Förnya inställningen till förnybart

Idag har jag varit med Jonas Sjöstedt, Jens Holm och Örjan Rodhe på Seabased AB och institutionen för teknikvetenskaper. Jättespännande att höra om all forskning om förnybar energi. Man blir ju lite sur av att höra att det satsas massor av miljoner på forskning men sedan när forskningen ska kommersialiseras så kommer problemen. Snåriga regler och svårt att hitta finansiering är några av dem. Den svenska energipolitiken inom förnybar energi är så inriktad på vindkraft att andra forskningsområden, som t.ex. vågenergi, får slåss mot byråkrati när den flyttar ut från universitetens småskaliga försök.

Seabased klarade i alla fall två års försening och är i full gång att bygga ut en storskalig försöksanläggning. Intresse finns från hela världen eftersom vågenergin är en billig och säker energikälla för länder med mycket kust.

På Ångströmslaboratoriet träffade vi forskare inom tunnfilmsolcellsforskningen och pratade om solcellsanvändningen runt om i världen. Tyskland ligger långt fram, Italien och Kina är på väg. Skälet till framgången i Tyskland är bl.a. att elkunder som producerar egen el kan leverera överskottet till elbolaget. I Sverige har vi oklara regler och det är upp till varje elbolag om man vill ta emot överskottsel från sina kunder. Idag finns ett överskott på solceller p.g.a. billig produktion i Kina så skulle de svenska reglerna ändras kan solcellsmarknaden i Sverige "explodera". Problemet idag är det pris som kunden får för sitt överskottsel, det bygger oftast på spottpriset.

Av någon anledning har regeringen dragit detta i långbänk. Det borde vara självklart att tilllämpa en nettodebitering, dvs. att kunden i slutändan betalar för den extra el som köpts, inte att kunden får betala ett högt pris för den el som används men bara får en spottstyver för den el som levererats. Självklart ska det vara obligatoriskt för elbolag på den svenska marknaden att ha egen el-möjlighet och nettodebitering.

Med de låga produktionskostnader som finns i Kina kommer just solcellstillverkningen inte att kunna bli en storindustri i Sverige men det finns en stor potential i tillverkning av komponenter och inte minst i installation.

Andra spännande forskningsområden är teknik som fångar upp energin i strömmande vattendrag och så klart vindkraft.

Vänsterpartiet har massor av spännande förslag på hur kommersialiseringen av forskningen ska gå till och självklart vill vi införa nettodebitering snarast. Det och mycket mer går att läsa i en nyutgiven klimatrapport:
http://www.vansterpartiet.org/assets/Klimatrapport-V-2012.pdf


Professor Marika Edoff visar olika solceller, som finns på Ångströms tak, för Jonas och Jens själv forskar hon om tunnfilmsolceller (låter bättre på särskrivningsspråket engelska: Thin Film Solar cells)

Ett drygt inlägg

I en liten paus mellan slutjusteringar av vårt budgetförslag och en utbildning för nyvalda förtroendevalda för vänsterpartiet kan jag inte låta bli att vara lite dryg.

Fnissade lite när jag såg Ebba Buschs kommentar till den lokala opinionsundersökningen, där KD backar men ligger betydligt högre än i riket. Ebba påpekar att opinionsundesökningar ska tas med en stor skopa salt. Är man skeptiskt eller anser att man inte ska lita på något så tar man det med
en nypa salt. Hur skeptiskt är man om man inte bara tar det med skopa salt utan till och med "en stor skopa salt"?

En annan lustig förvanskning av ordspråk såg jag i gårdagens Upsala Nya Tidning. Det engelska utrycket "Sell like hot cakes" översätts i en fotnot med "säljer som smör i solsken". Hm, hur säljs smör i solsken? Är det mycket eller litet?  Det heter "går åt som smör i solsken", dvs. smöret smälter i solsken så det går åt väldigt mycket smör.

