33 anledningar - varför feminism behövs
Facebook har blockerat länkning till http://trettiotreanledningar.com/, som på ett bra sätt tar upp 33 anledningar till varför feminism behövs. Det här är den första punkten, klicka på länken ovan för att läsa alla punkterna:
Smärtsam bekännelse
Tidigare idag tappade jag ett mynt på golvet. Jag kom knappt ned för att hämta upp det och sedan hade jag problem med att ställa mig upp igen. Hela mitt liv påverkas av de smärtor som jag har i höfter, axlar och ben. Jag kan inte sträcka mig efter karaffen som står inom en armlängds avstånd, jag kan bara med svårigheter hämta något som befinner sig högre än axelhöjd, mina ben börjar värka om jag sitter still för länge och det gör ont när jag börjar gå. Ibland mår jag psykiskt dåligt av att se en ändlös räcka av dagar med dessa smärtor och rörelsebegränsning. Någon gång, men väldigt sällan, kan jag inte hålla tårarna tillbaka och gråter för att jag inte orkar längre.
För det mesta biter jag ihop och låtsas som inget men det innebär att ingen förstår hur jobbigt det är för mig att hålla upp dörren för dem, att skicka karaffen vidare eller att över huvud taget finnas på plats. För vissa dagar är sådana att jag helst skulle vilja slippa vara med. Helst skulle jag vilja ligga hopkurad någonstans men inser förstås att självömkan inte leder någonvart och dessutom gör det ju ont att ligga ned. Efter natten då jag levde som hemlös har smärtorna tilltagit. Dumt gjort naturligtvis men också typiskt för min vilja att inte låta min kropp hindra mig från att göra det jag vill.
Jag är lyckligt lottad, jag har ett arbete med hyfsat fria arbetstider. Är den en mötesfri morgon kan jag ta det lugnt och vila för att istället jobba lite längre på kvällen eller ta igen det på helgen. Hade jag jobbat i kassan i affären, i vården eller någon annat fysiskt arbete hade jag varit sjukskriven för länge sedan. Sjukskriven och med all säkerhet bedömd ha arbetsförmåga för icke fysiska arbeten, utförsäkrad och troligtvis arbetslös. Jag inser hur priviligerad jag är som har råd att gå till en naprapat varje vecka, ett besök som minskar mina besvär.
Jag skriver inte det är för att någon ska tycka synd om mig, det gör jag så bra själv när jag inte orkar hålla emot. Jag skriver det här för att påtala hur olika villkor vi har beroende på klass och yrke. Jag har jobbat som sjukvårdsbiträde och vet att min kropp numera inte skulle klara fem minuter i det yrket. Jag har jobbat inom barnomsorgen och vet att jag inte skulle orka psykiskt och inte heller lyfta ett ledset eller trilskande barn. Jag förstår att kassarbetet skulle vara förödande för mina axlar. Jag förstår att jag aldrig skulle kunna jobba som asfaltsläggare eller parkarbetare, jag klarade ju inte ens av att rensa ogräs i min lilla kolonilott.
Det sjukskrivna vårdbiträdet, som hade kunnat vara jag, har inte råd med naprapat. Det utförsäkrade vårdbiträdet, som inte får något jobb som hennes kropp klarar av, får ingen sjukersättning för att hon ska pressas att ta jobb som hon egentligen inte klarar av.
Vem som helst kan drabbas av sjukdom och även höginkomsttagaren kan drabbas av något som gör att hen blir sjukskriven och utförsäkrad men den som sliter med sin kropp för att vi andra ska ha det bra, är den som drabbas allra värst av alliansregeringens nedskärningar och besparingar på arbetslösa och sjuka. Det är klasspolitik i praktiken.
jag klarar mig, andra gör det inte!
Centerns nyliberala idéer
All politiskt debatt tycks i dessa dagar handla om Centerpartiet, ett parti som valt öppenhet för att diskutera ett idéprogram som få i partiet står för. Ledaren i Sydsvenskan sätter fingret på en viktig punkt: "Politiken fordrar debatt, och debattens livsluft är visionära idéer. Vad ska Sverige med politiska partier till om de inte får lufta nya tankar som kräver tankemöda hos väljarna" och konstaterar samtidigt att programmet är "äventyrligt – gränsande till dumdristigt" utifrån Centerns väljarstöd och väljarbas.
När jag läser förslaget till idéprogram (finns att hämta här) slås jag av att det har perspektiv som gränsar till "sköt dig själv och skit i andra", nyliberalt alltså. Jag slås också av hur lätt det är att plocka ut enstaka meningar ur ett program, lyfta dem och göra dem till något helt annat än vad det är.
Ett sådant exempel är "månggifte". Så här står det i Centerns idéprogram: "Människor måste själva få besluta över sina privatliv, relationer och tillgångar. Politiken bör varken avgöra hur många människor man får leva tillsammans med, gifta sig med eller vem som ska ärva ens tillgångar." Det finns naturligtvis argument för varför staten legaliserar tvåsamma förhållanden och inte flersamma, precis som det finns argument för varför staten inte ska lägga sig i hur många man vill leva tillsammans med. Svagheten i Centerns program är snarast att om man ska ta bort alla lagar som reglerar arv och tillgångar, enligt idéprogrammets nyliberala agenda, så finns det inte längre någon anledning att ha ett civilrättsligt giltigt äktenskap.
