress kommer ett flertal öppna seminarier att anordnas för den som inte är kongressombud.


 VÄNSTERPARTIETS 39:e KONGRESS ”VÄNSTER FÖR FRAMTIDEN” på Uppsala Konsert och Kongress

 

Detta händer under kongressen - Seminarier:

 

1.    Ekologisk Hållbarhet - Hur formar vi en ekonomi inom de planetära gränserna?

Inledning: Christer Sanne, författare och utredare åt naturvårdsverket. I panelen: Mikael Malmaeus, forskare och författare; Annika Karlsson-Canyama, forskare inom komsumtionsfrågor; Pella Thiel, miljökommunikatör. Samtalsledare: Jens Holm (V) riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson.

 

Fredag den 6 januari

Kl. 12.30 – 14.00

Plats: Sal C

 

2.    Boken om Syninge kursgård och studierna

Hans Arvidsson berättar om boken Inte bara ett hus i Roslagen, en berättelse om Syninge kursgård och partiets studiehistoria.

 

Fredag den 6 januari

Kl. 14.30 – 15.30

Plats: Sal C

 

3.      Hur görs kön i vardagen?

Om teori utifrån könsmaktsordningen och praktiker i människors vardag.

Inledning: Anneli Häyrén Weinestål, Forskare, Centrum för genusvetenskap, 
Uppsala universitet. Anneli har under 2011 forskat på 
hur kön görs i brandmännens och ambulansförarnas vardag.

 

Lördag den 7 januari

Kl. 13.00 – 15.00

Plats: K3-4

 

4.    Integration i vardagen Ett lyckat exempel!

Amil Sarsour, ord SIU, Samarbetsorganisationen för Invandrarföreningar i Uppsala, presenterar integrationsprojektet ”Uppsala Vision 2030”, ett treårigt projekt finanserat av Allmänna Arvsfonden.

 

Lördag den 7 januari

Kl. 15.30  – 16.30

Plats: K3-4

 

Seminarier med Gäster på Vänsterpartiets Kongress:

 

5.    THE RIGHT TO RESIST

I panelen: Anosh Hamta, Solidarity Party of Afghanistan; Brahim Mojtar, Polisario Front, Western Sahara; The Peace and Democracy Party (BDP) from Turkish Kurdistan; The Palestinian peoples Party (PPP)

 

Fredag den 6 januari

Kl. 16.30 – 18.30

Plats: K3

 

6.    What moves the left? Open forum with radical politicians from the planet earth

I panelen: Gilberto Ros Munguia, FNRP (Honduras); Yara Nammour, Union Lebanese Democratic Youth; Oumar Mariko, SADI (Mali) Party Chaiman and Presidential Candidate; Chris Matlhako, SACP (South Africa) International Secretary; Dominggus Kiik, Papernas (Indonesia)

 

Lördag den 7 januari

Kl. 13.00

Plats: Hall IX, Uppsala Universitet