Får man höra att något säljer som smör i solsken får man nog ta det med en stor skopa salt :-)

Om någon undrar så ökade vi med 0,2 procentenheter. Det tar vi med en nypa salt och hoppas att vår politik är så populär att våra valsedlar i valet 2014 går åt som smör i solsken.

Borde blogga

Det finns mycket att blogga om men jag är inne i slutfasen med att ta fram vårt budgetförslag och hinner med någott annat. Räknar med att vara tillbaka på torsdag.

Islamofobin och antisemitismen

Hittade detta fantastiska blogginlägg Akta er, 20-talet står utanför dörren och vill in! som tydligt visar likheten med antisemitismen i Tyskland och de antiislamska stämningarna i Sverige idag. Inlägget ligger på den liberala Frihetssmedjan.

Det är bra att Frihetssmedjan visar att man kan vara liberal utan att ha Folkpartiets oförmåga att se skillnaden på antisemitism och kritik mot Israel.  Vid sin prideparad i torsdags hade partiet israeliska flaggor och de som ifrågasatte detta blev snabbt kallade för antisemiter.

För en tid sedan lyssnade jag på en man som berättade hur hans organisation arbetade mot islamofobin i England. Han visade hur respektabla engelska tidningar vinklade nyheter så att de framställde nyheten antiislamskt. Jag kommer inte ihåg alla exempel han visade men en var att skolor p.g.a. islam förbjuder xxx (en engelsk bok eller författare, kommer inte ihåg detaljer). Den största rubriken på förstasidan och löpsedeln. Den som läste artikeln fick veta att det var någon koranskola i ett muslimskt land. Den som bara läste rubriken förleddes att tro att viss engelsk litteratur förbjuds i engelska skolor för muslimernas skull.

På så sätt, med sådana rubriker, göds islamofobin på samma sätt som antisemitismen göddes av den etablerade pressen i Frihetssmedjans exempel. Vi är inte där än i den etablerade pressen och jag hoppas att vi aldrig kommer dit. Islam, och alla andra religioner ska granskas, men det måste ske på ett neutralt sätt och inte vinklas så att det dömer religionen och alla människor som omfattas av den.

Kattslagsmål

Jag gick upp med tuppen i morse så vid niosnåret gick jag och la mig igen. Mina katter är inte alltid så förtjusta i varandra, de fräser för att markera, och vid tiotiden vaknade jag av världens kattslagsmål under sängen. Hann bara se en skugga och en jagande svans som sprang ut ur rummet. Med tanke på hur katterna betedde sig mot varandra är det  troligaste att en främmande katt kommit in och att de med gemensamma krafter jagade ut den genom den öppna balkongdörren.
Nu är jag i alla fall klarvaken, om än fortfarande trött, och besviken över att den tidiga klarblå himlen nu är vit. Det var varmare kl åtta än vad det är nu. Synd, hade hoppats kunna ha sommarklänning idag och inta en kaffe i solen på den kattbefriade balkongen.

Nya ljus över gåtan Raoul Wallenberg

I dagarna kommer en ny bok som har uppgifter om att Raoul Wallenberg förde med sig stora mängder guld och kontanter när han greps av ryssarna. Han kan ha tagits som tysk spion som försökt rädda naziguld.

Det som är intressant är att Wallenberg möttes med misstro i Sverige och av svenskarna, misstro efter att de hört uppgifter om att han i själva verket var tysk spion och roffade åt sig värdesakerna (som var deponerade av ungerska judar) för egen del. Det kan förklara att man inte agerade tillräckligt kraftfullt direkt.

Även Valdemar Langlet möttes med misstro för sin gärning i Budapest. Till skillnad från Wallenberg fick han inte en hjältestatus med tiden, istället dog han relativt bortglömd i trygghet i Sverige. Här kan man se ett skyddspass som Valdemar Langlet utfärdat för Svenska röda korset, lägg märke till det ungerska sättet att skriva namnteckning. Langlet Valdemar. Svenska legationen och Langlet började för övrigt utfärda skyddspass/-brev innan Wallenberg kom till Budapest.