I debatten har det dock bara handlat om "månggifte". Månggifte väcker tankar hos människor om att det är en man som får ta sig flera (ovilliga) fruar men handlar ju egentligen om att vuxna samtyckande människor som lever i flersamma relationer ska ha möjlighet att legalisera sin relation, vilket utvecklas i en debattartikel av Maria Kedvall, ordförande i Polyföreningen.
Även förslaget om slopat skolplikt får en annan klang i debatten än vad författarna till idéprogrammet har tänkt. När man hör "slopad skolplikt" så tänker man genast på att barn inte ska behöva gå i skolan. I förslaget till program står det så här: "Centerpartiet anser att dagens skolplikt, som utgår från barnets plikt att gå i skolan, bör förändras till en läroplikt så att det i juridisk mening framgår att det är föräldrar och målsmän som har en plikt att se till så att barnen får en fullgod utbildning."
Det är ju något som inte låter så farligt, det handlar inte om att barnet måste gå till en viss byggnad, "skolan", utan det handlar om utbildningen. Miljöpartiets förra språkrör Maria Wetterstrand uttrycker det så här: "Centern vill slopa skolplikten, får vi läsa, som om barn inte längre ska behöva lära sig något. I verkligheten rör det sig om ett sätt att utforma lagen som används i Finland och Danmark. Pliktmomentet flyttas så det handlar om lärandet och inte om själva skolbyggnaden eller formen. Inte särskilt kontroversiellt egentligen. Det finska skolsystemet brukar ju tvärtom lyftas upp som ett gott exempel vad gäller kunskapsnivå."
Men skolpliktens avskaffande blir ett tydligt exempel på att ett förslag som i sig skulle kunna vara bra, inte fungerar i det samhälle som förslaget till idéprogram målar upp. Längre ned i idéprogrammet står nämligen: "Det offentliga samhället bör garantera att utbildningen lever upp till rimliga krav på kvalitet. Däremot finns det ingen anledning att i lag kräva att varje kommun måste driva skolverksamhet i egen regi.".
Lägger man ihop dessa två förändringar 1. ingen skolplikt och 2. inget krav på skolor i kommunal regi så hamnar vi i en situation att barn som bor i en mindre kommun som inte vill lägga pengar på en egen skola, där ingen privat vill öppna fristående skola och där grannkommunernas skolor inte kan ta emot barnet blir hänvisade till hemundervisning. Om barnet inte måste gå i skola och det inte finns någon skola som barnet kan gå i blir hemundervisning/distansundervisning rimligtvis det enda som blir kvar för föräldrar som ska uppfylla läroplikten.
Idéprogrammet målar upp ett nyliberalt (eller högeranarkistiskt) samhälle där effekterna av de olika förslaget inte lagts ihop och analyserats. Eller också har de det och jag kan inte bestämma vilket jag tycker är värst.
Gott nytt
Halverat SD i Uppsala
En av Sverigedemokraternas fullmäktigeledamöter i Uppsala lämnar partiet med hänvisning till att partiet är en "disharmonisk sekt" men han kommer att sitta kvar i kommunfullmäktige som politisk vilde.
Stefan Lundqvist sitter på ett av Sverigedemokraternas två mandat i Uppsalas fullmäktige. När han nu lämnar partiet och blir vilde innebär det att SD bara har ett partianknutet mandat kvar. Så som reglerna är får de dock behålla partistödet för båda mandaten. Så sent som i måndags förra veckan röstade Stefan och den andre Sverigedemokraten lika i alla frågor. Ska bli intressant att se om partiavhoppet får några återverkningar på ställningstagande. Lundvist byter förstås inte åsikter över en natt men han behöver ju inte framhålla motstånd mot dubbdäckförbud som den viktigaste miljöfrågan i Uppsala längre. Det borde inte vara så för en f.d. CUF-ordförande.
I Borås har fem av sex fullmäktigeledamöter lämnat partiet efter bråk i partiorganisationen men har tydligen behållt åsikterna.
Det sägs att många som röstar på SD gör det som en röst mot etablissemanget. Det som förvånar mig är att så många då tycker att det är bra med ett parti där ledarna plockar bort alla som inte är svansviftare och plockar in sina närstående på poster och arbeten. Så här säger Lundkvist till Expressen:
"Jag är totalt missnöjd med hur ledningen styr partiet. Det råder en skriande inkompetens och nepotism - man ser partiet som sin egen privata lekstuga, man skor sig, sina flickvänner, sina kompisar. Man ger dem uppdrag, löner och förmåner utan att bedriva en vettig politik . . . " (citatet kortat)
SD är alltså ett parti som beter sig precis så som vissa tror att alla partier fungerar men i själva verket så är demokrati och mångfald i åsikter och personligheter något som övriga partier strävar efter. Inget parti verkar har ett sådant etablissemang som SD i sina egna partistrukturer.
En park för en hjälte är invigd
Igår invigdes Valdemar Langlets park efter många års arbete.
Det var 2004 som jag skrev min motion om att vi borde hedra Langlet med en plats i Uppsala. Vi hade då precis namngivit en plats efter Raoul Wallenberg. Jag har, ända sedan jag första läste om Langlet, undrat varför vi hyllar Wallenberg men glömmer Langlet. Båda två jobba hårt i Budapest med att rädda judar och båda två sägs ha räddat tusentals människoliv. Om vi kan uppkalla en plats efter Wallenberg kan vi väl uppkalla en plats efter Langlet tänkte jag. Det visade sig också att han under några år var bosatt i Uppsala och därmed även hade anknytning.
När motionen kom upp i fullmäktige var det med ett avslagsyrkande, enbart mina partikamrater och KD stödde motionen. Tillsammans med en Martin Wisell (KD) kämpade jag för att få fullmäktige att ändra sig. När en av dåvarande namnberedningens ledamöter kom med ett dåligt argument, att vi inte kunde namnge en plats med ett namn som man inte visste hur man skulle uttala (med stumt eller uttalad t) och inte heller efter någon som de flesta inte känner till vände det. Alla insåg hur dumt det argumentet var när vi redan har gamla gator med namn efter människor som vi inte har en aning om vilka de var och hur deras namn ska uttalas.
Visserligen hedrar vi inte människor på detta sätt ofta men personer med ett svåruttalat namn kan ju inte diskvalificeras som memorialnamn.
Nåja, istället för avslag blev det återremiss och när motionen sedan kom tillbaka var det med förslag om bifall och 2007 hittade namnberedningen en namnlös park i korsningen Sysslomansgatan-S:t Olofsgatan, bara ett stenkast från den plats där Valdemar Langlet borde under sin tid som Uppsalabo. I år kom en skylt upp och därför bestämde sig namngivningsnämnden för att hålla en officiell invigning på Langlets födelsedag.
Jag fick igår 
äran att inleda invigningen med att berätta varför jag föreslagit parken. Berättade också lite grann om vilka Valdemar och Nina Langlet var, att också hon förtjänade att hedras men att det var Valdemars anknytning till Uppsala som gjorde att jag föreslog hans namn. Han gjorde ju också stora insatser för esperantismen under sin tid i Uppsala.
äran att inleda invigningen med att berätta varför jag föreslagit parken. Berättade också lite grann om vilka Valdemar och Nina Langlet var, att också hon förtjänade att hedras men att det var Valdemars anknytning till Uppsala som gjorde att jag föreslog hans namn. Han gjorde ju också stora insatser för esperantismen under sin tid i Uppsala.Det var en fin invigning där även Valdemars tidigare elev Adrian Frank (bilden) talade. Mer om Frank och Langlet här
Vänsterpartiet säger nej till spekulationer
Kommunfullmäktige den 10 december var på sitt sätt ett annorlunda kommunfullmäktige, för ovanlighetens skull var ett flertal förslag politiska och ideologiska. För ovanlighetens skull var det dessutom förslag som inte kunde delas upp i allians mot rödgröna utan på ett mycket tydligt sätt visade den ideologiska skillnaden mellan Vänsterpartiet och partierna till höger.
Det största ärendet ur ideologisk synpunkt var ett ärende om att länets kommuner skulle gå samman i pensionsstiftelse. Vi var inte emot själva pensionsstiftelsen men när vi såg placeringsreglerna var det självklart för oss att säga nej till stiftelsen. Uppsala kommun får inte spekulera med sina tillgångar enligt de regler vi har men stiftelsen får inga sådana begränsningar, här är några av de ”placeringar” fonden får göra:
Räntebärande värdepapper såsom penningmarknadsinstrument, värdepappersfonder, konvertibla skuldebrev, private equity investeringar, hedgefonder m.m.
Dessutom var skrivningarna mycket vaga när det gäller etiska placeringar: ”Investeringar skall därför undvikas i företag vars verksamhet till betydande del utgörs av vapentillverkning, spel, pornografi, alkohol och tobak."
De ideologiska skiljelinjerna blev mycket tydliga när både S och MP sa ja till dessa spekulationsregler förutom att de drev en något skarpare (men inte tillräckligt skarp) formulering om etiska placeringar. Vänsterpartiet är det enda parti som står upp mot aktie- och valutaspekulationer med skattebetalarnas pengar. Det finns bara ett parti som inte vill göda det kapitalistiska systemet och som vill utgå från en hållbar tillväxt, från ekonomisk demokrati.
Hela ärendet med placeringsregler finns här.
Även i andra frågor skiljde vi oss ovanligt mycket från S och Mp, som stödde alliansen. Vi gick emot förslaget om höjda avgifter för de äldres mat och deras trygghetslarm och vi föreslog att budgeten för Räddningsnämnden skulle ses över för att neddragningar på deltidsbrandkårerna skulle kunna undvikas.
Vi var ensamma om att motsätta oss att kommunens fastighetsägande ska överföras i bolagsform. Vi menar att insynen och demokratin får stryka på foten när beslutandet förs över i bolag, som styrs av aktiebolagslagen och inte av kommunallagen. Vi ser också en risk att samarbetet mellan fastighetägare, planerare och markägare, som nu alltså styckas upp på flera bolag och nämnder, kommer att minska med negativa följder för kommunhelheten.
Vänsterpartiet vågar säga nej när förslagen inte är bra!
På fest till stöd för Syrien
Ikväll var jag inbjuden att hålla tal på en fest vars syfte var att samla in pengar till kurder som drabbats av inbördeskriget i Syrien. Efter talet stannade jag en stund och lyssnade på musiken och tittade dansen, det är underhållande att titta på kurdisk dans.
Det här är mitt tal ungefär, har försökt komma ihåg vad jag sa utifrån mina stödord:
Sverige är förskonat från krig, det har inte varit krig här på länge. Min pappa var tre år när andra världskriget bröt ut och åtta är när kriget bröt ut i hans land och hans pappa skickades till läger. Efter kriget hade han bara sin mamma kvar. Några år senare tvingades han fly till ett annat land när hans land invaderas. Krigen i Europa är inte långt borta men vi lär oss aldrig, nya länder drabbas hela tiden.