Mer litteratur om våra hjältar (och glöm inte Nina Langlet, Per Anger och Carl Ivan Danielsson):

Valdemar Langlet - räddar i fara, av Björn Runberg för Röda korset
Verk och dagar i Budapest, Langlets egen bok
Kaos i Budapest, Nina Langlets egen bok
Raoul Wallenberg in Budapest: Myth, History and Holocaust, Paul Levine
och många fler böcker om Wallenberg hittar man här.
<
Spännande är att min pappas morbror, som var motståndman i Budapest, ska ha åkt till Stockholm när han var på Sverigebesökför att träffa sin gamle bekant Per Anger  (ett minne som berättades för mig 20 år efter att det hände, kanske spelade minnet ett spratt eftersom även den då döde Danielsson nämndes eller också har det verkligen hänt). Tyvärr pratade vi aldrig om vad som hände i Budapest under kriget och ockupationen. Varken min pappa, min farmor eller hennes bror nämnde vad de varit med om och vad de själva bidragit med. Först efter min pappas död hittade jag ett dokument som var ungerska statens erkännande av morbror János status som motståndsman och först då förstod vad jag pappa menade när han sa att morbror János överlevde kriget för att han var gömd av vänner.

Mot homo- och transfobi - Tack Uppsala pride!

Ett stort tack till Uppsala pride för att ni överlät arrangemangt av Idahot (Internationella dagen för homo- och transfobi) till rfsl så att vi kunde mötas över ideologier och partigränser i kampen mot homo- och transfobi. Ni hade lagt ned mycket jobb på att få ihop manifestationen och få dit talare, utan er hade Idahot-manifestationen aldrig blivit av. Tack rfsl för att ni på så kort tid tog på er att stå för arrangemanget och fixa talare från de flesta partier. Tack V och Ung vänster som på lika kort tid och utan partibeteckning ställde upp som ljudtekniker och regnbågsfanbärare. Jag och Sissela från F! som ingick i den ursprungliga talaruppställningen talade förstås på Idahot.
Det här är vad jag ungefär sa, jag har försökt ändra mitt underlag efter vad jag faktiskt sa:

Vi står här vid regnbågsflaggorna, i andra länder hade vi blivit arresterade eller kanske t.o.m. dödade. Men vi är i Sverige där det enligt lag ska vara  de som utför hatbrott som blir straffade.


Ändå inte frid och fröjd, kysser man ngn av samma kön offentligt riskerar man att bli utsatt för sexuella trakasserier av förbipasserande eller bli nedslagen. All kärlek är bra kärlek och alla borde ha rätt att visa sin kärlek.


På jobbet blir kvinnan som pratar om sin fru ombedd att inte skylta med sin sexualitet av samma kollega som ofta berättar om vad hon och maken gjorde i helgen. All kärlek är bra kärlek.


I skolan blir unga hbt-personer trakasserade av andra elever, på lektionerna utsätts de för en heternormativitet som försvårar deras liv och deras skolgång.


Transpersonen får stå ut med att människor stirrar och använder fel pronomen, men vilken könsidentitet en människa har måste väl hen få bestämma själv?


Regnbågsfamiljer har problem med vårdnad och uttag av föräldraförsäkring, lagar och regler utgår från den heterosexuella kärnfamiljen, men vem eller vilka jag väljer att bilda familj med är väl min ensak?


Kampen mot homo- och transfobi handlar inte bara om möta homofobin, det handlar om att bryta normer. Alla har rätt att välja sin sin kärlek, sin familjebildning och sitt liv. Vänsterpartiet arbetar för detta i riksdagen, i kommunerna och i landstingen.


Ska man kunna välja sin familjebildning så måste vi omedelbart sätta stopp för tvångssteriliseringarna, även transpersoner måste kunna bli förälder. All kärlek är bra kärlek och alla former av familjebildning är bra familjer. Stjärnfamiljen är här och den är här för att stanna.