Nu är det Syrien där regimen har tillgång till kemiska vapen.Vistödjer Syriernas kamp mot diktaturen och för ett demokratiskt Syrien. Men jag känner oro för vad som händer när diktaruren faller. Blir det en ny islamisk diktatur ellerblir det en demokrati där Syriens olika folk kan leva i fred?
Vi har i alla år stött det kurdiska folkets kamp för rätten att leva i frihet. Förhoppningsvis slutar kriget i Syrien med att kurderna får rätt till sin kultur, sitt språk och att fira sina högtider och förhoppningsvis får det ringar på vattnet så att även Turkiet måste ge det kurdiska folket sina demokratiska rättigheter.
Jag vet inte hur många kurder som lever i flyktingläger i kurdiska Irak men ingen ska behöva leva i flyktingläger. I veckan provade jag att vara hemlös, att gå runt på tomma gator i Uppsala och leta efter värme och någonstans att sova, jag frös, jag var hungrig och jag var trött. De som lever i flyktingläger är hemlösa varje dag, de har någonstans att sova, i bästa fall ett tält, men har brist både på rent vatten, mat och värme.
Nu drar FN ned på matstödet pga brist på pengar och då är det bra att privatpersoner, som ni och kurdiska föreningen, samlar in pengar. Jag vill bidra till den insamlingen med 500 kr
Jag hoppas att alla snart ska kunna återvända till sina hem och delta i att bygga upp ett demokratiskt och jämställt Syrien.
Tröttare än någonsin
Konstigt nog är jag så mycket tröttare idag än i går, det var riktigt tungt att gå upp i morse, trots att jag sov nästan hela natten i min egen mjuka säng. Normalt vaknar jag flera gånger per natt och lång oavbruten sömn är ovanligt men inatt vaknade jag nog bara två gånger.
Även om jag förstått att många hemlösa uteliggare sällan får en lång oavbruten sömn och får passa på att sova när tillfälle ges så har jag nog aldrig tänkt på att det innebär ständigt trötthet, sällan tillräckligt med sömn och sällan i långa stunder.
Min kropp värker värre än vanligt. Smärtan i underbenen gick över när jag fick sova men den smärta jag hade redan före min utesovarnatt har förvärrats. Axlarna klarade sig som tur var, en natt utan min träningsritual före läggdags klarade de. Tack vare att jag hittade någonstans där jag kunde ligga ned fick de hyfsat stöd. Sista jag sov sittande en längre stund blev den ena axeln obrukbar och jag fick receptbelagd smärtmedicin och kortisonsprutor.
Många som lever som hemlösa har också ont, det sliter på kroppen att ständigt vandra och sova på obekväma platser. Det är bra att Landstinget startat en husläkarmottagning för hemlösa. Den ligger i anslutning till den Livets Ord-drivna grottan. Jag hoppas att kommunen kan starta en dagverksamhet i egen regi som kan samlokaliseras med husläkarmottagningarna. De ideella föreningarna gör ett bra jobb för de hemlösa men ideella krafter kan aldrig lösta hemlöshetsproblematiken, därför behöver vi från kommunens sida bygga upp en egen verksamhet.
Många har frågat mig vad som är den viktigaste åtgärden för hemlösa och jag tror att jag svarat olika varje gång, för det finns inte bara en lösning och olika saker är viktigast beroende på om man pratar om det långa eller korta perspektivet.
I det långa perspektivet måste vi bygga fler bostäder och förebygga hemlöshet. I det medellånga perspektivet måste vi se till att alla som genomgår en behandling är garanterad en bostad efter avslutad behandling. Det halvvägshus som Vänsterpartiet drivit i flera år skulle ge många chansen till en nystartVi måste se till att bygga upp tränings- och försökslägenheter för dem som klarar ett eget boende. . För dem som inte klarar ett eget boende (störningar eller problem med ensamhet) och som är djupt fast i ett missbruk måste det finnas anpassade boenden med stöd, fler än i dag. Och i det allra kortaste perspektivet, som inte påverkar hemlösheten, måste vi ha härbärgen och dagverksamheter. En bra dagverksamhet kan motivera en hemlös missbrukare att ta tag i sitt missbruk.
Det finns många fler lösningar, ingen är viktigare än den andra. Alla vägar som leder bort från hemlösheten måste användas.
Inatt levde jag som uteliggare
Inatt provade jag på livet som uteliggare, väl medveten om att man aldrig kan uppleva hur det verkligen är när man kan gå hem precis när som helst och krypa ned i sin egen varma säng.
Vi var åtta personer som antog Uppsala Stadsmissions utmaning/inbjudan att sova en natt som uteliggare, varav tre politiker. Ganska snart så delade vi upp oss i två grupper. Tre personer hade bestämt sig för att sova utomhus och hade förberett sig med kartonger och sovsäckar för att klara det. Vi andra ville se om vi kunde komma in någonstans att sova.
I början var det som ett litet äventyr men i takt med att tröttheten tilltog och alla portar visade sig låsta smög missmodet sig på, skulle vi bli tvungna att vandra runt hela natten för att hålla värmen eller skulle vi hitta en öppen port? Vårt hopp stod till snön som vi vet kan lägga sig i dörröppningen och förhindra att dörren går i lås.