I några länder hade vi blivit arresterade för att vi stod här med regnbågsflaggor. I andra länder hade vi dömts till spöstraff eller avrättning om vi ertappats med att ha samkönat sex. här i Sverige utvisar vi hbt-personer till dessa länder med hänvisning till att det inte är någon fara om de döljer sin sexualitet eller könsidentitet. Sverige göder  och sanktionerar homofobin utanför sina egna gränser.


Idag är den internationella dagen mot homo- och transfobi och idag måste vi ta ställning mot utvisningarna av HBT-personer,  Ingen ska utsättas för våld, hot eller diskriminering på grund av sin sexuella läggning eller sin könsidentitet.


 

Det är Hat som dödar inte kärlek.

 

Läs även Kaj Raving på samma tema.

Uppsala pride för alla

Jag funderade allvarligt på att gå med i Uppsala pridetåg för alla men p.g.a. oförutsedda händelser var jag tvungen att göra ngt helt annat. Så här i efterhand är jag glad för det, åtminstone när jag läser följande i Upsala Nya Tidning:

- Tolerans handlar inte om grupper, det har ursprung i den enskilda människan. Det handlar inte om klasstillhörighet, kön eller sexuell läggning. Det handlar om individen. Pride är politiskt, och den här manifestationen är till för alla som står bakom de liberala idealen, sa Nyamko Sabuni.

Jag vill inte gå med i ett pridetåg som förespråkar tolerans, hbt-personer ska inte behöva nöja sig med tolerans, hbt-personers rättighet behöver respekteras och normerna behöver brytas. Det är helt olika saker. Jag hade inte heller mått bra av att höra att jag gått i en manifestation för de liberala idealen (i folkpartiets tappning).

Istället satsar jag på Idahot-manifestationen idag kl 16.00 på Stora torget. Den är helt neutral och förutsätter inte att deltagarna har någon annan åsikt än sin egen.
Uppdatering: stor uppslutning på Idahot men väldigt få från FP-priden. Med tanke på hur många folkpartister som rest från hela landet för att delta i "pridparad för alla" var det få som brydde sig om den helt partipolitiskt obundna manifestationen mot homo- och transfobi. Heder till er med fp-märken som faktiskt tog er till Idaho också. Det visar att ni gick i "prideparad för alla" för att manifestera som eller för hbtq-personer och inte bara som en protest mot Uppsala prides beslut.
Ulrika Westerlund, rfsl:s förbundsordförande, inviger och talar på IDAHOT

IDAHOT och Uppsala pride

Idag är det inte bara invigning av Uppsala pride, det är också den internationella dagen mot homo- och transfobi (IDAHOT). Uppsala pride hade planerat att kombinera uppmärksammandet av IDAHOT och invigningen med tal och underhållning.

Nu skjuter Uppsala pride på sin invigning och låter RFSL arrangera IDAHOT kl 16.00. Uppsala Prides Samordningsgrupp har beslutat att lämna ifrån sig en del av sin tid på Stora Torget  till RFSL så att de ska kunna arrangera ett uppmärksammande av IDAHOT som är politiskt neutralt. När RFSL:s IDAHOT-manifestation är över kommer invigningen av Uppsala Pride att ta vid ca. 17:15.
Nu hoppas jag att riktigt många kommer till Stora torget 16.00 och att vi tillsammans över ideologier och partigränser kan sätta ned foten och konstatera att vi inte tolererar homo- och transfobi!

Drevet mot Uppsala pride

Fler organisationer hoppar av Uppsala pride, rapporterar UNT, som även har en kort intervju med mig. Det är naturligtvis inte konstigt att flera av de politiskt obundna föreningar som tidigare varit med på Uppsala pride nu känner att det är dags att dra sig ur. Även om man känt till visionen så har man ändå valt att vara med för att föra fram det som man själv arbetar för/mot. Nu när fokus ligger på visionen och samordningsgruppen för Pride säger nej till en organisation som man menar strider mot visionen måste politiskt obundna organisationer ta ställning till visionen på ett annat sätt.