I takt med tröttheten ökade också snöfallet och vindstyrkan, vi förstod att vi inte skulle klara att sova ute utan tillräckligt med liggunderlag, sovsäckar och filtar. Därför var det med en lättnadskänsla som jag till slut hittade ett soprum där dörren inte gått i lås. Det luktade inte gott men det vande vi oss vid efter ett tag. Vår oro rörde i stället att någon av de boende i huset skulle ha sena nattvanor och komma med sina sopor och slänga ut oss, eller ännu värre kalla på polis.
När oron lagt sig, vi var ju ändå flera som kunde stödja varandra, ville sömnen ändå inte infinna sig. Det var hårt att ligga på betonggolvet och kylan smög sig på. Två gav upp men tre av oss bestämde oss för att klara natten. Det blev si och så med sömnen när kroppen värkte och frös. Vi två som hade sovsäckar kunde hålla kylan borta hjälpligt medan den tredje till slut fick tillbringa natten stående. Flera kartonglager och tidningspapper räckte inte som isolering mot det kalla betonggolvet. Hade vi varit uteliggare i verkligheten kan jag tänkta mig att vi försökt värma varandra och delat på sovsäckarna, utan solidaritet överlever man inte på gatan.
Kl fem lämnade vi soprummet, dels av rädsla för att någon morgontidig boende i huset skulle kasta sina sopor, dels för att vi dagen innan bestämt träff med de övriga.
Man kan aldrig föreställa sig hur det är att ständigt sova ute genom att göra det en enda natt men man kan åtminstone uppleva känslan av trötthet och frustration över att inte hitta en bra sovplats, lättnaden över att till slut göra det och besvikelsen över att det inte var så bra som man trodde. Oron över att bli utkörd när man går in på Resecentrum för att värma sig eller från det skydd man har hitta är också svår att föreställa sig. Med det väder som var i natt fanns det ingen möjlighet att lägga sig utomhus utan vindskydd, åtminstone inte för oss som var nykomlingar och inte kände till de bra platserna. Man inser ju också att alla uteliggare sover utomhus för första gången någon gång.
Jag har fått frågan om inte det här är ett jippo och det kan man ju säga att det är. Uppsala Stadsmission ville förstås uppmärksamma sitt arbete för hemlösa och på så sätt få mer bidrag, både från kommunen och från allmänheten. Ett bättre ord än jippo är aktion, det här var en aktion för att uppmärksamma hemlösas situation och för mig känns det bra att jag deltog. Ikväll när jag går och lägger mig i min säng i min lägenhet kommer jag att vara tacksam för att jag har ett hem att gå till.
Antalet uteliggare ökar i Uppsala, enligt statistiken, och vi måste göra allt vi kan för att inte fler ska hamna i hemlöshet, hemlösheten måste förebyggas. Vi måste se till att bygga fler billiga hyresrätter och se till att bostaden verkligen blir en social rättighet, inte bara i lag utan även i verkligheten. Vi måste se till att vårdkedjan fungerar, den som får behandling mot t.ex. sitt drogmissbruk måste få ett boende och fortsatt stöd för att inte återfalla. I det korta perspektivet vill vi i Vänsterpartiet starta en professionell kommunal dagverksamhet, inte för att vi misstror frivilligorganisationernas verksamheter utan för att vi anser att kommunen har huvudansvaret och inte kan överlåta det på frivilliga krafter. Aldrig har dagverksamheternas betydelse stått så klart för mig som efter min natt som uteliggare. När nätterna tillbringas på vandring och i obekväma skrymslen är dagverksamheten det som bjuder på värme och möjlighet att sova lite till.
Allt desperatare allians
I veckan har vi fått flera exempel på hur desperat alliansen är, eller snarare partierna inom alliansen. Det började med att M gjorde en liten opinionsundersökning, undersökningen visar att M gått framåt medan C, FP och KD tappat, FP marginellt men FP och KD rejält. Moderaterna släppte ut undersökningen för att visa hur bra det gick för det egna partiet, trots att undersökningen visar att det skulle bli rödgrönt om opinionsundersökningen stämmer.
Igår gjorde KD ett utspel om spårvagnstrafik. Vi (KD allstå) har drivit på för spårvagnsutredning och nu är vi överens i alliansen om detta, var andemeningen i utspelet. Detta fick C att gå i taket: "Det är mycket mycket olämpligt att ta ett slutet regeringssamtal och egenmäktigt göra delar av det till ett pressmeddelande", säger Stefan Hanna till SR Uppland. Det är Stefan Hanna som ansvarar för trafikfrågorna i Uppsala och inte Ebba Busch så det är klart att han blev sur. Det är hans jobb enligt alliansens överenskommelse att vara talesperson i trafikfrågor. KD känner sig tydligen pressat av de dåliga opinionssiffrorna och försökte ta poäng och kanske några röster till.
Det ska bli spännande att se hur mycker mer av dess soloutspel som vi kommer att se i framtiden, allt för att vinna röster till sitt parti. Redan tidigare har vi sett sprickorna i det borgerliga samarbetet.
När Moderaterna gjorde sin undersökning passade de också på att ställa lite fler frågor och kom fram till att Uppsalaborna ville se fler gågator så i veckan gick Moderaterna ut och pratade om fler gågator, bl.a. Svartbäcksgatan mellan S:t Olofsgatan och Skolgatan. Det är en typ av utspel som inte är en maktkamp inom alliansen utan Moderaterna talade om vad de ville göra, inte vad alliansen ville göra.