Uppsala pride har aldrig varit en ren hbtq-festival, inte under något av de fyra år som festivalen funnits. Fokus har hela tiden legat på queer, antikapitalism och internationell solidaritet. Det är inget nytt, det nya är att man i år även planerar en parad.

Jag (och även andra) har försökt få Uppsala pride att öppna upp paraden och göra den till en hbt-parad, fristående från Uppsala prides vision, men organisationen ser paraden som en del av festivalen och att den därmed också omfattas av visionen.

I år blir det som det blir, med en Uppsala pride-parad och en just nu folkpartistyrd prideparad för alla. Tiden är allt för kort för något annat. Inför nästa år hoppas jag att Uppsala pride (om organisationen behåller namnet efter all kritik) kan avslutas med en fristående parad där alla kan vara med. Om alla större städer och flera mindre klarar av att ha en öppen prideparad för HBT-personers rättigheter, där varje medverkande organisation står för sina visioner och åsikter, borde även Uppsala klara det. Om det går att läka såren och om Uppsala pride orkar fortsätta.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Uppsala pride med sin queerfeministiska och normkritiska hållning behövs. Man kan göra sig lustig över, vilket många gör, att Uppsala pride bara serverar veganmat och att alla fester är alkoholfria men det finns många som vill gå på den här typen av festivaler. Festivaler med alkohol och glam finns det gott om, för dem som föredrar det.

En sak som slagit mig i detta är att ingen tänker på att de som driver Uppsala pride huvudsakligen är unga idealistiska kvinnor. De har haft problem med att på ett tydligt och klart sätt förklara sin ståndpunkt, de har fått kritik för att de är svåra att nå. I debatter har de låtit mer osäkra än den som LUF har skickat fram och sedan blir de hånade i sociala medier för detta. Unga kvinnor som gått in för att göra en festival som de tror på utan någon organisationserfarenhet ställs mot medietränade vana debattörer. De utsätts nu för ett drev som de varken var förberedda på eller har någon erfarenhet av hur de ska hantera. Jag hoppas att de är starka nog för att klara detta på ett personligt plan och att drevet stannar upp. Kritisera Uppsala pride, om ni vill, men respektera tjejerna och killarna bakom.

Reinfeldt kastade just ut mig ur den svenska gemenskapen

"Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet". Så säger vår statsminister Fredrik Reinfeldt och precis när jag läser den meningen så känner jag mig utanför det svenska samhälle som jag anser mig vara en del av.

Jag är svensk mitt i livet och jag har jobb men jag är inte helt etnisk svensk eftersom min pappa inte är svensk, rent etniskt är han finsk-ugrisk. Eller vad nu Reinfeldt menar med etnisk svensk. Utgår från den tid man bott i Sverige eller utgår han från någon definition av etnicitet, att man ska vara german/arier och kunna räkna sitt ursprung i Sverige till dem som följde inlandsisen uppåt? Eller räknar han dem som kom till Sverige österifrån, samerna?

Det har inte gjorts särskilt mycket släktforskning i min famij men jag vet att om man kollar söners fäder på min mormors sida så kan vi räkna ursprung i Sverige till 1500-talet då ngn född i Finland kom in familjen, hela tiden som bönder och bergsmän. Trots denna långa räcka med svenska förfäder känner jag mig utkastad ur den svenska gemenskapen av Fredrik Reinfeldt, för jag ser mig inte som etnisk svensk. Jag är svensk med svenska som modersmål, jag omfattas av alla svenska seder och traditioner, bra och dåliga (vågar inte ens berätta hur gammal jag var första gången jag var berusad på midsommar), men jag betraktar mig inte som etnisk svensk. Jag är svensk med ungerskt ursprung. Mitt intresse för Ungern och min ungerska historia är lika stor som mitt intresse för det svenska, även om jag ärligt ska säga att mina kunskaper som ungerska seder och traditioner är begränsade.