Det lustiga med Moderaternas utspel är istället att vi rödgröna drivit en gågata i det läget i flera år. Miljöpartiet gjorde en undersökning och ett utspel om det, vi i Vänsterpartiet och S hakade på och tillsammans skrev vi en motion i början av 2009. I januari 2010 sa de borgerliga nej, eller rättare sagt de sa vi måste vänta och se tills vi är klara med korsningen Svartbäcksgatan/S:t Olofsgatan. Det är man nu så det rätta hade varit om Fredrik Ahlstedt, som kommunstyrelsens ordförande, sagt att nu kan vi gå vidare med det rödgröna förslaget om gågata - precis som kommunfullmäktige sa.
Alliansen tycks allt mer desperat, småpartierna försöker överglänsa varandra och Moderaterna försöker lura i Uppsalaborna att de är både höger och vänster och mittemellan på en gång. Undrar om någon går på det.
Sommarskola även nästa år - Vänsterpartiet gör skillnad
Förra veckan arbetade jag en del med den nedläggningshotade sommarskolan. Sommarskolan anordnas på Fyrisskolan för nior som behöver komplettera ett par ämnen för att få behörighet till ett gymnasieprogram och för gymnasieelever som blivit underkända i några ämnen. I början av förra veckan fick jag veta att sommarskolan var nedläggningshotad. Information hade gått ut om att de särskilda medel som fanns för sommarskola skulle fördelas ut på skolorna. Ingen trodde att skolorna skulle använda pengarna till sommarskolan utan att de skulle gå till att täcka underskott. Så som risken ofta är när särskilda satsningar fördelas på alla tillsammans med ansvaret.
Jag började rota i det där och i torsdags krävde jag bl.a. i ett öppet brev till Mohamad Hassan att han skulle ge Uppsalas elever besked, blir det någon sommarskola 2013? Jag började också ringa runt bland ansvariga chefer i kommunen för att få besked. Ingen kunde säga något i torsdags.
Igår kom så beskedet. Förslaget för 2013 är nu att sommarskolan ska finansieras på samma sätt som 2012, pengarna kommer inte att läggas ut på skolorna utan får sökas för elever som ska gå sommarskolan. Jag känner att jag gjort skillnad, mina undersökningar och mitt öppna brev fick effekt, förslaget ändrades.
Vänsterpartiet gör skillnad!
Äldreomsorg för döva i centrum
Igår behandlades Vänsterpartiets motion om äldreomsorg för döva i teckenspråkig miljö. Alliansen biföll inte motionen tyvärr. Inför behandlingen i fullmäktige påtalade jag för presidiet att det vore bra om debatten kunde tolkas på teckenspråk så att döva skulle kunna följa debatten via TV eller webben. Så skedde, så för första gången någonsin har en debatt teckentolkats, tyvärr bara själva debatten om äldreomsorg för döva.
Jag blev jätteglad när jag idag fick mail från en teckenspråkig döv som bl.a. skrev "Tack o tusen tack för tolk vid debatten. Otroligt att jag känner mig delaktig."
Här kan debatten ses och höras här, ca 80 minuter in i sändningen.
Jörn Svensson ger namn åt HBT-pris
Vänsterpartiets förre riksdags- och EUparlamentsledamot Jörn Svensson hedrades i helgen då Vänsterpartiets partistyrelse instiftade ett HBT-pris i hans namn.
Jörn Svensson har uppmärksammats en del den sista tiden när Torka aldrig tårar utan handskar sändes. Karaktären Paul har röstat på VPK för att Jörn Svensson är den ende riksdagspolitiker som någonsin brytt sig om homosexuella.
Därför känns det helt rätt att nu, när så många uppmärksammats på Jörn Svensson, instifta ett pris i hans namn. Se detta underbara inslag från Jämtlandsnytt som visar vad Jörn Svensson och Vänsterpartiet betytt för homosexuellas och andra hbt-personers rättigheter i Sverige: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/jamtlandsnytt/den-ende-som-brydde-sig
Vänsterpartiet har inte bara gått före när det gällt mänskliga rättigheter, partiet hade också den förste öppna bögen och den första öppna flatan på valbar plats på sina listor . De var inte de första hbt-personerna i riksdagen men de var de första som var öppna redan när de kandiderade första gången.
Nu ska det bli spännande och se vem/vilka som får det första Jörn Svensson-priset. Jag är dessutom en av dem som kommer att få föreslå pristagare för partistyrelsen eftersom beredning ska göras av styrgruppen för HBTQ-vänstern, där jag är med.
Sex- och samlevnadsdagen
Idag är det sex- och samlevnadsdagen, en kampanj för bättre sex- och samlevnadsundervisning i skolorna.
Jag erkänner att jag har lite dåligt koll på hur det fungerar i Uppsalas skolor. När jag för några år fick veta om de brister som fanns i bemötandet och undervisningen när det gällde hbt-perspektiv agerade jag för en förändring men om jag lyckades fick jag aldrig något svar på. Idag har jag därför lämnat in en interpellation för att få svar på hur sex- och samlevnadsundervisningen fungerar i Uppsala skolor.
Hur står det till med sex- och samlevnadsundervisningen i Uppsalas skolor?
För några år sedan fick vi veta att några skolor inte lät RFSL besöka lektionerna. Något som då försvarades av en moderat politiker med att alla föreningar inte kunde få komma till skolan.
Alla folkhälsoundersökningar visar att HBT-personer har en sämre folkhälsa och att unga HBT-personer har en högre självmordsfrekvens än andra ungdomar.