Fredrik Reinfeldt gjorde sitt uttalande i samband med en utredning av krogmomsen. Regeringens beräkningar av antalet nya jobb efter den sänkta restaurangmomsen verkar kraftigt överskattade, bedömer rådet, och Reinfeldt försöker blanda bort korten genom att hävda att nästan alla som betyder något, etniska svenskar mitt i livet, har jobb. Resten räknas liksom inte när vår statsminister summerar den svenska arbetslösheten.
Läs även Alliansfritt Sverige och Kultur och kritik

Uppsala pride i blåsvädret

Den här veckan börjar Uppsala pride och som vanligt kommer föreningen på kant med Folkpartiet. LUF får inte ha en egen sektion i Uppsalas första prideparad som ska vara på lördag. Miljöpartiet har meddelat att de därför inte kommer att delta och Folkpartiet anordnar sin egen parad en annan dag.

Under de år som Uppsala pride har funnits har arrangemanget blivit snävare och snävare, tycker jag. Jag respekterar föreningen Uppsala prides rätt att själva avgöra sitt syfte och vilka organisationer man vill samarbeta med men det är synd att Uppsala inte också kan ha ett pridearrangemang som är öppet för alla.

Samtidigt är det just synsättet som gör att många kommer till Uppsala pride. Normkritiken får många, som känner sig utanför i andra sammanhang, att känna sig hemma på Uppsala pride. Det finns nog inget annat pride som skulle ha stormöte för att några känt sig kränkta av att en vit artist porträtterat en svart sångerska på ett sätt som ett antal uppfattade som rasistiskt, à la blackface. Vilket hände 2010.

Uppsala pride säger på sin hemsida att "Uppsala Pride är en organisation som bygger på en socialistisk och queerfeministisk värdegrund. Uppsala Pride vill vara en plattform för möten, aktivism, gemenskap och förändring. Uppsala Pride vill upplösa all diskriminering och förtryck baserade på kön, könsidentitet, könsuttryck, klass, ras, etnisk tillhörighet, funktionalitet, ålder och sexualitet."

Det är egentligen konstigt att LUF ville ha en egen sektion i en parad som bygger på en socialistiskt och queerfeministisk värdegrund.

Med det sagt vill jag återigen poängtera att det finns plats för en HBT-festival i Uppsala. Om den kan läggas samtidigt som Uppsala pride och kanske arrangera en parad tillsammans med Uppsala pride vore det ännu bättre. Separatistiska och andra öppnare arrangemang borde kunna samarbeta om de publika delarna.

Vänsterpartiet är visserligen en av Uppsala prides samarbetspartner men det finns ingen annan koppling mellan Uppsala pride och Vänsterpartiet.

Här är en blogg som tar parti för Uppsala Pride, Varför det är helt rätt att LUF utesluts ur Uppsala pride, Tyvärr har jag inte hittat någon som utförligare tar parti mot.

Tillbaka till 60-talet

Tänk vad lite perspektiv kan göra, på den här bilden som jag tog bara för att visa min fina klänning (nysydd i gammalt tyg) och mina loppisfyndade 60-talsskor ser jag väldigt kort ut. På bilden som jag tog sista april, iförd 70-talslångklänning, ser jag istället väldigt lång ut.

Ska jag fortsätta med att då och då fota min outfit måste jag kolla in modebloggarna, hur gör de för att alltid få ett smickrande perspektiv?



























Hejda apoteksdöden

Det börjar bli med apoteken som med läkare och avreglerade vårdcentraler, överetablering bland dem som uppfattas som rika och brist där det inte finns några stora vinster att hämta.

Här i Uppsala finns det numera ett apotek i varje gathörn nästan och det första har redan gått i konkurs.  När vanliga affärer nu kan sälja läkemedel som inte är receptbelagt måste apoteken konkurrera genom att hitta nya varor att sälja, bantningsmedel och smink t.ex. Fortsätter utvecklingen kan man fundera på var vi ska köpa vår medicin i framtiden.

Var man ska köpa sin medicin i framtiden är en realitet för dem som bor i glesbygd. Fram till mars nästa år måste apoteken som fanns före "apoteksreformen" drivas vidare men därefter är det fritt fram att lägga ned. Redan nu har flera apotekskedjor meddelat att de lägger ned: "
Glesbygden drabbas av apoteksdöden".

Även om det forfarande finns ett allmänt gemensamt ägt apotek, apoteket, så kan inte det bolaget ta över apoteken i glesbygd utan att ägaren, staten, skjuter till medel för detta. Även det gemensamt ägda apoteket konkurrerar på en konkurrensutsatt marknad och kan inte ta det ansvaret utan att få betalt för det. Vi såg motsvarande problem när apotekstudenterna inte längre skulle få praktiklön.

Vänsterpartiets Eva Olofsson kräver svar från Göran Hägglund: 

Vänsterpartiet kräver att socialminister Göran Hägglund förklarar hur personer i glesbygden ska få tillgång till apotekstjänster när många apotek riskerar att lägga ner nästa år. När regeringen sålde ut apoteken för snart tre år sedan ingick det att apoteken i glesbygden inte fick läggas ned de närmsta tre åren. I mars nästa år går den tiden ut och orter i glesbygd riskerar att bli av med sina apotek.

Nu måste Göran Hägglund ta bladet från munnen och tala om hur människor på mindre orter också i framtiden ska kunna få tillgång till receptbelagda läkemedel och den viktiga information som apotekens utbildade personal kan ge, säger Eva Olofsson sjukvårdpolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

En ny rapport från Tandvårds- och läkemedelsverket visat att det inte är lönsamt att driva mindre apotek, vilket sannolikt leder till nedläggning på många mindre orter

- Att istället för att ge tydliga besked hänvisa till att det blivit fler apotek i storstäderna är cyniskt. Regeringen slog med sin privatisering sönder ett välfungerande, omtyckt och patientsäkert statligt apotekssystem. Nu måste man ta ansvar för konsekvenserna. För vänsterpartiet är det självklart att det är ett samhällsansvar, säger Eva Olofsson.

Även Alliansfritt Sverige kommenterar




Apoteket Lejonet i Malmö, det är ett riktigt apotek, både vad gäller inredning och ägande.
Något gammalt välbevarat Apotek finns inte längre i Uppsala och det största, på Svartbäcksgatan, är visserligen fortfarande en del av apoteket men drivs i franchiseform.

Politiker och interaktivitet

Det har kommit en avhandling om politiker och interaktivitet på internet. Den tycks komma fram till det  som även andra kommit fram till, politiker använder inte internet till interaktivitet. Ett skäl tror jag är tidsbrist, det tar tid att vara aktiv på nätet. I alla fall om man ska kolla artiklar, kommentarer och andras bloggar för att delta i diskussioner som andra har startat. Det är lättare att köra en envägskommunikation via twitter, facebook och blogg.

För något år sedan fick jag höra att en av experterna lyft fram min blogg som en av de bättre politikerbloggarna. Det gladde mig även om jag insåg att det inte innebar att min blogg var något föredöme, bara att de andra var sämre.


Internationella strokedagen

Idag är det internationella strokedagen och UNT har en intervju med en kvinna som fick en mindre stroke, idag 1,5 år senare jobbar hon som vanligt.
Många tänker nog att det märks när någon fått stroke, förlamning eller afasi är tydliga tecken, men det finns de som får en stroke och får men som inte märks vid en första anblick. Min pappa fick en stroke när han var 50 någonting. Ingen förlamning, ingen afasi, inget som märktes utåt men han kunde inte fortsätta med sitt arbete eftersom närminnet och tålamodet försämrades, inte den bästa förutsättningen för att arbeta som lärare i praktiska gymnasieämnen.
Idag hade han förmodligen blivit utförsäkrad men han slapp uppleva den borgerliga utförsäkringspolitiken.