En ny undersökning visar också att hälften av alla elever, oavsett sexuell läggning och könsidentitet, är missnöjda med den sex- och samlevnadsundervisning som de får. Bara en fjärdedel av dem är nöjda och resten tycker att den är vare sig bra eller dålig. En bra sex- och samlevnadsundervisning, som inte moraliserar, ger eleverna kunskap om sin egen kropp och sexualitet. Alla elever borde ha rätt till en bra undervisning.
Hur ser det ut i Uppsala kommun och vad kan vi göra för att förbättra undervisningen och se till att alla unga, oavsett sexuell läggning och könsidentitet, känner att de får en bra undervisning i sex- och samlevnad?
Jag skulle därför vilja fråga ordföranden för nämnden för barn och unga följande
Hur organiseras sex- och samlevnadsundervisningen i Uppsalas skolor?
Vilket stöd får skolorna i detta arbete?
Har alla skolor i Uppsala kunskap om hbt och integrerar detta i undervisningen?
Hur följs sex- och samlevnadsundervisningen i Uppsalaskolorna upp?
Vad kan du och nämnden göra för att alla Uppsalaelever ska vara nöjda med undervisningen?
Sex- och samlevad.nu är adressen för den som vill veta mer om kampanjen
Ta bort politikernas möjlighet till pension vid 50
Det finns två frågor som jag har drivit och som har fått genomslag nationellt, dels att uppkalla en plats i Uppsala efter Fadime (en lokal fråga som uppmärksammades nationellt), dels att ta bort politikerpensionerna. Det senare en fråga som vi först drev lokalt och som jag sedan fortsatte driva nationellt med viss uppmärksamhet.
2009 skrev vi i Vänsterpartiet en motion (från sidan 144 i länken) om att Uppsala skulle avskaffa politikerpensionerna i samband med den nya mandatperioden efter valet 2010. Inte ett enda av kommunstyrelsens partier stödde förslaget. Moderater, socialdemokrater, miljöpartister, centerpartister, folkpartister och kristdemokrater - alla ville de behålla sin rätt till pension vid 50 års ålder och hänvisade till att Uppsala följer SKL:s rekommendationer.
Vänsterpartisten Ola Olin har flera gånger föreslagit att SKL-kongressen skulle besluta att ta fram nya rekommendationer där pensionsrätten vid 50 tas bort. Övriga partier har avslagit förslaget. 2011 gjorde SR en granskning och tongångarna började ändras, det här ska vi se över lovade ordföranden i förhandlingsdelegationen. Inför SKL:s kongress 2011 skrev jag därför en interpellation för att få reda på om det bara var något som sas eller om det verkligen pågick ett arbete. Efter det har jag blivit den politiker som får representera dem som vill få bort pensionen.
Nu har SR börjat granska pensionsreglerna igen för att se om det är några kommuner och landsting som har ändrat sina regler. Jag fick därför vara med i P1-morgon för att diskutera pensionsreglerna med en socialdemokrat, som försvarade dem. "Debatten" kan höras här. Jag är inte lika mångordig som min motpart men det behöver man inte vara för att få fram det enkla budskapet att politiker inte ska ha några gräddfiler.
Jag har idag passat på att ställa en fråga till Fredrik Ahlstedt, kommunstyrelsens ordförande, om han också vill invänta eventuella nya rekommendationer från SKL eller om han kan tänka sig att agera redan nu för nya regler i Uppsala kommun från och med nästa mandatperiod:
För ett par år sedan behandlades Vänsterpartiets motion om att politikerpensionen skulle avskaffas till förmån för ett tillfälligt stöd under en omställningsperiod. Vi menade att det är absurt att en politiker kan gå i pension vid 50 års ålder med en garanterad inkomst livet ut på upp till 70 % av ett kommunalrådsarvode, vilket innebär 39 900 kr 2012 och 40 810 kr 2013. Arbetslinjen ska gälla även för politiker. Det svar vi fick på vår motion, från samtliga övriga partier i kommunstyrelsen, var att vi följer SKL:s rekommendation och tänker inte ta bort pensionen.
Sedan SR började granska politikerpensionerna 2011 har flera kommuner nu valt att ta bort pensionen för de politiker som tillträder efter valet 2014. SKL är också inne på att i sina rekommendationer ersätta pensionen med en omställningsersättning. Arbetet är inte klart och det är ännu inte helt säkert att SKL kommer att föreslå förändringar.
Vänsterpartiet anser att det är rimligt att Uppsala kommun inför valet 2014 ändrar reglerna så att pensionen avskaffas och ersättas med någon form av övergående utbildnings- eller omställningsstöd, oavsett vad SKL kommer fram till. Arbetet med att ta fram nya regler måste börja nu så att de är klara inför nästa mandatperiod.
Är kommunstyrelsens ordförande beredd att påbörja det arbetet? Om inte, varför?
Rasismen i Kopparberg
Min mamma föddes och växte upp i det lilla gruvsamhället Kopparberg. När hon träffade min pappa och jag var på gång valde de att flytta till mammas hemort, då bodde över 4000 personer där. Efter några år flyttade vi till Borås. Sedan min tid som Kopparbergsbo har över 1 000 personer lämnat samhället. Sedan 1970 har en tredjedel av invånarna flyttat om man ser till hela kommunen.
Varför räknar jag upp denna statistik? Kanske för att berätta att jag är förtrogen med orten Kopparberg. Jag tillbringade sommarloven och ibland även andra lov hos mormor och morfar, de bodde mitt i byn, i det hus som nu inrymmer biblioteket. Jag gick i simskola vid Djäkens bygge, i de yngre tonåren försökte jag smita in på Brusala och jag har busat på Marken. Jag berättar det också för att visa att Kopparberg och Ljusnarsberg (som kommunen heter) är på nedgång och att många inte trivs där.