Det hårda näthatet

Jag har fyllt i Brås undersökning "politikernas trygghetsundersökning", den ställde frågor om hot och våld men inte en enda fråga om hat. Är det upp till mig som politiker att tolka hat som hot eller är hat inte relevant? Många politiker får känna av hat, oftast näthat men ibland också via mail och brev, och det kan också skapa otrygghet även om inga hot framställs.
Jag har upplevt ett fåtal hatiska nätutfall mot mig, inte särskilt ofta och mest från högerextrema exilungrare som kommenterat på min blogg. Andra politiker har råkat värre ut med direkta hatiska personpåhopp. Hur man kan hata någon man aldrig träffat är något jag inte kan förstå. Jag kan möjligtvis förstå om den som känner sig illa behandlad av myndigheter, där kanske avslaget på sjukpenning kommer från en handläggare man aldrig träffat, känner ett hat eller något som gränsar till hat. Hat mot symboler eller människor som man bara läser om, ser på TV eller läser något av är så konstigt för mig.
Jag har nog bara känt hat en enda gång i mitt liv. Det var mot en vuxen människa som mobbade min son, när min son var i beroendeställning till den vuxne.
Självklart kan man tycka illa om någon, antingen för något som denne gjort eller som symbol för något. Den som drabbats av regeringens politik kan säkert känna hat, eller något som liknar hat, men om det går över i hot eller hatiska utfall mot person då är det illa.
'
Även journalister, eller kanske framför allt journalister, drabbas av hat. Igår hörde jag ett reportage på radion om män som hatar kvinnor. Där berättades det om kommentarer som journalister får på webben, på twitter etc: "hoppas någon våldtar dig din jävla hora.", "Du har fått för lite kuk." "En våldtagen feminist är en bra feminist. "Hoppas du blir våldtagen ditt pissluder." I reportaget ringde man upp några av dem som gick att spåra (som t.ex. skrivit eller klickat i gilla på Facebook) men ingen ville prata med radion. Ingen ville stå för sitt hat. Detta hat frodas i mörkret och tål inte ljuset.
Så det måste ut i ljuset och jag ska börja med att skriva till Brå och fråga varför hatet, när det kommer utan hot, inte finns med i Politikernas trygghetsundersökning.

Många färger på 1 maj

Solen strålade och Vänsterpartiets tåg hade flest deltagare, 845 räknade polisen till. I backen väntade ännu fler för att höra bl.a. Lars Ohly tala.
I det vackra vårvädret passade det bra att klä sig i röd skjortklänning (från 70-talet) och röda strumpbyxor med hjärtan på (fula men roliga). Jag gick bland de första i ledet med en regnbågsflagga i handen (inte hbt-flaggan utan fredsflaggan, mina andra flaggor har stulits).
Det roliga med vårt tåg är att se hur många människor det finns som vill demonstrerar, oavsett om de är vänsterpartister eller inte. I vårt tåg kunde jag se en aktiv socialdemokrat (som gjorde sin vänsterpartistiska fru sällskap), en aktiv piratpartist, en handfull mycket aktiva Fi-are och framme i backen även en aktiv miljöpartist (huruvida mp-aren gick med i tåget vet jag alltså inte). Alla är välkomna i vårt tåg och går man med fast man är engagerad i ett annat parti så delar man våra åsikter helt eller delvis även om det är någonting som gör att man väljer ett annat parti, t.ex. ett parti som utgår från ens viktigaste fråga.
bild på mig och Lars Ohly
Här går jag med Jeannette Escanilla och Lars Ohly, bilden har jag lånat av Ung Vänster

Retro valborg

Det var vackert väder igår på sista april så jag tog på mig min nyinköpta retro vintage klänning i hippiemodell. jag gillar att gå på loppisar och leta kläder. Den här hittade jag på Röda Korset Kupan. Framgår inte av den suddiga bilden men det är en grön klänning med vita blommor på, små blommor på större delen av klänning och lite större blommor på volangen och ärmarna.
Idag 1 maj är det ännu bättre väder och jag funderar på att ta på mig min röda blusklänning, även den vintage.
dålig bild på fin klänning