Mitt hjärta har alltid klappat lite extra för Kopparberg och jag har försvarat kommunen varje gång den hamnat i botten i kommunrankningar. Så sent som i tisdags köpte jag en fisk bara för att den var rökt på rökeriet i Ställberg, så självklart stödjer jag näringslivet i kommunen. Jag prenumerar på ETC Bergslagen för att hålla mig uppdaterat om vad som händer och för att hjälpa tidningen att överleva, det behövs en bra tidning sedan Bergslagsposten gick upp i NA och knappt bevakar Ljusnarsberg och andra småorterna längre.
I några nummer har tidningen nystat i hur de boende i Ljusnarsberg behandlat de bulgariska bärplockarna. I det senaste nummret skriver tidningen om hur rasistisiskt det medborgargarde som bildats uttrycker sig när de tror att ingen hör eller ser, utåt påstår de sig inte ha något med bärplockarna eller rasistiska tongångar att göra. Just denna rasism och allt som följer med den typen av människosyn tror jag är skälet till att många flyttar istället för att stanna och försöka bygga upp arbetstillfällen.
Aldrig har en tidningsprenumeration känts så rätt som min prenumeration på ETC Bergslagen, tack!
Inga böcker för äldre i Uppsala
Äldrenämnden har beslutat att dra in biblioteksservicen till de äldre. Ett beslut som är lika logiskt som det är sorgligt.
Äldrenämndens ordförande säger till Upsala Nya Tidning att hon inte ser någon anledning till att kommunen ska betala extra för något som ligger i utförarnas uppdrag, det ingår i utförarnas uppdrag att tillgodose behovet av aktiviteter. Det är således ett logiskt beslut i en allianskommun där allt ska konkurrensutsättas. Det är självklart även för mig att privata utförarare, som tar ut vinster, inte ska kunna få gratis aktiviteter av kommunen. Ingår det i avtalet så följer det också med pengar till det.
Felet är ju upphandlingarna. Det som tidigare samordnades av kommunen ska nu istället skötas av varje enskild utförare. Bra biblioteksservice, mångfald av aktiviteter, god mat etc. ska lösa sig självt av konkurrensskäl. De som kommer i kläm är de äldre som inte orkar flytta på sig eller inte kan få plats på det äldreboende där de helst skulle vilja bo. Konkurrens och valfrihet fungerar inte på en "marknad" där det inte finns något att välja på.
Stoppa konkurrensutsättningarna, ta tillbaka omsorgen från de stora drakarna och se till att alla äldre får en bra omsorg och bra aktiviteter att välja mellan oavsett var de bor.
Framtidens jobb kommer från vänster
Fler jobb och fler hyresrätter är viktiga delar av den budgetmotion, som Vänsterpartiet presenterade idag, bl.a. i en debattartikel i DN.
Jag vet inte vilket av förslagen som jag gillar bäst, kanske är det förslagen om hur fler jobb kan skapas, i bl.a. välfärden o energiomställning, kanske är det förslaget om hur bostadsbristen ska byggas bort. Eller också är det förslagen som leder till ökad ekonomisk jämlikhet och ökad ekonomisk jämställdhet.
Byter bara kvinnor blöja på barn?
Besökte min sjukgymnast på Samariterhemmets sjukhus. Samariterhemmet startades och drevs länge som en kyrklig verksamhet men själva sjukhusverksamheten togs över av landstinget på 90-talet. Att det fortfarande finns en och annan jesusbild kvar är kanske inte så konstigt, de är ju en del av sjukhusets inredning och bland annat Jesusmosaiken i entrén tycks dessutom vara platsbyggd, vilket förstås inte hindrar att den tas bort. Fastighetsägaren hade inga problem med att ta bort de platsbyggda fack- och sosseemblemen från gamla Folkets hus fasad.
Nåja, att knacka bort platsbyggd Jesusmosaik är förstås en kostsam sak och skulle nog uppröra många som kulturskövling. Tror dessutom att själva byggnaden fortfarande ägs av Diakonistiftelsen Samariterhemmet och den vill nog vårda sina Jesusbilder.
Men det kan väl inte vara någon som protesterar mot att man byter skyltar som förutsätter att det är kvinnor som har med sig små barn till sjukhus? För första gången läste jag nämligen vad som stod på lappen på damtoan: en information om att skötrummet är på handikapptoaletten. kollade herrtoan och där fanns ingen sådan upplysning. På handikapptoaletten fanns en skylt som visade en person i klänning som byter blöja på ett barn. En snabb googling visade att det på marknaden finns både skyltar med klänningsförsedda personer och byxförsedda personer, dessutom finns det könsneutrala skyltar med en bebis.
Det är förstås inte i sig upprörande att det är just en kjolförsedd person som byter blöja på skylten, även om den neutrala med bebisen vore bättre. Kombinationen med kjolskylten och det faktum att info om skötbord bara finns på damtoaletten är det som upprör mig eftersom det förutsätter att män inte har med sig små barn till ett sjukhus. Eller tänker man att män klarar av att själva leta efter skötrumsskylten men att kvinnor behöver hjälp?
På mitt återbesök nästa vecka ska jag påpeka det i receptionen, funkar inte det så får jag be pappor gå dit med sina barn och i en strid ström fråga var det finns skötrum.
